pappa och hans sambo...långt

Jag tycker att nästa gång hon säger något dumt så ska du lugnt se henne i ögonen och säga:
"Vet du vad xxx? När du säger så där blir jag ledsen och sårad. Jag vill glädjas åt allt som har med bröllop att göra."

Normalt så borde hon fatta att hon ska sluta. Det är oftast bäst att vara väldigt rak men absolut inte aggressiv. Ha gärna ett ansiktsuttryck som visar att du faktiskt ÄR ledsen. Det borde inte kunna bli några stora bråk av det åtminstone.

Att din pappa är tyst kan bero på att han inte vill hamna mitt emellan. Om du är konflikträdd så är förmodligen han det också.

Det är inte så att din pappa är ledsen att hon känner så för att han hade sett ett nytt äktenskap i framtiden med henne.
och hon är kanske avundsjuk.
För det här låter ju inte som andra vanligare klagomål. Som sååå mycket pengar eller sååå snålt med bara dittan och dattan.

Hur som helst så lyssna inte om de fortsätter.
Säg bara att om det är så ni känner kanske inte ni ska vara med för det är ju en glädjens dag och ni är ju inte glada för vår skull!
Att gifta oss var det absolut största som hänt oss och vårt förhållande (8 år tillsammans, inga barn)
Allt var helt underbart den dagen gick på rosa små moln och hade ett fånligt leende hela dagen.
Det är jätte jobbigt innan man är nervös det är stressigt. Och då behöver man mycket possitivt runt omkring sig tänk på det

Lycka till nu och prata med pappa!!

ja jag förstår dig. Jag har "en likadan" ingift i familjen. Hon kan säga de skummaste sakerna och jag vet egentligen inte varför hon säger dom. Antagligen någonting som ligger i henne. Sist sa hon bara rakt ut från ingenstans: "Är det en till på gång eller har du bara blivit tjock?" Ingen glimt i ögat alls. Utan först en stirrande och blängande blick o sen den kommentaren. Jag har ett midjemått på 65cm till mina 180 långa vilket jag då själv inte kan klassa mig som tjock alls.
Hon själv har gått upp massor i vikt de senaste åren så hon kände väll att hon behövde sällskap. Jag vet inte.

Men hur som helst så det jag har lärt mig är att sätta dövörat till. I början tog jag åt mig men det har inget med mig o göra så nu bryr jag mig inte längre.
Försök göra det samma!

TS- Min pappa är likadan, jag vet att han inte tycker äktenskap är nån bra idé (eftersom han själv skilt sig). Vi hade ett stort bråk om detta efter att jag o min sambo förlovat oss men nu när jag berättade för honom att vi bestämt datum sa han ingenting. Han är väldigt konflikträdd, jag med och jag orkar liksom inte ta en konflikt till med honom. Tänker köra på attityden att "vi är vuxna och vill gifta oss, punkt slut, vi frågar inte efter andras åsikter kring detta utan har bestämt oss.Vill man komma o fira med oss är det jätteroligt, vill man inte är det jättesynd men vi gifter oss ju ändå". Jag tror det är viktigt att visa att det är ett vuxet beslut och att man inte är intresserad av att höra andras åsikter kring det ( så länge det inte är lyckönskningar o glada tillrop såklart!) " Ni gifter er oavsett vad de säger och kan de inte vara glada för er skull är det DERAS problem. Vet att det är jättejobbigt men man får nog markera att man faktiskt är vuxen och har bestämt sig! Lycka till!

Så prata inte med henne. Alls. Är hon inte glad eller stöttande, så behöver hon inte varken vara nära dig eller komma på bröllopet. Ditt liv har tillräckligt med saker som händer utan att du ska tillåta någon annan att förstöra din dag, eller ditt liv.
Be henne hoppa, och ärligt talat, din far likaså, och så går du och har dig ett helt jäkla fantastiskt sommarbröllop.

Jag kommer gifta mig utan en pappa i kyrkan, men det är okej. Eller ja, klart det inte är? Men en pappa är mer än bara namnet, samma gäller för släkt och familj i överlag. Mina vänner är min familj och släkt, min far är vad han är och han kommer inte komma, ens om han blev bjuden. Fokus på de fantastiska människor som dock finns i DITT liv och som kommer och som är glada för din skull! :)