Kalla fötter inför "svärfamiljen"

p { margin-bottom: 0.08in; }

Jag och min sambo har varit tillsammans nu i snart 8år. Vi ska gifta oss i sommar. Jag ser framemot bröllopet massor och gör det sista klart med planeringen och allt som skall fixas. Älskar min blivande jätte massor!

Men nu börjar jag känna att jag får kalla fötter. Inte mot honom utan mot hans familj. Vet inte hur jag ska stå ut med att dras med hans familj resten av livet. Vi bor i samma lilla håla, är dit flera gånger i veckan för hans mamma sköter vår lilla då jag jobbar + att sambon håller på och donar där med en sak på kvällarna.

Har kännt så här flera gånger men nu när det är ett äktenskap "på spel" så blir de så mycket tydligare. Till saken är den att hans familj inte "ser mig". När vi är med dem och vi t.ex. sitter runt matbordet och diskuterar så direkt jag säger något så får jag bara ett "jaha" tilbaka eller nått annat kort svar. Ingen direkt åsikt eller att saken diskuteras vidare. Som det blir då någon annan i "storfamiljen" säger nått. Blir dessutom dumförklarad rätt ofta. Så för min del blir det mestadels att sitta tyst och se på då de pratar om sitt.

Nu då vi planerar bröllop bryr de sig inte direkt heller. Frågar aldig hur det går ens. Direkt jag tar upp vårt bröllop så avleds det fort från att bli ett samtalsämne. Har fått höra flera gånger "måste de bli så invecklat?", "men är det inte bara att..?". Då de gifte sig så hade de en liten middag för de närmaste och inget metra med det. När min svägerska gifta sig för nån månad sedan så var vi ca. 7 vittnen vid vigseln och senare en helg en fest för vännerna. Så nu tycker de att vi också bara ska ha ett litet bröllop för de närmsta. Att ha en fest för 80per är att bränna upp pengar osv.

Min familj däremot så diskuterar bröllopet hela tiden och är med på nästan allt. Frågra hur det går osv. Dessutom bor de nästan 10mil bort. Men ändå ärd e mera med på vårt bröllop känns det som än min "svärfamilj" som bor 10 minuter bort.

Min "svärfamilj" är rätt asocial av sig och är sällan ute bland massor folk. De sitter ofta hemma eller är på sommarstugan. Träffar de folk så är de om de bjuder hem ett annat par eller är bortbjudna. Svärmor har varit hemmafru de senaste 30åren. Hon har medgett att hon är asocial. Men de vet alldra mest iaf. När det kommer till olika saker. Har någon annan en annan åsikt än dem så har man "fel", man blir dumförklarad och lite nertryckt.

När jag var och hälsade på mina föräldar sist (bara jag och lillan var dit) så tog mina föäldara upp detta. Om de beter sig lika mot mig och är lika kort i ton mot mig. Så det är inte bara jag som märker det. Sa åt min mamma att jag lärt mig att inte lyssna (på det lilla som sägs åt mig direkt) och orka bry mig. Att det är så de är och kommer att fortsätta vara.

Som min pappa sa. Det brukar vara de som vet minst som tror sig veta mest (och pratar mest om det dom ”vet”).

”Tomma tunnor skramlar mest?”

Och då har jag inte skrivit upp hur svägerskan i sig beter sig... (blir så långt då..)

Blev långt detta nu och säkert har jag glömt att skriva nått iaf. Hoppas ni orkar läsa och att det inte är alltför råddigt..

Vet inte vad jag ville med detta inlägg sådär egentligen. Mest skriva av mig iaf...

Anonym

Äldre 2 May 10:33

#1

Men även som sambo får du dras med dem. Se det så här, du och din man skapar nu eran egen familj, detta något mellan er två.

Och jag tror om du pratar med din man så förstår han din oro, min mamma gick igenom det samma med min farmor så mamma la all krut på familjen istället och ignorerade svärisarnas åsikter totalt.

Och du, har du tur så kanske ni en dag flyttar ifrån byn med svärisarna och kan leva ert liv fullt ut.

Anonym (ledsen)

Äldre 2 May 10:43

#2

Anonym skrev 2011-05-02 10:33:27 följande:

Men även som sambo får du dras med dem. Se det så här, du och din man skapar nu eran egen familj, detta något mellan er två.

Och jag tror om du pratar med din man så förstår han din oro, min mamma gick igenom det samma med min farmor så mamma la all krut på familjen istället och ignorerade svärisarnas åsikter totalt.

Och du, har du tur så kanske ni en dag flyttar ifrån byn med svärisarna och kan leva ert liv fullt ut.

Jo, dras ju redan med det. Hela 8år redan. Fast, i början såg jag ju inte det på samma sätt som idag. (Eller då var de inte likadanna i början utan det kom med tiden.)

Har berättat åt sambon men han tror att jag missuppfattar och är bara känslig. Han har sagt att jag ska säga ifrån då det händer. Men det ät ju inte så jävla enkelt..

