Att ta hans namn!
Den stora dagen närmar sig och nu är papprena för namnbyte inskickade! Ingen återvändo alltså! 
Har alltid tänkt mig att då man gifter sig har man självklart samma namn sen, därför ska vi nu båda ta hans namn. han har sedan tidigare barn och vill därför inte byta, eftersom han vill heta samma som sina barn (självklart).
Mitt "problem" är att jag har börjat fundera på det, det har alltid kännts så självklart, men nu när det är spikat, känns det lite jobbigt! Hur känner ni andra? Är det normalt att känna separationsångest över sitt namn?
kan tillägga att vi har likvärdiga namn, ungefär lika lång och av samma typ!
. Men blir hans efternamn ändå, våra barn har hans efternamn.
Det ska stå: "Själv är jag väldigt fäst vid mitt namn och vill absolut inte byta."
Hahaha! ja ibland blir det lite roligt!