Har du friat till din kille?

Jag friade till min man
Vi hade pratat om en förlovning och jag visste att om jag ville ha en romantisk förlovning så fick jag ordna det själv..han är go men inte så bra på romantik
Jag ljög och skrämde honom med att om jag förlovade mig ville jag gifta mig inom ett år och det gick inte att diskutera (jag visste att han ville ta det lugnt och vara förlovad tills det kändes rätt och jag med egentligen). Vi planerade en resa till Italien, jag har släkt där och vi åkte över till Venedig dagen innan hans födelsedag, det skulle vara hans födelsedag men värmen var hemsk den sommaren och dem hade sagt att det skulle bli den varmaste dagen just på hans födelsedag...så vi åkte dagen innan (men såklart blev det ju svalare dagen efter..typiskt!)

Efter att vi strosat runt på Venedig ett tag så insisterade jag på en gondoltur och vi visste att dem gärna luras med priser och min man började tröttna och tyckte det blev för dyrt, men vi letade vidare o till slut hittade vi en gondoljär som tog ett "rimligt" pris på 70euro. Efter ungefär halva turen, då gondoljären dessutom började sjunga..kom vi fram till Rialto bron och då tog jag honom i armen och sa att jag hade lurat honom lite...jag frågade om han ville förlova sig med mig, men att vi inte skulle stressa fram utan när vi känner att vi är redo för bröllop så tar vi det då.

Smått chockad var han, men han sa ja

Det var väl ett frieri antar jag... men lite okonventionellt och kanske var det jag, eller så var det han. Och det slår verkligen inte ett frieri i Venedig. :)

När jag träffade min fästman förra året så sa jag ofta "En vacker dag ska jag gifta mig med dig, bara så du vet." Han hummade alltid glatt och sa "jaså, så det ska du?"

Då vi inte bor på samma ort (jag i norr och han i sydväst) så kommunicerar vi mycket via sms, mail, telefon, osv. En dag fick jag ett sms där det stod "Det skulle vara en ära att bli din blivande make."

Jag skickade tillbaka ett sms och frågade om det var ett frieri, sedan ringde han upp och sa att det kanske det var, och jag frågade om vi skulle förlova oss. Jo, det tyckte han.

Så ja, det var lite både ock och kanske inte så romantiskt. Vi beställde ringarna ihop nästa gång vi träffades, och tre veckor senare så växlade vi dem över en god middag på restaurang.

Jag tänker fria i februari. Vi vet att vi vill gifta oss och vi vet hur vi vill ha det men jag hävdar stenhårt att det är hans sak att fria och han säger att han alltid önskat att tjejen ska fria så förra året bestämde jag mig för att göra det på årsdagen nu i feb, men jag fortsätter hålla fast vid mina resonemang bara för att han inte ska misstänka något.

Det blir frieri nu i slutet av januari, närmare bestämt på dagen ett år efter att vi flyttat ihop. Vet att om det ska bli förlovning så får jag fria själv. Det det hela kommer ske i en vardagssituation, eftersom livet innehåller mest vanliga vardagar (hollywoodromantik kommer bara ge ett garanterat "Nej").
En onsdag efter kvällsmaten (då det är lättare att få ett "ja" om personen i fråga är mätt och glad), så kommer jag hålla ett litet "tal" om kärlek och leva resten av våra liv ihop men även om trygghet och den juridiska biten (med giftemål). Livet kommer inte bli enklare eller lyckligare för att man förlovar sig och sen gifter sig, nej - men kanske kämpar man lite mer när det kommer tuffare tider. Det är bara så att känns rätt helt enkelt. Sen får vi se hur det går! ;)

Vi kom egentligen fram till det beslutet gemensamt, att vi skulle förlova oss på 1½-årsdagen. När kvällen slutligen var här ställde jag mig på knä och sa innan jag trädde på hans ring "vill du gifta dig med mig om nåt år?!" Svaret blev JA och på sätt o vis hade jag friat?!

