Har hon rätt att bli arg?

Jag har en vän som under en lång period bara tänkte på sig själv (och sina katter) - inte på mig (som hade en jobbig tid), inte på sin sambo osv osv. Ibland behöver man få tänka på sig själv, så jag lät henne hållas. Men när det började knaka i hennes förhållande och hon pratade om vad HAN gjorde för fel (vilket han också gjorde, men det var ju i detta fall en kombo av vad båda gjorde) var jag bara tvungen att säga ifrån hur hon betett sig i många månader. Och hon var ENBART tacksam över det. Det var kanske lite som en "käftsmäll", men det var ju inte en sådan person hon ville vara. Hon hade bara inte insett att hon hamnat där. Efter det långa samtal vi hade (och även jag med hennes sambo - jag var god vän med båda i paret innan de ens träffades) har vi fått en bättre vänskap och de ett bättre förhållande.

Och SÅ tycker jag att din vän också borde ha reagerat om hon verkligen brydde sig om dig. Hon behöver inte få ett av dig skapat tillfälle (dvs som upplagt för möhippa) för att visa att hon bryr sig. Jag har en annan vän som VARJE dag nu när jag haft det tufft frågat hur jag mår, handlat med mig, tagit mig på promenader, bjudit in mig på middag, kommit och bara kramat mig...! SÅ kan man också visa att man bryr sig. Då är det på riktigt.

Jag tycker inte att hon har rätt att vara besviken på dig för att du inte vill ha en möhippa...

Hej!

Tack för ditt svar! Detta är inte enda gången jag "sagt ifrån" när jag gjort det brukar hon hälsa på en gång sen är det tillbaka på det gamla igen. När man planerar något med henne brukar hon ofta ändra sig till slut och vela fram och tillbaka vilket blir tröttsamt. Hon har svikit mej innan när jag hade en otrogen, elak pojkvän. hon fanns inte för mej och vände mej ryggen medvetet och hennes ursäkt var att hon "orkade inte". hon lovade allt alltid vara en bra vän efter det men jag känner mej lurad. dessutom kan hon tycka att jag umgås för mycket med min pojkvän istället för att vara med på tjejkvällar. Jag kan gärna umgås med henne och andra vilket jag ju försökt! Men jag har aldrig varit typen för tjejkvällar, alltid haft killkompisar och tyckt det varit roligare att umgås allihop. känns som hon mest säger det för att hitta något "fel" på mej ocg försvara sig själv.

hon är typen som vill gå ut utan sin pojkvän men jag vill gärna ha med honom oxå. Varför är det så fel? Jag har gått igenom mycket jobbigt i mitt liv, med bedragelser, svikelser flera gånger om och massor med lögner. Jag uppskattar det jag har otroligt nu när jag har en trogen, ärlig pojkvän. Hon däremot flirtar alltid, alltid med andra, sms:ar med andra män och pratar med dem. Har aldrig vågat säga till henne att jag tycker hon gör fel och borde tänka på det hon har istället.

Tycker inte att hon låter som någon vidare vän. Du förtjänar bättre! Vänner ska stötta varandra och göra en glad. Vänd dig till dina andra vänner istället eller skaffa nya vänner. Såna där energitjuvar gör mer skada än nytta och av det du berättar så är det inte vad du behöver. Har själv "gjort slut" med en energitjuv och det var helt rätt beslut. Det är inte lätt, men du måste tänka på vad som är bäst för dig och vad som får dig att må bra. Lycka till i framtiden! Kram

Jag har nog "gjort slut" nu. När jag förklarade att jag inte litade på henne längre att hon skulle vara en riktig vän för mej så tyckte hon att jag slängde massa skit på henne och sårade. Hon bad inte om ursäkt för något eller visade ånger och då kan jag bli förvirrad å tänka; "kanske jag tog i? har jag överdrivit?" Men nej! Det har jag inte, hon har vänt mej ryggen när jag som mest behövde stöd!sen har hon inte brytt sig speciellt om vår vänskap, bara tagit mig för givet. Hon sa att vi kanske inte skulle prata på ett tag för att just nu kanske jag bara är deppig. hur kan man ens säga så? Jag är långt från deppig, fast jag saknar att ha en bästa vän så var detta väldigt frigivande, för trots allt, hon var ju ingen bästa vän. Får hitta nya vänner helt enkelt och tack för era svar!

Ibland blir det ju så att man kommer ifrån varandra, man kan tidigare ha haft jätteroligt ihop men vuxit ifrån varandra och är i helt olika fas i livet. Är lätt hänt att man umgås mest för att det "alltid" varit så, men egentligen tillför man inte varandra speciellt mycket.
Har också haft en vän som jag haft jätteroligt med, och varit ganska tight med, men sen så kom vi ifrån varandra och jag hade svårt att känna att jag tyckte att det var givande att umgås. Sen när våra mer sällsynta samtal dog ut helt och ingen hörde av sig längre tyckte jag att det var rätt skönt.

