Men varför måste han göra precis vad du vill? Och du verkar ju själv gå efter hur din familj alltid gjort. Alltså skaffat barn innan 25.
Om det är superviktigt för dig, så kanske du har valt fel kille. Förlåt om jag är hård, men det är ju inte ett dugg konstigt att man tänker väldigt olika när det gäller sånt där.
Och killar kan ju ändå vara långsamma när det gäller att vilja bilda familj....
Då blir det inte bättre av att denna är yngre än dig, och dessutom vill vänta tills han är 35.
Men så kan det ju också vara så att han helt enkelt inte riktigt vill tänka på att bilda familj med dig. I varje fall inte än på länge. Och bildar ni ändå en familj just nu så kanske det inte blir så bra i slutändan...
Men jag är verkligen ingen expert...
Vet bara att de killar jag varit tillsammans med tidigare blev alldeles rädda bara man pratade om barn. (Fast jag förklarade att NEJ jag ville verkligen inte ha barn just då, men man vill ju ändå veta om de HATAR barn eller inte) Och så har det varit med flera kompisars killar också. Tror det är vanligt att många killar också garderar sig extra hårt, för att inte ett barn skall "råka" bli till. Då kan ju inte tjejen liksom skylla på att...ja men du sa ju att du någon gång kunde tänka dig...så då slutade jag med p-piller, för att skynda på processen lite.
Kompisarnas killar ändrade sig dock tvärt efter ett par år och föreslog själva att de skulle börja försöka.
(Mina föredettingar gjorde dock inte det, tack och lov. Jag har funnit min drömprins nu. Och efter många år tillsammans så väntar vi äntligen ett barn och bröllop tillsammans)
I vilket fall som helst så kommer du säkert bli en fantastisk mamma i vilken ålder du än är i. Det är klart att uppväxten spelar stor roll för en. Om alla omkring en fått barn i unga år så tycker man självklart allt annat är konstigt.
MEN om du nu inte får till det i "unga" år, så är det ju inte heller någon katastrof. Du kommer väl bli precis lika lycklig om du skulle vara några år äldre.
Min storasyster brukade tjata på mig innan jag blev 30 att jag borde verkligen ta chansen innan den försvann, i fråga om fertilitet och så...men jag är glad att jag inte följde hennes råd. Då skulle jag alltså lurat till mig ett barn med en kille som var på väg att lämna mig, och som dessutom hatar barn. Inte den bästa att behöva samarbeta med hela livet.
Är SÅ glad att jag väntade. Min drömprins kom till sist, och visst har vi haft det svårt att få till en graviditet. Men vi hade varit lyckliga även om vi aldrig hade lyckats. Och lyckas vi med denna graviditiet, så är vi väldigt säkra på varandra, samt "gamla" och trygga i oss själva när vi får barnet. (Jag kommer att vara 37)
Kan tillägga att jag själv är en sladdis, och föddes när mamma var 42. Jag fattade aldrig att jag hade "gamla" föräldrar. Om inte någon annan påpekade det. Jag har alltid haft det hur bra som helst!
Men lycka till i alla fall med ditt familjebildande!
