MItt första bröllop var jag 22 år ung och vi hade ett stort, traditionellt kyrkbröllop med 65 gäster, fastrar, mostrar, kusiner alla vänner osv, trerättersmiddag, häst o vagn, maräng och slöja och krona och hela fadderullan. Det passade då.
Nu när jag är 40+ , jag och maken är ett par sedan tio år, har två barn, ja då kändes det mer rätt med ett litet, familjärt bröllop. Jag ville inte göra en "favorit i repris" liksom. Jag hade helst sett att vi vigde oss på flygplatsen och drog iväg på en resa han och jag. Eller att vi vidges utomlands med bara två vittnen. Men för min make var det första gången och han ville ha det större. Då vår ekonomi satte kraftiga begränsningar så blev det en gyllene medelväg; ett bröllop i en liten, familjär kyrka, buffé och fest för ca 30 pers, familjen och de närmsta vännerna. Enklare klänning, enkel bukett, allt väldigt enkelt, intimt och trivsamt. Och jätteunderbart och roligt
Jag valde andra psalmer, andra solosånger, annan kyrka, annan stil på klänning och sånt, för dels har min smak ändrats, jag har blivit äldre och så ville jag nog markera att det här är ett helt annat kapitel i mitt liv, det här är unikt för oss.