vilka måste bjudas?

Jag tycker inte man måste bjuda ngn mer än sina föräldrar. Däremot tycker jag det låter konstigt att du går på din kusins bröllop så nära att du själv ska gifta dig men inte bjuder tbx. Jag e jätterädd att om jag bjuder mina kusiner att de känner sig tvingade att komma. Då vill jag hellre de stannar hemma. Vi bjuder folk vi vill ha i våra liv i vår framtid, släkt å vänner. Sen e det upp till dem om de känner likadant men jag hoppas folk idag kan va så fria att de faktiskt tackar nej till inbjudan. Så bjud de ni vill ha där. Det tänker vi göra.

Man måste inte bjuda hela släkten och alla man känt sen dagis, absolut inte.
Bjud dom som ni vill ha med er, om det så är 5 eller 15 eller 150 personer.

Om ni känner att ni "bara" vill bjuda era föräldrar,syskon och de allra närmsta vännerna som ni umgås med så ska ni göra det. Varför lägga tid och energi och pengar på att bjuda människor som ni egentligen inte vill ha där?
Strunta i om släkten rynkar på näsan, om ni inte umgås så kommer ni inte "störas" av deras eventuella kommentarer i alla fall.
Bjud dom som ni känner att ni "inte kan gifta er utan", inte dom som ni känner att ni borde bjuda bara för att de är släkt/bjöd er på sitt bröllop/är någon ni umgicks med för hundra år sedan...
Det är väl bättre att ha möjlighet att bjuda dom som är er närmast i hjärtat än bjuda människor som ni knappt umgås med och som ni känner halvhjärtat för och kanske behöva utesluta dom ni verkligen vill ha med er?
Om ni bjuder dom ni verkligen ha med er så kommer ni inte ångra er. Antalet gäster är inte det viktigaste utan hur ni känner för era gäster. Om era gäster är där helhjärtat för er och ni står dom riktigt nära så blir det en underbar dag, oavsett om ni är 5 eller 15 eller 55 eller 550 personer...

Anledningen att vi går på bröllopet i sommar är att min släkt är så pådrivande.
- Man måste gå när man blir bjuden.
- Man ska ställa upp för familj och släkt.

Vi har tackat ja till kyrka men ej festen.
Man känner sig tvingad, usch!!

Jag förstår dig precis, jag kände lika dant. Men vi kom till en punkt att vi var tvungna att bestämma hur stort bröllop vi ville ha. Vi drog gränsen för vilka vi skulle bjuda vid dem vi: 1, vi vill dela vår stora dag med 2, de vi umgås med eller de vänner som bor långt bort som vi verkligen vill ska komma, oavsett om de är släkt eller inte. Jag har en kusin som jag aldrig umgås med och vi pratar bara om vi ses vid gemensamma sammankomster, hon bjöd mig på sitt bröllop, men jag har inte bjudit henne. Jag har däremot förklarat för dem som frågar hur vi har tänkt och hoppas att de förstår och respekterar. Om de inte gör det så får det vara deras problem helt enkelt. Jag vill inte sitta på min stora dag med människor omkring mig som jag egentligen inte vill ha där och sedan måsta sakna andra.   

Finns inga måsten!!! Ni bjuder de ni vill that's it! Och det finns inga "ska'n" heller!!!

Tänk med er hjärtan istället :)

Vi har 25 gäster. Det är våra föräldrar och syskon och våra närmsta vänner och min moster och hennes man. Ingen annan släkt än min moster och hennes man. Inga sådana som vi "måste" bjuda...vi har endast bjudit dom vi verkligen vill ha där, dom som är närmast.
Jag har ganska stor släkt och m2b har halvstor släkt och om vi skulle bjuda "alla man borde" bjuda så skulle det bli över 200 personer och då skulle det inte bli "vi" utan det skulle bli ett sånt bröllop som "man ska ha"....
Som tur är är jag och m2b överens om att ha ett sånt bröllop som vi vill ha, inte ett bröllop som andra tycker att "man ska ha". Vi bryr oss inte om någon avlägsen släkting/bekant/gammal kompis som vi hängde med på dagis skulle sura över att de inte är bjudna. Vi skulle heller inte sura över om någon avlägsen bekant/släkting/kompis från dagis inte skulle bjuda oss om de ska gifta sig.
Vi kommer bjuda våra gäster på en härlig avslappnad dag där de får god mat och dryck och där de inte behöver lyfta ett finger, de blir servade och uppassade och ingen av gästerna behöver slita och släpa med att tex stå och diska eller bära stolar eller hjälpa till med tusen olika saker. Eftersom vi har få gäster kan vi istället lägga pengarna på mat och dryck och på att få allt serverat.

