• JustMeAndMyLove

    Kampen mot ångest

    Jag har själv panikångestsyndrom, samt en hjärnskada som gör mig "ryckig" vilket gjort mig skamsen och stressad kring folk.


    Men när jag var 20 år nådde jag botten och jag har sedan dess, med vissa bakslag så klart, blivit bättre och bättre. 


    Ingen trodde det var möjligt att jag någonsin skulle kunna klara ett heltidsjobb, en normal vardag och ett sunt liv, men så är det i dag och jag är så otroligt tacksam. Till och med mina sömnstörningar börjar ge med sig.


     


    Nu är det så att min sambo lider av samma problematik. Och hon har för första gången i sitt liv ett heltidsjobb här i Norge men det funkar inte alls. Hon blir tröttare och tröttare, hon sover inte trots sömnmediciner och hon får allt mer ångest både på jobbet men också här hemma. Jag är livrädd för att pressa henne till att fortsätta jobba men samtidigt tror jag att jag själv hade mått bättre om jag inte under hela min tonårstid mötts av: 


    "Men tänkt på att du inte klarar så mycket" 


    "Kommer du inte bara bli besviken och ledsen när du misslyckas" 


    "Välj ett jobb där du kan vara ledig mycket och vila"


     


    Till saken hör att jag blir frustrerad av att jobba och dra in pengar när pengarna aldrig räcker till. Sjukskrivning för henne är omöjligt då hon bara har sässongsjobb och som mest kan hon som fd. studerande få ut ca 2000kr från ams, men då måste hon också aktivt söka jobb när hon kommer hem.


     


    Nu vet jag inte vad jag ska göra, ska jag stötta henne i att sluta jobba när hennes sässongsjobb är över i Juli, eller ska jag trycka på för att få henne att hitta ett bättre jobb? Hon drömmer om att jobba som florist, men hon vill inte studera. Varför finns det inte längre arbetsträning för folk som vart sjuk länge? Eller finns det det någonstans?


    Själv vill jag ju "sätta igång livet". Jag drömmer om hus och barn och en trygg inkomst. Vist kan jag vänta på henne, det är hon så värd, men jag kan inte hjälpa att jag ibland blir frustrerad när inget händer och hon inte får någon hjälp.


     


    Skriver mest av mig men vill gärna höra om det är fler som står i samma situation.


     


     

  • Svar på tråden Kampen mot ångest
  • Påfågeln

    Kolla hur hon ser på att vara lärling hos en florist. Det kanske tar längre än en utbildning, men kanske är det den vägen hon ska gå?

    Det är bra att du finns där som stöd! Och visst kan det i sig kännas frustrerande ibland, men ge inte upp! 

    Glöm dock inte heller bort att det är olika för alla, du känner henne nog så bra att du vet vad du ska säga. Är du ändå orolig så kanske det finns någon annan som du kan vända dig till för råd. till exempel en psykolog eller kanske helt enkelt slå en pling till mansjouren.

  • JustMeAndMyLove
    Påfågeln skrev 2010-06-03 16:39:00 följande:
    Kolla hur hon ser på att vara lärling hos en florist. Det kanske tar längre än en utbildning, men kanske är det den vägen hon ska gå?Det är bra att du finns där som stöd! Och visst kan det i sig kännas frustrerande ibland, men ge inte upp! Glöm dock inte heller bort att det är olika för alla, du känner henne nog så bra att du vet vad du ska säga. Är du ändå orolig så kanske det finns någon annan som du kan vända dig till för råd. till exempel en psykolog eller kanske helt enkelt slå en pling till mansjouren.
    Glömmer ofta skriva ut det men jag är kvinna själv, så mansjouren blir det inte. ;) 

    Men det är en idé. Ofta känner jag mig så färdig med terapi att jag blir galen bara av tanken på att sätta mig i "soffan" igen. Samtidigt blir jag ännu argare att min sambo inte får någon hjälp alls. det tog oss 2 år av tjat och samtal och klagomål innan hon fick komma till en psykolog. 20 sessioner får hon, sen ska det bekostas av oss själva, vilket är ännu en del i frustrationen: 


    Om vi haft råd hade hon kunnat få den bästa tänkbara vården, men eftersom jag fick hjärtfel och inte fick jobba men samtidigt inte fick sjukskriva mig för F-kassan så har vi ingen ekonomi. 


    Lärlingsplats har hon letat länge efter men tyvärr har de stora företagen redan avtal med olika skolor och de små har inte råd att ta någon på lärlingslön. Skulle var avia komvux med CSN lån men då vill jag att hon fått prova på det en tid först innan vi tar lån och liknande :/

Svar på tråden Kampen mot ångest