Han tvivlar :(

Stackare, jag lider med dig. Du kan inte pusha honom utan kan bara vänta. Jag håller tummarna.

Förstår att det är jobbigt att bara vänta men det är nog det enda du kan göra. ge honom tid. Det kanske kan vara bra att ni är ifrån varandra ett tag så båda får chansen att tänka på varsitt håll.

Hoppas det löser sig.

Kram

Vilken hemsk känsla! Hatar sånt!! Det bästa är att ta avstånd nu ett tag så han verkligen kan känna efter. Va inte för "på". Tro mig det blir bara jobbigare för både honom och dig. Sen kan det även irritera honom och få honom att ta "fel beslut".

Jag har erbjudit mig att flytta ut ett tag med det vill han inte. Han har dessutom varit utomlands och jobbat i två veckor.
Förstår att jag inte kan göra annat än att vänta men hur längre? Kommer han någonsin kunna ta ett beslut på vad han vill? :(

Det där har jag hört förr från min gubbe. Det kommer med några år imelan.
Jag tycker om att han är ärlig för det är inte alltid jag..
Jag talar inte om för honom att jag kan vara ur led på vårt förhållande. Det hör ju oftast ihop med något gräl!!
Eller om det hänt något stort.
Men jo jag älskar honom och han älskar mig och vi hittar tillbaka i rätt spår. Det gör säkert ni med

Hur länge har ni varit tillsammans??

Vi har varit tillsammans i lite mer än ett år. Kan helt ärlig säga att jag också tänkt tanken på om det här är rätt men har i samma sekund insett att ja, han är den rätta. Men i hans fall har det hängt med ett tag. Han säger att han tvekat sen innan sommaren. Jag fick veta detta för 3v. sedan och har inte alls märkt av att han tvivlar. Han vill att jag ska vara som vanligt mot honom. Jag hoppas att allt löser sig, att det bara är en lite kris...

Visst måste du ge honom lite tid men du kan kanske också fråga om det är något särskilt som gör att han tvekar.

Kanske han känner att ni inte är på samma väg i livet? Att ni har för skilda åsikter i frågor som är viktiga för honom?

Det säges ju att nyförälskelsen släpper efter ungefär ett år.
Så för honom kan det helt enkelt vara en helt ny känsla. Och innan man fått grepp om den så kan det ju vara berg och dalbana. Det är mycket som ska klaffa, hända och förväntningar...

Jobbigt situation för dig . Och även för honom.

En tanke i sammanhanget är att den som sa "All you need is love" hade fel enligt min mening. Min erfarenhet är att när man förstår att det i botten krävs en motivation för att leva i en relation och att motivationen inte bara kan födas ut kärleken utan har att göra med att faktiskt bestämma sig för att man vill ha en relation och investera i den - ja då grejar man att ha en relation där man för det mesta också kan hantera nedgångar.

Den insikten måste han komma till. Han måste bestämma sig för hur han vill leva och varför han vill ha en relation. När ni flyttade ihop så hade han säkert starka känslor för dig. Det han nu måste göra är att, som vi alla andra någon gång, ställa sig frågan vad han vill med er relation bortom den där kärleken.

Det är lätt att förlora sig i känslor, på ont och på gott. Ett sätt att förstå vad man vill är att ställa en mängd frågor; respekterar jag den här personen? Kan jag dela ett liv med den här personen? Trivs jag fysiskt med den här personen? Ser jag fram emot att komma hem till den här personen? Tycker jag att den här personen har vettiga värderingar, åsikter och är värd att lyssna på? När något hänt, vill jag berätta för den här personen och vet jag att han/hon kommer att glädjas med mig?r.

Kanske kan frågorna hjälpa dig att klargöra vad du vill- det är också viktigt att ta sig den tiden att fundera själv nu när situationen (tyvärr) uppstått. Du ska också utvärdera honom och er relation, det är inte bara han som ska utvärdera dig!

Ta hand om dig.

Tack för alla kloka svar. Allt det här med hans tvivel är jättejobbigt för mig och jag har många gånger funderat över om jag klarar och orkar detta. Jag har kommit fram till att jag vill vara med honom. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill dela mitt liv med honom. Han har sagt att han vill försöka få tillbaka alla känslor för mig, för innerst inne älskar han mig. Men att leva i denna ovishet är påfrestande :(

Jag hoppas att han kan komma fram till nått snart, men jag vill inte stressa honom. Önskar att jag sluppit hela situationen.

Jag tycker att du ska försöka focusera på dig nu!
Du mår inte bra och vill vara honom till lags. Funkar antagligen inte för det gör honom stressad.
Gör lite sånt du gjorde innan ni träffades. Ha roligt, umgås med dina vänner som gör att du mår bra. Skit i hans tankar.
Han kanske känner igen dig mer då och tjejen han blev kär i... När du är glad och upprymd och inte helt och hållet hans sambo..

Nä men det krävs kanske inte så mkt som att du flyttar ut men ge honom hans space bara, tro mig min m2b har oxå tvivlat. Tror oxå d va första året av vårt förhållande.

Ge honom tid. Märker du att inget har hänt att han ff är konstig om 2-3 veckor, fråga honom igen, sitt ner och prata.

Vad är det han känner är fel. Mår han dåligt? Vill han eller vill han inte göra slut? Men glöm inte, ge honom space låt honom andas ut och sakna dig.

Min m2b märkte att jag tog lite avstånd ifrån honom, jag åkte ner till malmö där han bor ( jag bor i halmstad) och va hos en tjejkompis, inte långt bort från honom. När jag va hos honom och sa hej bara (hade ju inte ringt och sagt att jag ska ner till malmö) så tänkte han om eller nåt, för sen stack jag och kompisen iväg och helt plötsligt började han messa och ringa.

Killar e ju så, så fort dem märker att dem börjar förlora nån så blir dem svartsjuka eller nåt=S Vet inte dem e skumma!