Ex som inte hälsar

Det kanske är så att han skäms eller helt enkelt inte vill ha kontakt.

Eesshhhhh jag hälsar inte på mitt ex heller. Han är mitt ex och inte värd det hihi

I min värld är det artighet som räknas :)

Eeessschhh häng inte upp hela ditt liv på en oartigt ex. Finns väl annat du kan tänka på.
Jag träffade ett ex senast idag. Han hälsade. Fast att jag helst inte skulle vilja det haha .
Jag är inte oartig. Väldigt väluppfostrad, men jag orkar inte bryr mig om det gamla exet.

Detta har hant mig ocksa.

For en tid sedan bjod jag hela min familj (plus mina syskons respektive) pa restaurang. Jag och min sambo ville fira var forlovning sa vi bjod. Mitt ex, som numera ar sambo med min syster sedan 3 ar tillbaka (vilket ar en helt annan historia egentligen, orkar inte ga in pa allt det..) kom med min syster. Mitt ex sa inte ens Hej och inte heller Tack eller Hejda nar han gick fran restaurangen. Jag forsokte fa ogonkontakt med honom under kvallen flera ganger sa jag kunde saga hej men han vande sig hela tiden bort. Tror han skamdes.
Jag vart lite sur efterat och tyckte han kunde ha sagt nagonting iallafall. Men at gott och drack alkohol pa var bekostnad gjorde han iaf :P

han skämdes. Men ett tack tycker jag han kunde få ur sig iaf.
Kanske ska du ge din syster en hint. Att om de nu ska vara tillsammans så kan han återminstonde hälsa. Hur pinsamt det nu än är. Han har ju satt sig i sitationen själv.

Det här är en av mina "pet peeves" så nu blir det mycket text

1. Vad larvigt det är att inte kunna säga hej! Känns ohyfsat att tiga när någon annan visar att den känner igen en eller hälsar. Jag skulle ha blivit irriterad. Vad åstadkommer man med att inte hälsa, liksom? Bara att det verkar som man inte kommit över relationen eller allt som hände utan fortfarande surar eller att man tror att man är för fin för att behöva hälsa på lägre stående varelser typ. Man verkar inte som nån socialt kompetent person i alla fall. Tom om nån främling säger hej så hälsar jag tillbaka. Det kan ju vara nån jag träffat på i nåt sammanhang men glömt bort. Även om det är nån som jag är helt säker på att jag aldrig träffat (små barn som hälsar på alla, överförfriskade människor etc) så säger jag hej tillbaka för jag tycker inte man ska skapa en så platt situation som det blir när man själv hälsat och blir behandlad som luft som svar.

2. sleepylucy: Det låter som det hade varit bättre för honom att stanna hemma. Om han inte ville fira er så kunde han väl kommit på nån ursäkt. Han gick säkert eftersom han kände sig pressad att gå men han gjorde ju inte direkt er någon tjänst genom att tiga sig genom en restaurangmåltid på er bekostnad. Jag kan förstå om det kändes konstigt för honom att vara med men han drog ju bara mer uppmärksamhet till sig genom att bete sig illa.

3. sleepylucys historia påminner mig om mitt ex, ifråga om ex som går på tillställningar de borde ha insett att de inte skulle ha så kul på: Mitt ex tjatade sig till att få komma på bröllopet. Jag tyckte det kändes lite konstigt men eftersom vi var vänner och maken tyckte det gick bra så bjöd vi honom. Sedan så ringde han och beklagade sig över att det skulle bli konstigt att gå själv på vårt bröllop och undrade om han kunde få ta med sig en dejt (var singel just då). Vi sa nej. Han klagade mycket på det där och jag frågade honom rent ut om han föredrag att inte komma. (Tyckte han kunde ha räknat ut att det kunde kännas knepigt innan han tjatade sig till en inbjudan). Därefter blev han ihop med någon bara ett par månader innan bröllopet och vi bjöd henne när det visade sig att vi fått ett sent avhopp. De kom på bröllopet och betedde sig väl, såvitt jag fått höra, innan de drog direkt efter maten. (Knappast några transportproblem eller liknande eftersom de bor i samma stad som bröllopet och bussarna går hela natten. Kändes mest som de använt vårt bröllop tillatt få en gratismiddag innan de drog vidare till något annat.) Nästa gång jag träffade på honom började han med att beklaga sig över att han känt sig malplacerad på bröllopet. Efter det kände jag att jag verkligen tröttnat på honom. Först är vi generösa och bjuder både honom och hans flickvän (som vi aldrig träffat) eftersom han så gärna vill gå, sen förser de sig friskt av både mat och dryck och drar hem när serveringen är slut, och sen har han mage att klaga på sin upplevelse av bröllopet inför mig. Då hade jag nästan lust att skicka honom en räkning på deras tre-rätters med dryck. Det var inte jag som tyckte att det var en bra idé att han skulle komma! Jag skulle nog inte gå på ett exs bröllop, eftersom man aldrig kan veta vad för känslor eller grejer som rörs upp. Men mitt ex är en sån där person som tror att han borde vara universums mittpunkt hela tiden.

Det fina med när ex beter sig illa är ju att man verkligen känner att man gjort rätt val

Tycker inte att någon annan än han själv "exet" skall få en hint om sitt usla uppförande. Det finns ingen anledning i hela världen att systern i det här fallet skall stå till svars för vad hennes kille gör. Man bör inte tala om personen utan till personen det gäller om vi skall komma någon vart.

Något som är ännu mer skumt är när exets sambo gömmer sig i sovrummet när man åker dit och hämtar barnen, när exet inte är hemma. Tillhör det inte vanligt hyffs att säga hej iaf? :P 

Är dåligt överlag när folk inte kan hälsa, oavsett vem det är. Jag hälsar alltid. I bland om någon hejar som jag inte kan placera eller som jag vet att jag inte känner så hejar jag ändå. Det kostar ju liksom inget! Har råkat ut för när ett ex var singel kunde han hälsa, sen när han träffat en ny och vi råkade mötas på stan vände han bort huvudet. Sen när han blev singel igen dög det att hälsa, det är nog enda gången jag inte har hälsat tillbaka..

Åh, nu känner jag mig som en dålig människa. Hälsar aldrig på ex. Mest för att vi efter avslutat förhållande tappat kontakten helt och jag vet helt enkelt inte vad jag skall säga. Känner bara att pulsen går upp och jag blir extremt nervös över hur jag skall uppfattas. Istället "gömmer" jag mig och hoppas att det skall se ut som om jag inte alls sett personen i fråga. Gör samma sak med gamla ytliga klasskompisar etc.

Ett av mina ex bor sedan en tid på min gata, i samma bostadsrättsförening som jag. Sist jag såg en skymt av honom stod han och "gömde" sig bakom bagageluckan på sin bil. Så vi gömmer oss för varandra kan man säga.

Jag menar inte att vara oartig alls, tycker bara att det känns extremt pinsamt! Varför vet jag inte. Hade han hälsat på mig dock så hade jag ju förstås varit så illa tvungen att hälsa tillbaka. Därför drar jag mig in i det längsta för att slippa ögonkontakt, då är det ju kört...