Sen finns det ju såna som stjäl energi ifrån en och som bara får en att må dåligt, och även om man nu inte måste "göra slut" så kan man ju ta en paus ifrån varandra, om man inte saknar sin vän så visar det nog också om man hade så vidare värst mycket gemensamt.

hej, ne visst kankse man kan bli besviken om man hade hoppats på att få göra någe roligt, men det är ju du som är bruden, och jag tycker att alla andra får helt enkelt acceptera det. Jag vill inte heller ha någon hippa. Kommer nog slippa det oxå, å jag e glad för det. Möhippa e inte min grej...

Klart hon har rätt att bli besviken! Precis som du har rätt att bli besviken för att hon inte tänker först och främst på vad DU vill och ifrågasätter ditt beslut. Men självklart skall du inte behöva genomlida någon hippa om du inte vill (men det är ju inte det frågan handlar om, eller hur?

Jag vet inte vad som hänt tidigare i ert förhållande, men jag skulle nog också reagera med att bli oerhört sårad om någon av mina vänner sade till mig att han/hon inte litade på mig längre.
Om du saknar henne, så försök att prata med henne och reda ut detta! Det är aldrig roligt att förlora en vän, och man ångrar sig ofta om man inte lägger ner lite tid och möda på att bli sams efter en konflikt.

Om jag skall vara helt ärlig så verkar detta vara en väldigt onödig konflikt och ni behöver nog båda be om ursäkt för att det skall kunna lösas. Men som sagt, jag vet inte vad ni har för relation. Lycka till i vilket fall!

erica 1982: Visst kan man känna sig besviken att man inte får göra möhippa från någon men då hade jag nog hållt det inom mej lite mer för det är trots allt brudens val. hennes toastmaster har aldrig tyckt om mej och skrev inte brudtärna under mitt namn på festprogrammet eller bordsplaceringen och min vän sa att hon orkade inte bry sig om det och jag kände mej besviken att hon inte rättade till felet men sa inget ändå. det var trots allt hennes bröllop och jag ville inte lägga mej i.

shakynose: Du skriver att du oxå hade blivit sårad om någon sagt att hon inte litade på dej längre. men skulle du såra någon vän gång på gång och sen inte tåla höra sanningen tillbaka? Hon har sårat mej flera gånger om och nu fick jag nog att självklart måste vara ärlig och säga att jag inte litar på henne längre. Jag har haft en svår period i mitt liv då jag var deprimerad men började ta mig uppåt. då ett år innan hon skulle gifta sig sa hon: PÅ mitt bröllop får du inte vara deprimerad eller ledsen eller nåt för du ska va min brudtärna och vara där när jag gifter mej. Låter inte det egoistiskt? och jag kan garantera att det var inget snällt medlidande sätt hon sa det på utan hon var helt enkelt rädd att min deprission skulle förstöra hennes dag. Nej tack en sådan vän behöver inte jag och ärligt struntar jag i om hon blir sårad för att jag äntligen vågar säga att jag inte litar på henne. Det är något hon ska klara av att ta efter all svikelse hon gjort mot mej.jag har aldrig svikit henne eller vänt henne ryggen så vad ska jag be om ursäkt för? ska jag be om ursäkt för att jag är sårad av henne å inte klarar av att lita på henne mer?? att jag vågar vara ärlig nu?Nä självklart inte.

Jag diskuterar det för att jag ville veta hur andra tänker och självklart svara på det som folk skrivit här. och jo jag har varit ärlig mot henne flera gånger och sagt vad jag tycker men det blir bara samma "skit" igen och jag har varit för snäll och förlåtit gång på gång. har sagt för länge sen att jag nog inte riktigt kan glömma hennes "stora" svek men då har hon bara struntat i det. Så visst har jag varit ärlig innan! massor faktiskt. Och jag har bett henne säga om jag någon gång varit taskig mot henne för i så fall ska jag be om ursäkt men då har hon bara varit tyst. För det finns inget, alltså är det inte alltid så att båda behöver be om ursäkt. och som du säger, du vet inget om våran relation och just därför svarar jag ju och förklarar att jag har då inte gjort något fel, har ju till å med bett henne säga nåt fel jag gjort men det kunde hon ju inte!

hela diskussionen började med möhippan sen har jag bara förklarat relationen mer och mer. Det finns faktiskt vänner som sårar och sårar och den andra parten inte gjort något fel då kan det vara skönt att höra av andra utomstående att man förtjänar bättre. så enkelt är det varför jag skrivit om det här

Clementin7: Jag förstår precis.

Shakynose: Allt kanske inte är så enkelt som du vill få det att låta. Du kan skatta dig lycklig som aldrig behövt gå igenom nåt liknande. Känns inte som att du har läst allt hon skrivit, för då skulle du nog inte bagatellisera det hela som du gör. Självklart ska man be om ursäkt om man gjort en vän ledsen, men om hon har sårat dig 10 ggr om utan att ens bry sig så kanske det är HON som borde be om ursäkt...