Ful och elak dumpning.

Stackars dig!!! Förstår att det är jobbigt. Så gör man inte, är du bara hans back up-plan eller?!
Jag tycker du ska stå på dig i allt, ge inte vika för honom om han kommer krypandes tillbaka. Du förtjänar bättre!
Hoppas du mår bättre snart!

Usch och fy och blä! Säger bara att känslor borde förbjudas ibland >

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att han verkar vara en falsk människa som inte vet hur man beter sig...

Min sambos ex gjorde slut med honom både abrupt och brutalt (efter 5 år tillsammans och 3,5 år som förlovade) och jag önskar ingen annan det som han gick igenom då! Så jag kan på sätt och vis sätta mig in i hur det känns och tror att det är jättebra att göra som du gjort och diskutera med vänner och familj istället för att bara älta och hålla det inom sig...

Mitt tips är nog att försök hitta på andra saker att göra och träffa dina vänner och familj (och ta bort honom som vän på facebook... ). Och det viktigaste av allt, om han nu är så falsk och dubbelsidig som jag uppfattar honom som: ta inte tillbaka honom när han kommer krälandes tillbaka när han upptäckt att allt inte är en dans på rosor med hans ex heller...

Så ta hand om dig och jag hoppas att du mår bättre snart!

Förstår att det känns fruktansvärt o att det känns som att världen rasar lite under fötterna på en men han verkar verkligen vara en komplett idiot (ursäkta utrycket). O efter ett tag när du har smält det här lite så kommer du nog att känna att det som hände ändå trots allt hände av en anledning, så att du kan hitta den du verkligen är "ämnad för". Den här killen verkar inte vara riktigt stabil.. o då var det kanske ändå tur att du upptäckte detta när du nu gjorde det, istället för att det skulle gå längre..

Usch! Verkligen synd om dig tjejen!

Jag har varit i samma sits typ. Min kille, som mer än gärna pratade bröllop och framtid kom plötsligt hem till mig och sa att han träffat en annan. Jag hade de där oroskänslorna i magen då han betett sig skumt veckan innan... Efter tre år tillsammans varav ett som förlovade. Han var ambivalent med andra saker (tex vad han ville plugga, jobba med, bo), men inte om mig.
Distansförhållanden suger.

Det finns bara en sak att säga om din situation. Killen är en idiot, och från och med nu kommer han alltid att vara en idiot! Inte någon som du vill spendera ditt liv med...

Jag grät varje dag i ett halvår. Sedan ordnade det upp sig lite för mig och då grät jag bara varannan dag Hoppas att det går snabbare för dig. Du måste ta bort honom från Facebook!

Nu däremot har jag en kille som är så vansinnigt mycket bättre än den första. Se till att få dig en kille som varken har förföljande ex eller barn, och en du verkligen kan lita på. En som inte är ambivalent i vad han vill och som inte sitter på msn och chattar med andra. Det är du värd!

Tack så mycket för alla svar. Jag vet att jag är värd bättre och att han inte förtjänar mig, men lik förbannat ligger jag och gråter hela dagarna.
Tror att det är både förödmjukelsen, känslan av att bli lurad och naturligtvis får självkänslan sig en törn när man blir dumpad.
Dessutom gör vetskapen om att han har ljugit för mig om så mycket så jävla ont. Jag tror stenhårt att han kommer bli tillsammans med sitt ex igen, däremot skulle jag bli grymt förvånad om det håller. Hon vill ju egentligen inte ha honom, hon vill bara inte att någon annan ska ha honom.
Kommer han tillbaka till mig då.. ja.. det blir ju definitivt inte en andra chans för honom. Han har sårat mig alldeles för djupt för det och allt förtroende jag hade för honom är som bortblåst.
Jag längtar bara till den dagen då sorgen över honom/förhållandet övergår i ilska. Känns som att ilska är lite mer konstruktivt än när jag ligger i soffan och gråter helt hysteriskt.

Tack gode gud för Gloria Gaynor's "I will survive" förresten ;)

Vad kan man egentligen säga?

Good riddance to bad rubbish är väl termen som dyker upp i huvudet.

Men du har rätt, bli inte ledsen, bli arg.

Usch, känner med dig ;( Vissa killar (ja för män är de inte kommer kanske heller aldrig bli) växer aldrig upp. De vill så att säga ha hela kakan kvar, men ändå smaka... Det är synd för jag tror att det är de som faktisk förlorar i slutändan. Vet att det är svårt för dig nu och att det kommer att ta ett tag innan du ser klarare på det som hänt, men försök var glad och tänk att det som hänt var bra att det hände nu istället för om säg...3 år, när ni kanske gift er och skaffat barn tillsammans. Ljuget är värst, tro mig jag vet...det tar längst tid att komma över, men det går...lycka till och kram!

Ja bli arg på fanskapet! Han verkar vara en ganska ynklig människa eftersom han inte själv vågar konfrontera sina känslor utan måste vänta tills du tar tag i det. Vi har nog alla träffat en sådan någon gång.

Din teori om vad som hänt låter ganska rimlig, men spelar det egentligen någon roll?