Jag friade till min sambo. Jag har alltid haft tanken att jag någon gång kommer att gifta mig om den rätte dyker upp. Den rätte visade sig vara Simon som aldrig någonsin hade funderat på att gifta sig och att det inte riktigt kändes som "han".

Vi har två barn, en hund och ett underbart liv ihop, så jag skulle gladeligen ha levt resten av livet med honom utan något bröllop. Han är ju den jag vill vara med, men visst kunde jag känna mig lite smått snuvad på konfekten. Bröllop för mig handlar ju om kärlek och romantik och hopplös romantiker som jag är hade jag en bild av hur även vi skulle lova varandra löften inför vänner och familj.

Hursomhelst så trodde jag nog att jag kände honom tillräckligt väl för att veta att det inte var hans grej, och man ska ju gifta sig för att man vill, inte som en tjänst.
Men rätt vad det var så började folk i vår omgivning att gifta sig. Vi brukade diskutera sinsemellan om hur vi skulle gjort om det hade varit vårt bröllop, ett bröllop hade den roligaste fest som vi varit på, ett annat var inte alls något vi ville med en vigsel på rådhuset och inget ståhej alls. Ska det vara något för oss så ska vi ju ändå passa på att ha en hejdundrande fest. Det är ju det som är så kul med bröllopsfesterna man varit på. Kyrklig vigsel var inget för oss, och sådär höll vi på. Hade han möjligen börjat ändra sig..?
Så en dag frågade jag om inte han ville gifta sig. Friar du nu? Frågar han mig och jag sa att ja, kanske det. Jag kollade läget men om han svarade jag så var det ett frieri. Han sa att om jag friade så var det klart att han svarade ja, men att han var väl inte typen som själv gick ner på knä.
Men det kanske var hans grej att bli friad till kontrade jag. Ja, det var det nog sa han och funderade lite över hurvida man friar med ring och hela kitet. Gjorde man så nuförtiden.

Så jag bestämde mig såklart för att fria på riktigt, inte för smörigt men romantiskt skulle det vara och även fast han förstod att ett frieri skulle komma så visste han inte när, var och hur.

I smyg gjorde jag snittar med parmaskinka, skar upp olika ostar och kex, melon, mango, vindruvor, diverse choklad och praliner. En flaska skumpa med jordgubbar till på kylning och en flaska av favorit rödvinet.
Sen åkte vi iväg till ett par kompisar och hälsade på, och Simon fattade att nåt var på gång eftersom jag hade så bråttom hem men inte kunde säga varför. Väl hemma sprang jag runt och packade barnens saker, plockade ihop alla saker jag behövde och bäddade rent med vita lakan i sängen och rosblad utströdda över sängen och en ros på kudden.
Simon satt och läste speedway resultat vid datorn och glömde bort att han hade nåt på känn, han märkte varken filten jag snodde åt mig som låg brevid honom eller att jag klädde på barnen.

Sa att jag bara skulle ut med soporna, tog med barnen som togs omhand av svärmor som väntade utanför porten.
Ställde en fin papperspåse utanför dörren. Inuti låg en ask med en smurffigur med brudutstyrsel, ett kort med en personlig text i och en skattkarta med både indianer och kvicksand på.
Bad en granne att plinga på vår dörr, och sen gå o gömma sig. Så att bara påsen stod utanför när han öppnade. Och själv kutade jag iväg till parken här i närheten.
När han kom till parken (där skatten på kartan var utmärkt) satt jag på en filt med levande ljus, alla godsaker upplagda på silverfat, en bukett med sju röda rosor.
I handen höll jag ringasken med två atrapp-ringar och friade till honom. Han svarade ja och vi hade en helt underbar picknick alldeles för oss själva i gräset. Inte en människa i parken och det var såå mysigt.

Det här är i särklass vår bästa dejt någonsin och något vi alltid kommer komma ihåg med kärt minne.

..ja just ja, vi gifter oss i sommar. Närmare bestämt 10 juli