Känner mig så ensam..

Kan förstå dig angående ensamheten. Jag har också flyttat. Jag har visserligen min syster som tärna och så. Men jag önskar att jag hade någon här i stan som man kunde prata bröllop med. Men det känns inte som att jag har någon.. Lite trist.

Finns det någon av dina riktiga vänner "hemmifrån" du skulle kunna bjuda in och be om att vara tärna, någon du uppskattar särskillt mycket? Kanske kan ni dela på omkostnaderna för resan eller nått?!

Nej, jag har tappat kontakten med mina gamla goa vänner,,tyvärr...jaja, jag får väl klona mig själv på dagen och fixa släpet m.m. själv....fast det känns trist.

har du ingen svägerska eller någon kusin som kan hjälpa dig?

Ja man kan ju lätt få intrycket här att att alla omges av de mest perfekta vänner och tärnor. Jag tror det finns fler "ensamma". Jag har aldrig haft lätt att få nära tjejkompisar, jag har svårt att känna den där närheten som många känner. Jag hade en vän som jag alltid umgicks med förut men jag förlorade henne när jag träffade min Bm. Som vuxen kvinna tycker jag att det är oerhört svårt att träffa nya vänner, alla har ju liksom redan sina kretsar. Det är inget som jag tänker på särskillt ofta i vardagen, jag har min BM och våra familjer som jag älskar. Men som blivande brud bli man väldigt påmind om det och känner sig konstig.....

Alla hardet inte perfekt! Man får intrycket av att alla har det underbart med millioner vänner. Det är inte så. De som omges med många människor är inte lyckligare automatiskt... Då finns andra problem. Tjejer som sviker, krånglar, ljuger, förstör mm.. Jag tänkte instingtivt på din mamma eller mormor, farmor... Kanske någon av dem skulle vilja följa med till frisören, läsa något vid vigsel osv. Jag va på "möhippa" med min pappa til Holland :) Det va superkul. Sen träffade jag mina kompisar också efteråt. Men jag o pappa åkte på semester ihop, han är min bästa killkompis. Alla tyckte det va så ött. O viss, lite annorlunda va de ju...

Du får mer än gärna snacka bröllop med mig, och det finns många här som gör det! Forumet är ju till för det!

Själva bröllopsdagen TROR jag att jag klarar av, har bett m2b att hjälpa mig med släp m.m. MEN det är just bollplanket nu innan jag saknar,,,forumet här har/är ett jättestöd, här kan man diskutera, fråga och stötta varandra, men samtidigt vore det Toppen med nån att ta en fika med och prata klänning, frisör, festprogram, blommor, ja allt med.

Det här med vänner är svårt.Jag kände senast idag att var är mina/våra vänner en lördagskväll liksom?Vi sitter ensamma,känns skittrist:(

Och ha ngn att fika med spontant,här får man nästan boka in sig veckor i förväg.

Jag har vänner jag kan prata med,syster och vänner som ska vara tärnor men ändå,det känns tomt.

Var bor du ts?

Jag har min mamma som bollplank och det är skönt....men det finss ju vissa saker man inte vill prata med sin mamma om...

Jag hoppas du finner en tärna till dig bröllop som verkligen kan vara din äkta vän coh förtjänar att dela den speciella dagen med dig ,

Hej jag känner samma sak. Nu ska jag ha mina systrar som tärnor och de hjälper mig massa, men jag har inte den här riktiga vän kretsen som många har.

Säg bara till om det är någon som vill ta en fika eller nåt :) 

Bor i Sthlm och gifter mig i Augusti.

Jag har min BM´s syster som tärna. Jag har inte heller några tjejkompisar och har ganska dålig kontakt med syskon/mamma. Visst vi ringer och pratar väder och vind men är inte nära vänner. 

Så vi är fler ensamma här ute.. kanske därför vi hänger på BT

Ang. bröllopet så pratar jag om detta med min BM. Vi bestämmer allt tillsammans. Mycket bröllopsprat blir det...

Jag bor i mora om nån har vägarna förbi och vill ta lite bröllopssnack över en fika ;)

Förstår verkligen! Jag är ganska nyinflyttad i Stockholm och vi har liksom inte riktigt träffat några kompisar än, det är verkligen så svårt att träffa nya människor! Jag pluggar på distans och sitter mest hemma och läser medan min BM är på jobbet så det blir mycket ensamt bröllopspyssel på dagarna. Har goda vänner som jag har telefonkontakt med men saknar att ha folk att hänga med. Det här blev lite personligt kände jag men jaja, det är så det är iaf.

Har förresten inte heller någon tärna eller så, inte riktigt bestämt hur jag ska lösa frågor kring släp och sånt.