Skaffa barn efter att ni gift er?

O ibland blir inget som man tänkt sig i alla fall! =) Planerade inte att få barn 9 månader efter min universitetsexamen, men så blev det! Med andra ord har mina "livplaner" fått ändrats om och prio listan ser helt anorlunda ut än vad den gjorde innan jag fick barn. Har gjort allt i fel ordning! Hittade en fantastisk man, blev med barnen alldelles för tidigt mot vad planen var, köpte hus, fick planerad lillasyster, fick nu mitt "fasta jobb" (hade långa vick 9 mån före, sedan mellan barnen), och NU kan vi planera bröllop! Men vet du, det går lika bra det!

mvh// thean (28 år, 2 småtjejer, univ examen och bra jobb, bröllop om ett år, men allt i "fel" ordning!)

vill ni ha barn är det bara att försöka:) man anpassar sig till allt, liten bostad ,lite pengar allt blir en prioriterings fråga. Jag skulle väntat till efter bröllopet så slipper du vara gravid hormonell mitt i bröllopsstresssen:) det kan ju ta tid att få till det också. Det beror också på hur gamla ni är ju äldre desto svårare kan det vara. 

Tror man ska akta sig för att planera för mycket (kastar sten i glashus här vilket jag är medveten om, hehe). Min mamma är på mig hela tiden om att det där kan man aldrig planera utan man måste mer ta det som det kommer när det gäller barn. Jag tänker såhär att i och med att ni ska gifta er till sommaren så är det kanske smidigast för er att vänta till efter det? Jag är färdig med min utbildning 2012, gifter oss på sommaren och efter det får vi helt enkelt se vad som händer

Alltså, rent praktiskt, hur realistiskt är det att kunna köpa grannens ena lägenhet? Jag antar att de har båda för att de använder dem (och vet inte hur prisvärt det eg är när man får betala dubbla avgifter etc) - men fråga om de vore intresserade av att sälja kan man ju alltid! Annars kanske man inte ska hänga upp sig på en sån lösning utan titta bredare?

Mmm.. Jo planen är ju absolut att vänta tills efter bröllopet!! (Vi är inte så jättegamla. Jag fyller 25 och min blivande 27 till sommaren.) 

Haha... nej jag vet. Jag har bara lätt för att planera hur " det ska vara" eller hur jag vill att det ska vara... Men man kanske planerar sönder allt tillslut också? Känns bara som ett så stort steg att ta och att det är viktigt att inte göra allt krångligare än det måste vara.
Ja, det viktigaste är ju att vi har en trygg ekonomisk situation. (för mig i alla fall) jag vill verkligen inte oroa mig för pengar om jag inte måste. Allt annat kan jag stå ut med! :) 

Fy, hoppas ni inte tror att jag är knäpp. Är bara en så stor grej så man vet inte hur man ska tänka och känna... 
Underbart att höra att alla har det så olika. Är nog nyttigt för mig att få lite perspektiv på det hela.  

Anne på grönkulla: Absolut. Hon är ensam och äldre. Min blivande har pratat med henne tidigare och hon har då uttryckt att hon känner att hon har för stort. Det hade vart ett väldigt bra alternativ för oss, både praktiskt och ekonomiskt. Men vi tittar naturligtvis på andra lägenheter i hela stan också. Hade bara vart så skönt att slippa flytta. Tycker personligen att det är hemskt bökigt ;)