Bli arg, men var samtidigt glad att du upptäckte det innan ni gifte er. Och var glad att du har en sund magkänsla som hjälper dig fram till sanningen!

Kraftkramar!

Men vilket svin... Håller med alla ovanstående, det tar tid men till slut blir det bättre. Gråt ut alla tårar och låt det ta sin tid, prata med vänner och familj. Tro mig, ilskan kommer att komma, och förhoppningsvis går den sedan över. Det tar mycket energi att hata, energi som du istället kan lägga på dig själv.

"Det är alltid mörkast före gryningen" brukar man säga. En klyscha javisst, men jag tycker det stämmer väldans bra!

Din teori låter väldigt rimlig, men som ovanstående skrev, spelar det nån roll? Försök sluta att leta anledningar till beteendet, det kommer lik förbannat inte att ändra fakta; Karln har allvarliga problem och du förtänar såååå mycket BÄTTRE!

Att du känner dig lurad är fullt förståligt, men känn dig absolut inte korkad! Du litade på din magkänsla och det är han som är den som är korkad..

Många varma styrkekramar från mig!

Kram på dig tjejen. Allt annat jag tänkte när jag läste ditt inlägg har alla ovan redan skrivit om. Ta hand om dig o försök hitta på saker med vänner o familj för att underlätta den här första skitjobbiga tiden =)

Oh herre min skapare, vad händer med människor egentligen?

Känner med dig, otrohet suger åsneballe (som nån sa en gång) och det måste kännas förjävligt.

Skit i den struten och börja om på nytt.. Du förtjänar en riktig man, med egen tankeverksamhet, med en riktig penis och med riktiga värderingar om vad ett äktenskap innebär. Screw him.

Tänker på dig!

Tänker på dig och hoppas att du i framtiden hittar ngn som är värd din kärlek och vårdar den ömt! kram på dig

Tack allihopa, ni gör det faktiskt lättare. Jag mår lite bättre när jag kommer in och läser vad ni skriver om honom. Jag att ni allihopa har rätt om honom. Jag hoppas bara att hjärtat snart hinner ikapp så jag kan sluta gråta över honom.

Pratade med honom i telefon idag och efter att ha fått en massa "öhhh...", "jag vet inte vad jag ska säga..." och "öhh.. hur ska jag kommentera det?" på allt jag frågade eller sa till honom, blev jag mest bara förbannad på honom. Hoppas att det kan hålla i sig! Jävla fegis!!

När vi satt i bilen på väg från guldsmeden frågade jag honom om han var säker på att det var något han ville göra (förlovningen alltså). Han svarade ja. Jag frågade om han var riktigt säker. Återigen ett ja-svar.
Så det påpekade jag för honom nu - hur i helvete kunde han säga JA då?? Och säga att han älskar mig? Hans svar på detta var "Jag vet inte". Då blev jag skitförbannad. Då blev han arg tillbaka och svarade "Jag vet inte! Jag var feg, dum i huvudet och nervös! Jag hade aldrig gjort slut med någon förut!"

Eh? Även om man aldrig gjort slut med någon förut så förstår väl varenda jävel att man inte tar med en person man inte längre har så starka känslor för, som man är otrogen mot och när man har känslor för någon annan, till guldsmeden och kollar på förlovningsringar och säger att man är helt säker på att man vill gifta sig med den?? Helt sanslöst..

Åhh, jag är så förbannad. Det är underbart! Hoppas att det håller i sig! Det gör det antagligen inte, det vet jag med.. det har bara gått fyra dagar. Men jag sa åt honom att jag saknar personen som jag trodde att han var, som jag nu insett inte finns, och att jag tycker han är en skit. Det kändes så SKÖNT!!!

Så klart det känns som skit när man blir behandlad så... Men vad finns det att älska hos ett så puckat svin?!?!?
Var glad för att du slapp honom så tidigt i ditt liv, gå vidare, sträck på dig!!!

Tänk tanken att du faktiskt hade kunnat sitta fast med skithögen om ni hade hunnit få barn innan du insett va han gick för... värre än så hade det inte kunnat bli... men nu är du fri att gå vidare!

Kram o lycka till!

Det enda jag kan säga är - Jag vet hur det är!

Min historia är att för drygt 3½månader sedan blev jag dumpad från ingenstans av den man jag skulle gifta mig med i maj nästa år.
Så sent som på torsdagen hade vi diskuterat detaljer kring bröllopet - alltså inga förvarningar. Han skulle komma hem efter en rotation (jobbar i Norge) på söndagen och helt plötsligt på lördag förmiddag, från ingenstans gör han slut - PÅ MSN!!! Detta var alltså efter 2½ år tillsammans... 2 år som sambos, 1½ år som förlovade...

Det tog mig 2 veckor att sluta gråta hela tiden... 2 månader att bli arg... O vet du vad? Nu har jag släppt känslorna för honom så pass att jag faktiskt kan gå på dejt - redan!
Det läker fortare än man tror... Jag vet att det inte känns så nu, men det gör det...

Jag vet vad du går igenom allt för väl - och jag lider med dig.