Less och irriterad.

Shit d där e jobbigt. Och jag som tyckte att min m2b la sig i för mycket, nu e jag nästan glad för det.

Kommunikation brukar ju vara ledordet för de flesta problem.. Han kanske tror att det är så du vill ha det, du har planerat från börjar och kanske vill behålla kontrollen över det hela? Vad vet jag.. Man kan ju spekulera hur mycket som helst men för att lösa det kanske man måste prata med varandra...

Jag har det lika men jag viste om det från början. Hans a att ahn bara vill dyka upp och bsäga ja, han sa det på ett skämtsamt sätt så klart. Jag är nog lite glad att jag får bestämma annasr hade vi ätit linsgryta i en tråkig lokal. Kanske  hade varit jätte trevligt men nu blir det lite mer festligt, Jag har turen som har min svärmor som bollplank och hon hjälper mig massa. Han har kommit med 5 förslag/synpunkter sen vi började planera.

1. INTE mycket folk

2. Vi kan väll använda egen odlade grönsaker och använda nån slags blomma som dekortaion.

3. Han vill ha kostym, inte inhandlat den utan bara sagt att han vill ha det på sig. (vilket jag är glad över trodde det skulle bli linne byxor och skjotrta.

4. Vi kan köpa ett vitt snyggt tyg och dela av dansbanan med så blir det lite ljusare.

5: valmo kan man inte ha i brudbuketten för bladen ramlar av när man bryter skälken.

Det är ju tur att jag älskar honom, men det är faktiskt sant det han säger att det är ju jag som vill ha bröllopet han vill gifta sig med mig mer än något annat säger han men han skulle klara sig utan bröllopet. Fast han verkar tycka att det är lite roligt nu. Han är ju bara så blyg.

Hoppas att din karl kommer på lite tidigare att han måste ha kläder på sig på bröllopet=)

Lycka till

Kolla in min blogg på sydsvenskan.se
 
http:/blogg-sydsvenskan.se/brollopsbubblor

När jag säger att det är mkt kvar att fixa, hur ska vi göra med det, det och det..? så blir han stressad... För min del är det mer stressande att det inte är ordnat. Nu tänker jag ligga så lågt så lågt, för att han själv ska få upp farten. Tänker inte vara festfixare på egen hand och definitivt inte vara hans mamma. Om jag känner att jag är den enda som driver på så kommer jag bara känna mig bitter.

Gud jag önskar att jag kunde vara som du och bara låta honom inse att allt inte fixar sig själv. Men jag får panik. Vi skulle skickat ut inbjudningskorten för en månad sedan om jag fått bestämma. Nu la skrivaren av och han skulle laga den. FÖR 3 VECKOR SEDAN.. Nu ligger det 30 ofärdiga kort på hyllan.. Suck - de måste skickas ut i nästa vecka..

Men men, ingen kostym har han fixat, ingen hatt (som han vill ha) eller skor. Hans problem...

Jag började fixa och boka och höra mig för redan i augusti i fjol (vi gifter oss i juli). Min sambo tyckte att det är ju låååångt kvar. Sen fick han höra när vi ringde och skulle boka lokal i september att det fanns tre datum kvar bara, ett i maj, ett i juli och ett i september.. Då blev han lite blek om nosen. Men sen hände ändå ingenting,

Efter några månader så blev jag less och sa att han måste hjälpa till för annars blir det nog inget bröllop. Han blev orolig och fick ett rejält ryck och började ringa runt och kolla grejer han också. Och sen stannade det av och ingenting hände igen..

Förra veckan kom han till mig och sa att han känner sig stressad för det är så mycket som ska göras och det är bara två månader kvar. DOH! Jag vet det!
Kul att han får den känslan när det är två månader kvar som jag haft i fyra månader redan ;)
Nu är det i alla fall en himla massa han fixat, kläderna är klara, han ska kolla skor, har varit och vaccinerat sig idag (inför bröllopsresan) och betalat bröllopsresan, dj'n och är på mig om att boka tid hos skräddaren för ändringar av klänningen. Så det går verkligen i vågor det där engagemanget, men när det är på så är det verkligen på och det är jag tacksam för.

Nu blev det lite långt men det jag egentligen ville säga var:
Berätta hur less och irriterad du känner dig när du får ordna allt. Jag sa som det var, helt enkelt att jag var rädd för att jag kommer lessna så mycket att jag ställer in bröllopet om jag inte får hjälp..

