förlovning= bröllop??

nja nu i modern tid så är det väl ganska många som anser att man inte behöver gifta sig bara för man förlovar sig.
kan bara vara en fin grej i kärlekens tecken man gör, men inte ända ut med giftemål och allt det innebär.

ska man då vara riktig så ska man ju gifta sig inom ett år efter förlovningen, och det är ju ganska ovanligt idag. även om det förekommer.

när vi förlovade oss hade vi inga "krav" på giftemål utan det kom med tiden att vi ville det.

En förlovning är precis vad det låter som en för-lovning till bröllopet. Man lovar alltså att gifta sig innan man gifter sig för att skapa en trygghet till varandra. Det finns absolut ingen poäng att förlova sig om man sen inte vill gifta sig, då har man ju svikit det löftet tycker jag! Då skulle man inte ha förlovat sig alls från början om man inte är reda för det.

Sen det där med att man ska gifta sig inom ett år efter en förlovning är bara en dålig myt, det är bara något som folk har fått för sig av någon anledning. Det finns ingen sådan regel. Men de flesta av mina kompisar har ändå gift sig ca ett halvår efter förlovningen.

Jag är nog också så gammaldags att jag tycker att förlovning betyder att man lovar varandra att gifta sig.

Sedan kan det ta flera år, det spelar ingen roll.
Kronprinsessan gifter sig ju inte inom ett år efter förlovningen och kungahuset följer väl etiketten om några.

Jag förstår att du är besviken om du hela tiden har trott att det var det ni lovade varandra. I och med att ni har barn så finns det ju dessutom mängder av juridiska fördelar med att vara gifta.
(Gifta män mår tydligen enligt statistiken bättre också, kan det vara ett argument? )

Hoppas att ni kan komma överens, det är kanske stort bröllop han är rädd för? Det går ju att gifta sig litet också om det är där skon klämmer.

Personligen förstår jag inte hur man tänker om man förlovar sig utan att planera att gifta sig, kanske inte inom ett år som den påhittade traditionen säger - men att man har det som framtida gemensamt delmål i förhållandet.
Att byta ringar utan att frågan kring bröllop kommit upp är för mig inte att förlova sig, även att det kallas det av många.. För mig är det bara att byta ringar med varandra o visa att man hör ihop - som ett brythjärta typ fast det tas på mer allvar av folk allmänt eftersom få delar min syn på det hela.
Förlovning är det som händer när man friar eller diskuterar äktenskapet och kommer fram till att man vill gifta sig. Om man sen bär ring eller ej är inte poängen, man är precis lika förlovad utan ring som med - för det sitter i löftet, inte ringen.

Jag håller med om att man, enligt min åsikt, bör gifta sig när man förlovat sig. Jag ser inte alls poängen med att vara förlovad (som ju i sig formellt inte betyder nånting) om man inte är beredd att gifta sig. Jag blir lite förvånad när folk förväntar sig ett tjusigt frieri och tillägger att de redan är förlovade sedan länge. För mig hänger frieriet och förlovningen ihop. Hade min man velat förlova sig utan att bestämma sig för bröllop hade jag nog tackat nej... eller i alla fall protesterat högljutt och sedan verkat för bröllop på alla sätt. (Men jag slapp det, vi gifte oss 7 mån efter förlovningen).

Ar sa manga fjortisar (i 20+ aldern...) som forlovar sig for att bevisa for sig sjalva och andra att dom ar seriosa och speciella. B*llsh*t. Kanner ett par som varit ihop i 7 ar och inte forlovat sig an, bra!
Folk fragar dom varfor dom inte forlovar sig, men aldrig varfor dom inte gifter sig! Dumt.

Nar man stoter pa nyforlovade och fragar nar det blir brollop ser dom ut som fragetecken, saaa kul!

Vi hann inte ens forlova oss, onodigt tyckte vi...

Jag och min fru förlovade oss utan någon som helst tanke på bröllop. Vi gjorde det för att visa att vi hörde ihop. Först flera år senare, då vi fått vår första dotter, började vi fundera på att gifta oss. Så det där kan variera.

Många förlovar sig ju utan någon tanke på att gifta sig, och inget fel i det. Huvudsaken är väl att man har samma tanke med det när man förlovar sig, så att inte den ena går och väntar på ett bröllop som aldrig tycks komma.
Själv har jag varit förlovad 2 gånger tidigare och DÅ tyckte jag väl att det var tokseriöst, men nja.. inte riktig kanske.
Har alltid tänkt att om jag nån gång förlovar mig igen, då är det bröllop som gäller inom ett år och inget annat. Hade jag inte haft de där tidigare förlovningarna hade jag kanske tänkt annorlunda.

Håller helt med.

Vi var förlovade i 19 år innan vi gifte oss och till slut insåg vi att juridiskt sett, eftersom vi har barn tillsammans, fanns inget alternativ. Inga papper i världen hjälpte längre.

Som kärleksförklaring räcker förlovning utmärkt - för mig är äktenskap mest juridik och lovat att leva tillsammans hade vi ju gjort.

Vad är det EGENTLIGEN som är så mycket större eller bättre med äktenskap jämfört med att vara förlovade? Om man bortser från juridiken (vilket man iofs inte ska!) är det ingen skillnad. Och har man inte barn inblandade finns - ur min synvinkel - ingen anledning att gifta sig.

Om man lovar att älska varandra "i nöd och lust" spelar det ingen roll om man kallar det förlovning eller löfte eller vad man vill, man kan tom kalla det äktenskap. Poängen är att man valt att leva tillsammans. Ur juridisk synvinkel är det förståss en annan femma och det är synd att man inte kan ordna det juridiska ändå men sån´t är livet.

Kjell Präst skrev 2009-09-16 17:57:35 följande:

Men ar det nan skillnad pa att vara forlovade eller "bara" sambos..? For isf kan man ju strunta i alltihop...

Juridiskt, nej, det är ingen skillnad.

Men sen just eftersom förlovningen inte längre har en juridisk innebörd (för kunde man stämma en man för brutet äktenskapslöfte om han slog upp en förlovning och barn födda till ett förlovat par ansågs ändå som "äkta" - som tur är har kvinnor en starkare egen juridisk ställning idag) så är det upp till varje par hur de vill göra, bara förlova sig eller inte förlova sig alls och vad det löftet ska betyda till skillnad från att "bara" vara ihop eller vara sambos eller gifta sig.

Jag tycker det är helt okej att byta ringar och vara förlovade utan att vilja gifta sig. MEN, man ska vara överens om det. Man ska ha pratat igenom det. Och om man varit överens om att det inte betyder giftemål och den ena sedan ändrar sig i den frågan, då måste man tala om det för den andra.

Man kanske borde hitta på ett nytt ord för det här med att byta ringar och göra sitt förhållande litet mer 'seriöst'? Då slipper man förvirringen kring begreppet förlovning. Några förslag på vad det skulle kunna kallas?

Ge varandra ett lovebracelet från cartier istället *flinar elakt över att dra upp den debatten igen*

Nej, skämt å sido... Byt nått annat smycke - klockor, armband, halsband, piercingar... whatever! Men låt förlovningen vara vad den är.

Min syster har en klocka som för henne har samma innebörd som en förlovningsring har för de flesta andra... Inget fel i det!

Mn valet av förlovning som begrepp och ringen som symbol är väl 2 helt olika saker? Det finns ju folk som bär ringar bara för att de är vackra eller med helt andra innebörder...

Håller dessutom med PennyJenny om att sålänge man i paret är överens om vad man lovar varann (liksom om att man ska vara överens om annat i det gemensamma livet) så är det väl helt ok.