Tveka?

Alldrig hänt

Jag har egentligen aldrig tvekat... men kände mig riktigt ledsen innan frieriet äntligen kom. Då kändes det som att han tvekade och det var inte kul!
Han påstår att han inte tvekade utan att han viste vad han ville men kände att det inte var rätt timing...

Ja ofta har jag tvekat och kommer tveka...men varje gång händer något som gör att jag inser att det är Honom jag vill ha!

Ännu efter 5½ år har inte tvekat en enda gång! Visste från första stund att han var mannen med stort M

Jag är något av en emo med supersvängigt humör och en hjärna som aldrig vilar. Tänker otroligt mycket på mitt liv, min familj, mina vänner, mitt jobb och alla andra ämnen mellan himmel och jord (kan nog kallas ältande av vissa) så nog har jag tvekat många gånger under åren som gått. Men här är vi nu, 9 år senare, och ska gifta oss. Kommer säkert tveka i framtiden också, men det är ju sån jag är. The girl with the brain that never sleeps...

Min m2b däremot, är tvärtom i personlighet. Han liksom bara är och ältar inte saker som jag gör. Så han tvekar aldrig... Tja, kanske när jag gått för långt när det kommer till mitt temperament... Men som sagt, här är vi nu.

Jo ibland har jag funderat. Men när det hela gått ett par varv i huvudet så kommer jag fram till att jag med allra största sannolikhet aldrig kommer träffa någon som är bättre för just mig än min m2b.

Har aldrig tvekat. Visst har man haft lite ups and downs någon gång, men jag har hela tiden vetat att jag inte kan/vill leva utan min m2b. I tidigare förhållanden har man funderat om det kan vara så att gräset kanske är grönare på andra sidan eller om "this is it", men dessa funderingar har jag aldrig haft med min m2b.

Det är nyttigt att ifrågasätta sina livsval emellanåt, det må gälla arbete, bostadsort eller val av partner.

Ännu har maken stått pall för alla prövningar och jag är övertygad om han kommer att göra det i minst 20 år till.

Men visst har det gått upp o ner. För ca 10 år sedan gick vi på familjerådgivning och det är bland det bästa vi gjort! Sedan dess har jag aldrig ens tvekat, de problem som kommer reder vi ut.

Funderat på förhållandet, ja absolut. Tvekat, ja.

För mig är det viktigt att göra aktiva val, och jag väljer honom eftersom tillsammans med honom är jag en lyckligare och bättre människa än med någon annan.

Har aldrig tvekat... han är kärleken i mitt liv och kommer alltid vara det. Visst vi har haft våra duster.. aldrig blivit osams, men tyckt olika, men det löser sig om man pratar igenom det..

Jag har faktiskt aldrig tvekat heller, det var väl en av grejerna som gjorde att man insåg att man hittat "rätt" till slut. I tidigare förhållanden har det kunnat vara upp och ner och ena foten har sträckts utanför dörren lite då och då, men aldrig här. Har man bestämt sig så har man, jag har ju valt honom och då är det honom och inget annat jag vill ha.

Kände aldrig någon oro eller tveksamhet till bröllopet och äktenskapet, endast för om själva planeringen skulle gå i lås och att allt skulle bli som vi tänkt oss (med själva bröllopet). DET får man noja över!

Aldrig tvekat om min BM är helt rätt för mig

Men däremot hade jag en hel del ångest över hur hans familj tycker och tänker om mig, skild 2 barnsmamma + att min blivande svärmor inte blev så glad att hennes son "tvingades" att flytta. Hon är fortfarande inte glad för detta och kommer aldrig att bli det.

Men jag bryr mig faktiskt inte längre. Det som betyder något är jag, min BM och mina barn.

Jag har tvekat många gånger, oftast för jag varit osäker på min sambo som väldigt sällan visar sina känslor och ibland blir man galen på honom.
Han har med tvekat och vi har faktiskt brytit upp två gånger, min sambo som bröt upp men vi hittade tillbaka och sista gången fick han kämpa och de var de bästa som kunde har gjort, för han tog mig lite för givet och han vet nu vad han höll på att fölorar så när jag får mina tvekan vet han att han behöver visa sina känslor för min skull, för inom mig finns givetvis rädslan att han ska lämna mig igen...De räcker att han tar och ge mig en extra kram varje kväll den veckan eller liknade...

De du bör tänka på varför tvekar du? Är de dina känslor, är de hans känslor eller något annat. Innan du vte vad de är som gör att du faktiskt tveka kan du inte ta dig ur de och när du vet så pratar om de för din sambo, först då kan ni tar er ut de.

Katarina Michael skrev 2010-03-02 15:16:35 följande:

Det var inte så att jag själv tvekar just nu, utan jag mer var nyfiken till hur andra ställer sig till det här med att ibland verkligen fundera över sina val som Didis och Kapellösa pratar om, att aktivt "välja om" sin partner, eller om man mest kör på utan att fundera så mycket :)

Ibland kan det kännas som att par aldrig tvekar om varandra eller har tuffa motgångar, och det jag funderar över är om det är för att det är så tabu att prata om, eller om folk faktiskt har det så bra jämt som man ibland kan tro.

Jag tror tvekan oftas hör naturligt till, speciellt när man ska gifta sig eller skaffa barn eller hus....de är stora steg och att vara rädd är därför naturligt....

Att visa känner att de inte tvekar kan beror på att de är så främmande att inte vara ihop, man blivit lite som bästa kompisar...
Medans andra har mer känslor involverat, ibland kan de även ha att göra med att man vill olika och därför kommer frågan, allt handlar om hur man passar ihop och inte passar ihop...
Själv tror jag inte på par som aldrig bråkar, de kommer för eller senare bråka...likaså bråkar man för mycket kommer de inte heller fungera.