Är jag sunt eller osunt svartsjuk?

Du måste prata med henne, berätta att det tär på dig och älskar hon dig så slutar hon träna o hänga med grabbarna när hon vet att det sårar dig.Hon kan ju träna med dig istället

Eftersom hon faktiskt har varit otrogen så förstår jag dig men tycker att det verkliga problemet är att ni inte kommunicerar särskilt bra med varandra.

Vad gör du för henne? Erbjuder dig att träna med henne, skjutsar henne till jobbet eller bjuder ut på krogen?

Var ärlig mot dig själv - är problemet egentligen att hon tränar med killar eller är det snarare att du tycer att hon inte bryr sig om dina känslor? Att du tycker att hon borde förstå själv att så GÖR man inte (dvs så hade inte du gjort)?

Det låter på dig som att du inte tydligt har berättat för henne att hon sårar dig. Fundera ut vad som skulle krävas av henne (och dig själv) för att hon ska kunna fortsätta träns och umgås med jobbarkompisar utan att du känner dig sårad. För enda alternativet är väl inte att hon slutar jobba och blir en sofpotatis??

Som tjej som nästan bara umgås med killkompisar kan jag flika in att det kan ju faktiskt vara rena kompisrelationer. Själv har jag alltid haft mycket lättare att lära känna killar än tjejer, varför vet jag inte. Det här är min fästman mycket medveten om, och han har inget som helst emot det då han litar på mig. Att jag aldrig ens tänkt tanken på att vara otrogen har säkert mycket med det att göra.

Jag förstår att du har svårt att lite på henne som varit otrogen mot dig, flera gånger låter det som? Men som MattRoza säger, prata med henne. Förklara hur du känner.

Sen är det ju upp till er hur ni vill lösa det. Jag skulle inte acceptera ett förbud att umgås med mina kompisar, men ni kanske kan kompromissa? Och framförallt, du kanske kan följa med ut någon gång? Och känna av läget lite?

Sen eftersom det är ett nytt jobb så kan det vara viktigt för karriären att passa in i gänget så att säga. På vissa företag är det viktigt att man är med på fester och liknande, det kan ju vara en anledning.

Oj, vad långt det blev nu... det var inte meningen. =)
Sammanfattning: Prata med henne om hur du känner, utan att anklaga så att hon inte hamnar i försvarsställning.

Tycker det har sagts kloka saker här ovan. Precis som dom säger, försök formulera det exakta problemet.

Jag är också en tjej med många killkompisar. Läser en datautbildning och har innan jobbat som truckförare och på andra mansdominerade arbetsplatser. Jag går ofta ut med klassen och tar en öl etc, men min kille vet att han alltid är välkommen att kika förbi. Han har träffat alla jag umgås med och han vet alltid vart jag är och med vilka.

Han är aningens svartsjuk, mest pga egen historia med att själv vara otrogen mot ett ex (av olika anledningar). Han å andra sidan är noga med att själv alltid bjuda med mig, och vill jag inte följa med berätta vart han är och med vilka. Kanske skicka något meddelande under kvällen för att visa att han tänker på mig etc.

Eftersom vi båda vet om hans historia så gör han allt han kan för att visa att han inte är den han en gång varit, och eftersom man dömer andra efter sig själv så är jag noga med att berätta vad jag håller på med så vi inte ens behöver komma till en punkt när han behöver ifrågasätta mig - med eller utan grund.

Det finns så mkt småsaker man kan göra som inte kostar nånting och som inte på något sätt har med kontroll att göra. Kan min kille känna sig lite tryggare i sig själv om han får komma med på en ölkväll, why not? Då vet han vilka dom är när jag pratar om dem, och kan känna sig lugn och stanna hemma en annan gång.

Jag förstår dig. Jag hade blivit skitsur och känt mig utanför och mindre viktig om min kille drog iväg med en massa tjejkompisar (eller killkompisar också för den delen) och jag aldrig var medbjuden eller ens visste vilka det var.

Jag tycker du kan börja med att visa intresse. Fråga om du får följa med och träna, undra om ni inte ska gå ut och ta en öl allihop etc. Bli en i gänget du också. Som någon sa, tjejer har ofta inga problem att vara enbart kompisar med killar, även om killar ofta har svårt att förstå det.

Jag förstår också att med er historia är det svårt att släppa det och bara lita på henne. Som sagt, jag tycker du ska försöka "infiltrera" gänget litegrann, så att de vet vem du är och att ni seriösa med varandra och också för att visa henne att du är intresserad av hennes vänner och liv också.

Triton Sund skrev 2010-01-08 09:19:23 följande:

Många kloka ord och jag håller med föregående talare.

Är själv en av tre tjejer på mitt företag så man har liksom inget val, mina arbetskompisar är till 95% killar. Vi har riktigt kul ihop och det är ingen som gör skillnad på att jag är tjej, vi är som ett stort kompisgäng. Jag tänker inte på dem som någon flirtmaterial, jag har ju det redan stabilt hemma och även om jag vore singel så skulle inte jag stöta på mina kompisar.

Jag kan förstå din oro om hon varit otrogen tidigare. Men som tidigare talare skrivit, prata om hur du känner och visa engagemang.
Hade det varit tvärtom att min m2b enbart hade haft tjejer på sin arbetsplats så hade jag varit grymt nyfiken på vad det är för personer.

Lycka till!

Jag tycker du är ganska så osunt svartsjuk, har själv bara killkompisar och en svartsjuk man och det driver mig till vansinne. Vågar nu knappt ha nån kontakt alls med mina kompisar så nu sitter jag ensam för att göra min man glad och det gör inte mig glad precis kan jag säga. Våga släpp taget och lita på din sambo. Fortsätter du såhär och börjar ifrågasätta henne så kommer det troligtvis snart leda till ett uppbrott mellan er. Ni killar måste lära er att vi kan vara kompisar med killar uatn att det leder till sex.

Jag kan absolut hålla med tidigare inlägg. Men jag tycker det är stor skillnad när hon varit otrogen. det är inte acceptabelt. Jag förstår dig helt med din svartsjuka jag hade blivit galen om det hade varit så att min sambo gjorde sånt med bara andra tjejer och inte mig. Dock hade jag aldrig tollererat otrohet. Men om du vill och det funkar och ni kämpar på så gäller det att försöka lita på henne. eller häng med själv ? Följ med när de ska göra saker. Ni får dela med er av varandras liv. lycka till :)

Jag kan förstå att du är orolig och känner dig utanför din frus liv. Utan att känna till vad du redan har gjort så föreslår jag att du sätter dig ner och pratar med henne nån gång när ni har spenderat tid tilsammans och är på gott humör. Be henne att lyssna på dig ett tag (utan att avbryta). Förklara, utan att anklaga, att du känner dig orolig och varför och föreslå att ni hittar en lösning som fungerar för er båda. Var beredd på att kompromissa och att lyssna på henne också.