Där befinne rjag mig. Jag vill gärna komma igång  och är stressad över att vi knappt "börjat". Jag läser gärna, kollar runt, får inspiration för att vi själva ska kunna sätta ihop vår gemensamma bild av hur vi vill ha det - men när jag frågar honm får han panik att jag frågar - för att det är så långt kvar. Blir stressad av att det krävs beslut och engagemang. Vi har redan pratat om detta några gånger, just eftersom jag inte VILL göra allt och driva detta projekt utan jag vill att vi gör det tillsamamns.

problemet är väl att jag kräver att han ska engagera sig nu och sätter press - han tappar lusten och då blir jag frustrerad och ledsen över att han kan engagera sig så lite! Hallå det är vårt bröllop du inte ORKAR bry dig om liksom! gah... samtidigt får jag inse att det som jag tycker är kul - se massa alternativ och läsa omhur andra gjort  är stressande för honom. Vi fungerar olika.

Tror dock att det mesta löser sig med kommunikation. Testa att utgå från vad "du behöver" och hur det "får dig att känna dig" - man vill ju inte gärna att ens älskade ska "vara pressad och ha svårt att sova om nätterna för de här sakerna inte är lösta".

Bättre att utgå från det än att säga "du gör ju ingenting".

Lycka till!

Jag förstår din frustration, min M2b är hopplöst oplanerad.... Jag har inga råd att ge, jag behöver själv, så jag lånar ett hörn på tråden.

Vi gifter oss i oktober, men är måste fixa allt nu innan sommaren eftersom vi driver lantbruk och min bästa kompis dessutom gifter sig i augusti med typ 200 gäster...

JAG fixar allt med kontakter, inbjudan, bokningar osv. Inte mig emot, jag är grym på sånt. Eftersom att han inte är det så såg jag framför mig fria händer att ge alternativ och bara checka av med honom för beslut.
Men icke! Han är helt plötsligt superintresserad av alla möjligheter, vill kolla upp själv och så där, men det HÄNDER ju inget!!
Visade inbjudningarna som behöver beställas typ nu och han rynkade lite på näsan (trots att jag gett 5 olika alternativ...) Då bad jag honom kika runt på hemsidan vi ska använda efter något annat han kanske gillade mer (av typ 6000 olika mallar). Gjorde han det? Nej.
Så jä***la irriterande att jag håller på att gå sönder!! Jag är så att jag gör redig research, plockar ut ett mindre antal alternativ jag gillar, stöter och blöter med syrran och min bästis, beslutar, beställer.
Medan min m2b kastar sig ner i brochyrer och på internet för att komma fram till: Inget. För att sedan i sin tur bli irriterad om jag lite fint poängterar att "vi kanske ska bestämma så att jag kan beställa/boka?".
GAAAAAAAH

Någonting hände!! Helt otroligt vilket sammanträffande, men igår kväll, alltså efter att jag i mitt still sinne bestämt mig för att stanna upp i planeringen och inte driva på någonting, inte ens nämna bröllopet, så blev han som förbytt! HAN sade helt spontant att "det är dags att köpa kostym nu, vill inte vara ute i sista stund. Dessutom skulle det kännas roligt att ha den hängande i garderoben, lite mer påtagligt att vi snart gifter oss". Hoppsan sa, vad förvånad jag blev. Sen, en timme senare, frågade han: "Exakt vad är det som är kvar att fixas med? Ska jag kontakta restaurangen?". Hade god lust att berätta om den här tråden men jag höll mig..

Så, det gamla klassiska, att abdikera från fixarstolen funkar. Genom det så fick han väl en känsla av eget ansvar, eller så... Kommunikation hade jag redan testat om man säger så.. Hehe

Vad roligt för dig, Ibland hjälper det att bara ösa ur sig sin irritation.

Lycka till med allt

Det låter verkligen tråkigt att ha det så. Jag har försökt att få med mig fästmannen men det har varit lite trögt, inga egna initiativ från hans sida än så länge. Dock satte vi oss tillsammans igår och gjorde gästlista och jag överlät att skriva på datorn och fixa spalter m.m. till honom och då gick det faktiskt riktigt bra och han sa sen att han tyckte det var kul.

Det är nog oftast inte lika viktigt för killarna att alla detaljer blir perfekta så då får man som tjej kanske försöka hitta vägar som också killen kan lägga intresse i.

Nästan samma som för happyE hände mig härom dagen, då min m2b faktiskt bestämde vilka inbjudningar vi ska skicka efter och dessutom för egen maskin började kolla kläder! Sen kröp det fram att han pratat med sin kollega om att han tyckte det var lite jobbigt med allt mitt planerande och denne hade då svarat:
"jamen, hon har ju säkert en bild av sitt bröllop i huvudet sen tonåren och ser jättemycket fram emot dagen och tycker att det är viktigt att allt blir rätt. Tänk dig, det är som om du hade bestämt träff med Bon Scott om fem månader!" (AC/DC:s framlidne sångare, för er som undrar...)
DÅ trillade poletten ner hos min AC/DC frälste m2b och nu efter att jag NÄSTAN gett efter för Simpson-tårtan (brrrrr...) så är det harmoni i stugan!