Försöker att inte ta åt mig utan låta det rinna av mig. Men ibland så kommer dedär stunderna då allt blir tungt och jag känner mig ledsen.

Jo, att flytta en bit bort vore skönt. Synd bara att 99% av våra vänner bor här runt också. Plus sambons jobb. (Hoppas han får ett erbjudande en bit bort i framtiden ;) )

queenelin

Äldre 2 May 11:10

#3

Hur ställer sig din blivande man till det här? Är det något som ni har pratat om?

Jag tycker att det låter oerhört tråkigt att inte känna sig som en i familjen. Jag tänker att din man kanske måste visa för sina föräldrar att du är viktig, typ säga "NN har gjort ditten och datten." Kanske nämna ERT bröllop och att han tycker att det ska blir roligt med det NI har planerat. Han kan vända sig mot dig i en diskussion och fråga vad DU tycker.

I annat fall verkar det ju som att dina föräldrar är vettiga människor och du har andra bra personer runt dig. Kanske gör du rätt i att bara strunta i allt och försöka att inte bry dig, om du inte tror att det går att ändra på dem. Ni verkar vara väldigt olika,du och din blivandes släkt. Försökt se positivt på att de vill vara en del i er dotters liv och försök att inte tänka på det negativa.

Du kan ju också säga till din man att du inte vill följa med till svärföräldrarna någon gång, säg vänligt men bestämt, "Du kan åka och ta vår dotter med dig, men jag har det trevligare hemma, jag känner mig inte avslappnad hemma hos dina föräldrar och blir ledsen när de igonerer mig." Kanske förstår din man bättre om du milt sätter ner foten.

Lycka till med allt, och framför allt, hoppas att ert storslagna bröllop med släkt och vänner blir fantastiskt!

Anonym (ledsen)

Äldre 2 May 11:33

#4

queenelin skrev 2011-05-02 11:10:19 följande:

Hur ställer sig din blivande man till det här? Är det något som ni har pratat om?

Jag tycker att det låter oerhört tråkigt att inte känna sig som en i familjen. Jag tänker att din man kanske måste visa för sina föräldrar att du är viktig, typ säga "NN har gjort ditten och datten." Kanske nämna ERT bröllop och att han tycker att det ska blir roligt med det NI har planerat. Han kan vända sig mot dig i en diskussion och fråga vad DU tycker.

I annat fall verkar det ju som att dina föräldrar är vettiga människor och du har andra bra personer runt dig. Kanske gör du rätt i att bara strunta i allt och försöka att inte bry dig, om du inte tror att det går att ändra på dem. Ni verkar vara väldigt olika,du och din blivandes släkt. Försökt se positivt på att de vill vara en del i er dotters liv och försök att inte tänka på det negativa.

Du kan ju också säga till din man att du inte vill följa med till svärföräldrarna någon gång, säg vänligt men bestämt, "Du kan åka och ta vår dotter med dig, men jag har det trevligare hemma, jag känner mig inte avslappnad hemma hos dina föräldrar och blir ledsen när de igonerer mig." Kanske förstår din man bättre om du milt sätter ner foten.

Lycka till med allt, och framför allt, hoppas att ert storslagna bröllop med släkt och vänner blir fantastiskt!

Jo, det är skittråkigt att vara utanför. För de prisar sin dotterns man då han inte är där. Knappast säger de samma om mig då inte jag är där. (Varför ens "prata bakom ryggen" när man säger att någon är bra?) Vi pratar nog om det ibland. Och han säger att jag ska säga ifrån. Men det är inte så lätt att säga åt nån som tror sig veta allt.

Det som är mest "humor" i detta med hans familj är att resten av släkten är sociala och framåt och alla får säga sitt. Men det två som hittat varandra och blivit mina svärisar, tråkiga så attans och asociala ;) Snacka om otur. Tom. när vi va på ett bröllop för några år sedan sa min m2b´s kusin till mig "välkommen till familjen! Roligt med lite fart och fläkt i DEN familjen också!". Det brukar peppa mig.

Han ska åka dit nu ikväll ensam, jag och dottern lämnar hemma. Sa att jag inte har lust att komma dit. Pratade redan igår om att jag inte orkar vara osynlig där.. Så han vet.

Mina svärföräldrar och svägerska med familj har typ redan gjort klart för sig/oss att de inte ska stanna så länge på bröllopet. Svägerska uttryckte det "Vi är inte så festande av oss längre då vi har X" (en son på 2mån yngre än vår dotter, ni kan ju gissa hur det är på "tävlingsfronten" med våra barn. SUCK!!) Festande?! Det är hennes BRORS bröllop... GAH! Men skönt om de far tidigare så slipper vi deras sura blickar och gnäll ;) Får festa vidare med våra vänner och min (väldigt sociala) familj hela natten. Som tur har vi bröllopet i min hemknut.

Kalla fötter inför "svärfamiljen"

INNEHÅLL