Hur visste ni att han/hon var den rätta?

Det dröjde ett år. Jag trodde redan ja hittat rätt. Men förhållandet jag var i var dött, vi var och är en idag jättebra vänner. 

Jag och M fick ihop det, tyvärr på helt fel sätt. Jag trodde inte jag var kapabel till att såra mitt ex på det sätt jag gjorde då när vi ännu var ihop.

När jag och M, som jag nu är förlovad med satt och diskuterade hur omöjligt olika vi var gjorde vi "slut", vi tänkte att det var lika bra att vara vuxna och inte sattsa på ett förhållande som aldrig skulle kunna fungera.

Jag ringde henne samma kväll och vi träffades och då bara visste vi båda två. Och på den vägen är det!

Jag har inte ens funderat så mycket i de banorna. vi träffades när jag gick på gymnasiet, han var min första pojkvän och nu har vi hängt ihop i tio år och fått tre barn, kanske dags att gifta sig? Jag vet att jag aldrig kommer hitta någon bättre än honom och jag önskar ofta att endel kvinnor jag känner, hade kunnat träffa någon som honom, då skulle de inte vara så olyckliga vad gäller förhållanden och karlar.

Vi gjorde slut när vi varit ihop ett år. Jag tyckte inte att det var ett föhållande att satsa på eftersom vi bodde 125 mil ifrån varandra - han tänkte väl likadant. Efter att han rest var jag såååå olycklig. Jag grät i flera dagar. Jag hade ingen aptit och inget sötsug och rasade i vikt. En eller två månader senare var han nere i min hemstad med jobbet och vi träffades igen. Då kände jag att "Men herregud, varför gjorde jag slut? Han är ju helt rätt!" Jag hade liksom gjort slut av praktiska skäl. Inte för att jag inte älskade honom. Han kände "Vad dum jag är, det är ju hon det ska vara" (har han sagt efteråt). Vi kom fram till att vi skulle komma över alla praktiska hinder. Jag lyckades få jobb på hans hemort tre år senare och kunde flytta upp och bli sambo

Han visste från första blicken och har aldrig tvivlat en sekund! Jag var betydligt mer velig men det berodde nog mest på att jag hade svårt för att släppa nån helt på livet överhuvudtget.

För mig blev det några "milstolpar" som ledde fram till att vi idag är gifta och har 2 barn:)

Allra första kramen.....jag kände hur jag andades ut och för första gången kände mig hellt trygg

När jag såg honom med hans systers nyfödda son

När jag i en velatack gjorde slut efter ett halvår så trodde jag nog att han skulle explodera och bli arg, kanske säga nått elakt till mig och så skulle jag få bekräftat att jag gjort rätt.....men det blev den absoluta vändpunkten. Han blev helt förkrossad men visade en enorm respekt för mig och visade att han är nått att hålla i när det stormar. Vi blev tillsammans igen efter 2 veckor och från den dagen fanns det inga tvivel längre. Några veckor efter det blev jag gravid

Det känns i magtrakten Efter snart 8 år ihop o 2 småbarn och haft mycket jobbigt, och att vi kommer ur det och fortfarande är kära tycker jag säger allt!! Men ett förhållande måste man jobba på, prata om allt o stötta o respektera varann och visa uppskattning!! Vi kände att om vi är kärare i dag än när vi träffades efter allt så vill vi visa hela världen detta!!

jag bara kände det från första stund. det låter så himla fjantigt, men jag raggade upp honom på ett dansgolv i en tryckare och när jag la armarna runt honom och kände hans lukt så visste jag bara. jag har aldrig varit såhär kär och älskat någon såhär mycket. det är aldrig någonsin tråkigt att prata med honom och jag blir fortfarande pirrig i magen av att se honom :)

det blir ett lugn i kroppen, iallafall för mig Man vet att han är där och kommer alltid vara där, utan att för den delen ta honom för given, men det är en trygghet att veta att även om världen bara är skit och allt går åt helvete en dag så har man alltid en famn att krypa upp i. man är aldrig ensam utan man har inte bara en underbar make utan en underbar bästa vän i en och samma person. Vi träffades unga och det kändes som att hitta hem direkt

Jag visste direkt och andra dejten var jag säker. Har aldrig känt så i något tidigare förhållande och trodde inte att jag skulle kunna falla för någon så handlöst och snabbt.

Jag har haft två lite längre förhållanden innan jag träffade min man, varav ett var ett samboförhållande. Jag skulle aldrig gifta mig och barn var det inte tala om alls med dessa killar. Sedan träffade jag min man och att jag ville gifta mig med honom kändes nästan självklart helt plötsligt. Jag minns att när vi varit tillsammans i ett par veckor så kände jag att om han skulle fria nu, så skulle jag säga ja. Det som är så speciell med min man och det som gjorde att jag kände att han var the one, är att han är en intelligent individualist med drömmar och ambitioner som om han får välja helst är med mig, men han klarar sig precis lika bra själv. Vi lever ett väldigt jämställt liv tillsammans där båda får lika stor plats och vi värderar varandras åsikter högt. Han är min bäste vän och han är jääävligt het

Visst kan man känna att en person är "den rätta", men för att känna att man kan leva och ha det bra tillsammans så känner JAG att man behöver vara tillsammans ett tag. Då vet man om man klarar av alla motgångar på ett bra sätt. Jag har varit tillsammans med min Jonas i 12 år och nu är vi båda redo att gifta oss.

Jag trodde jag visste att han var den rätte för mig redan då vi träffades, men man vet ju aldrig det eftersom man inte känner varandra förrän man har gått igenom saker tillsammans.