TS: följ era hjärtan! Bjud de som verkligen betyder något för er. Lägg era pengar på det som ni tycker är viktigt egentligen. Gå inte vilse i bröllopsdjungeln med en massa flufffluff och lulllull. Fundera på om ni verkligen vill ha godis med era namn tryckta på / servetter med era namn på / en stor maffig diamantring / om ni verkligen vill sy egna dukar / om ni verkligen vill ha små hjärtan överallt / om ni verkligen innerst inne vill ha allt i ett visst färgtema / klänning med tyll och släp....osv

Det finns massor av fina saker som man kan handla eller göra själv om man vill, men man måste inte ha allt detta om man inte vill/har råd eller inte orkar/har tid att ordna allt detta.

Om ni bjuder dom ni verkligen ha där så kommer dom att glädjas med er och minnas er dag oavsett om ni "bara" bjuder på tårta och kaffe eller om ni bjuder på trerätters.....Och dessa gäster minns er dag och glädjs med er även om ni inte har ett stort pampigt kalas med massor av folk och äkta champagne och dyr ring och designerkläder och matchande servetter och små hemgjorda godisar och tusen meter tyll som dekoration....

Jag instämmer till fullo! 

Vad gäller vilka ni "måste" bjuda, så tror jag att närmaste familjen, alltså föräldrar och ev. syskon, räknas dit. Självklart kan både den ena och den andre skribenten här på BT ha starka och fullt legitima skäl att inte bjuda någon ur närmaste familjen, men de flesta har fullt fungerande (om än något ansträngda emellanåt, som det ju är i livet) relationer med sina fullt normala (eller åtminstone någorlunda normala) familjemedlemmar. Då kan det nog anses som en markering om man inte bjuder dem.

Men därutöver: Bjud inte kusinen om ni inte vill! Bjud inga som du och din blivande känner att ni är obekväma med att ha där!  Bjud de (nu citerar jag prinsessanogrodan) som verkligen betyder något för er! Vilka vill ni ha där för att dela denna fantastiska dag när ni lovar varandra kärlek och trohet genom livet? Dem ska ni bjuda. Tror jag iallafall

Tycker inte det finns några måsten öht, inte ens när det gäller föräldrar. Man kanske bara vill gifta sig med några vänner närvarande?

Enligt mig bjuder man de personer man gillar, de man har saker gemensamt med, de man har kul med. De man känner att man absolut inte vill vara utan på sin stora dag. Och bara för att ex bruden bjuder sina sysslingar behöver inte brudgumen bjuda sina - milimeterrättvisa är för småbarn.

Tycker det är bra att ni ändå har valt att markera att inte komma på festen. Man måste stå emot sin släkt och leva sann mot sig själv!! Det är mycket legitimt att inte bjuda tillbaka om man inte gått på festen, men schystast e det att prata med folk om hur man tänker... Jobbigt men schysstast..

Lycka till!!

Bjud dom som NI vill bjuda och ingen annan!

Vi har valt att bjuda närmaste familj och allra närmaste vännerna.
Vi kommer vara 40st med OSS inräknade..
INGA MÅSTEN! =)

Lycka till!

Jag håller med alla om att det viktigaste är att bjuda dem man vill umgås med. Men jag tänkte berätta hur vi gjorde:

Min mamma har två syskon, en syster som jag umgås en del med. Inte jätteofta men hon känns som en person som jag vill ska komma på bröllopet, och hennes barn, mina kusiner. Sedan har mamma en bror som hon inte kommer så överrens med. De har inte setts på fem år skulle jag tro. Han har träffat en tjej under den här tiden och de har flyttat ihop men ingen annan i familjen har träffat henne.

Så när vi skulle börja bjuda folk till bröllopet var vi tveksamma till att bjuda dem. Jag har ganska stor släkt så det blir många även om jag "bara" bjuder de vi umgås med. Vi velade fram och tillbaka ett tag men bestämde oss för att bjuda båda syskonen. Lite för att det kändes inte rätt att bjuda ett syskon och inte det andra.

Dagen min morbror får inbjudan OSAr han (till helt rätt personer och sådär också, vissa verkar ha svårt med det) och säger att de kommer. Han har blivit jätteglad över inbjudan, och är den första som OSAr.

Så okej, vi får betala för två extra. Och det är ju lite pengar, såklart. Men att göra honom så glad och kanske få ihop familjen lite tycker jag är värt det.

Så jag tror man kan tänka lite på hur andra skulle reagera också. Kanske blir så att man har dåligt samvete som håller i sig till bröllopsdagen, och det är ju inget roligt.

Men lycka till, och gör som ni vill.