Tungt...
Skrev ett par inlägg för ett tag sen, typ ett år sen eller nåt...om en jobbig relation jag var i...
Inte mycket ha hänt sen dess, jag har kämpat på, mitt humör har pendlat upp och ner, jag har sagt och gjort dumma saker men inte mer än normalt, vad som nu är normalt.
Nu har jag återigen kommit till brytpunkten....jag orkar inte mer, jag blir inte yngre och jag måste gå vidare med mitt liv utan honom. Han blev chockad och tyckte det kom som en blixt från klar himmel. Och nu tjatar o tjatar han på mig om att ge honom en chans till, att han ska ändra sig, att han gör vad som helst för att inte förlora mig och trycker på mitt dåliga samvete o jag har om och om igen tvingast stå fast vid mitt beslut, hur jobbigt det än är, jag har bestämt mig. Efter att ha försökt tillsammans i 1,5 år så borde det ha blivit bättre vilket det inte har, önskar han kunde se att vi inte är menade för varandra hur mycket vi än önskar det.
Våra drömmar har krossats o jag försöker gå vidare men idag är det tungt...jag är bara en människa med känslor....