Helt OT och kanske helt ointresant

(Delar med mig av lite vardagstankar)

Jag är en tjej som klätt mig som en kille hela mitt liv. 

Det var när jag började planera för bröllop jag blev lite ledsen över att upptäcka att jag hela tiden kanske haft en vag önskan om att klä mig annorlunda. Vara fin och vacker. Ägna tid framför spegeln. Som alla andra tjejer. Och då speciellt på mitt eget bröllop.

Rädslan sitter helt enkelt i att jag som tonåring ofta trodde att om jag försökte göra mig fin, använde smink och fina kläder, så skulle folk skratta och säga:

"Herre Gud, nu tror hon att hon är snygg, vilken idiot."

Då var det lättare att raka tuppkam och slänga på sig en trasig läderjacka.

Till saken så har jag jobbat hela sommaren i Norge på en nöjespark. I Oktober så stänger parken och varje år håller de en jättevacker bal på ett hotell i en balsal.

Förra året hade jag kavaj och slips.

I år har jag pratat med min sambo om hur jag känner och det slutade med att vi helt enkelt åkte ut för att jag skulle prova kläder. Kläder jag aldrig skulle ha tagit i ens i vanliga fall.

Nu finner jag mig själv hemma, med nya kavajbyxor (kvinnlig modell), ett rosa linne med lite små "stenar" på och en påse med nya skor. Stövlar. Högklackade stövlar.

De är jättesnygga, i brunt fejk-läder och jag gillar dem faktiskt, frågan är om jag någonsin kommer lära mig gå snyggt i dem :/

Men som det känns nu har jag på något sätt klivit lver tröskeln och jag känner ingen tvekan längre inför att ha klänning under ceremonin och middagen. På festen blir det dock smoking ;) Jag kan inte missa en chans att få klä mig i en äkta smoking!