Vardagsbekymmer....

Jag kan relatera till detta då sambon var arbetslös en tid för en del år sedan. För oss båda var det självklart att hans dag fylldes av vardagsbestyr i hemmet när jag jobbade. De gånger jag hade lediga dagar så "tog han också ledigt" eftersom att han hade fixat undan när jag jobbade. När han så började jobba så delade vi på "hemjobbet" precis som vi gjort innan hans arbetslöshet. Jag kan förstå din sambo, säkert inte det du ville höra men det är min åsikt.

Problemet är att han ALLTID varit så, även när jag jobbade o pluggade. Jag har varit lite för snäll, han prioriterar inte som jag. Han ser inte smuts, han kan köpa hem färdigmat... för han kvittar det lixom...

Jag var inte ute efter några speciella svar, eller jo - ÄRLIGA

Jag tycker också att det låter rimligt att du gör en större del av hushållssysslorna om du inte jobbar. Så gjorde vi när jag var mellan studier och arbete en kort period. Därmed inte sagt att du ska göra ALLT, och du ska definitivt inte göra det om båda jobbar heltid.

Ett konkret tips: Sätt er tillsammans och gör en lista på vilka uppgifter som finns i hemmet, ungefär hur ofta de behöver göras och tidsåtgång. Prata igenom hur mycket som är rimligt att du gör, att han gör, att ni gör tillsammans. Förhandla lite, helt enkelt. Inte så kul, men det var så vi fick vardagen att fungera.

jo d där m att skriva lista har jag gjort i ett tidigare förhållande o d funkade bra, får testa det kanske.

absolut ska jag göra mer men karl kan f*n göra NÅTT!!! slänga smutstvätt i tvättkorgen o plocka undan sin tallrik efter middagen?
(japp lite arg än )

Miss Biii skrev 2009-08-23 18:11:45 följande:

Agnes Cecilia skrev 2009-08-23 18:14:50 följande:

Visst låter det rimligt att den som är hemma gör mer än den som jobbar om den som jobbar försörjer den andre men att göra allt tycker jag inte låter ok. Säkert har du andra saker som du behöver fixa för egen del som är jämförbart med arbete, tex jobbsökande? Om man gör allt eftersom den andre är den som tjänar pengar då tycker jag hushållssysslorna ska ses som vilken arbetsuppgift som helst och värderas därefter. Finns tyvärr en tendens att hushållsarbete ses som kvinnors plikt, något som bara märks av när det inte görs perfekt och som något som inte är värt något i pengar. Gör man allt måste det finnas tid när man är officiellt ledig, inte vara ständig hushållerska.

Hear hear - du har rätt till både egen tid/fritid och "jobbtid" även när du är hemma och får in mer pengar - om du ska sköta allt hushållsarbete bör han faktiskt "betala" (i tid eller pengar) för att du ska göra det.

Normalt kan jag tycka är att man båda jobbar heltid och får dela på hushållsarbete på resten av tiden som finns - om man sen gör ett val att den ena ska jobba mer och tjän amer och den andra jobba mindre men sköta mer markservice så ska ändå båda sakerna värderas lika högt och ge lika rätt till levnadsstandard och fritid, t ex.

Jag tror ni får lista sysslor och hur lång tid per vecka de tar, helt enkelt och du får ange hur mycket tid du behöver för jobbsökande och relaterade aktiviteter som är ditt "jobb" medan du är arbetslös. Sen får ni dela resten efter hur mycket tid ni har över. När du får jobb får ni göra en ny fördelning baserat på de tider ni har.

Du har så rätt... till saken hör att jag söker jobb hela tiden, varje dag...det måste jag ju! han betalar hyra (inkl internet, el) men jag tar hand om "mina" räkningar som tex mobil. jag lever på INGET, han shoppar som aldrig förr o lever livet o jag känner mig som en fattig hushållerska... tycker väl synd om mig själv o är deppig av att vara arbetslös antar jag. Men jag måste sluta agera hushållerska

Man blir deppig av att bara vara hemma hela tiden, eller det blir i alla fall jag. Känns som man verje dag börjar om igen med alla hushålls sysslor och man blir inte direkt inspirerad av livet = skit trist.

Just nu befinner jag och och min sambo i en motsatt sistuation då jag är väldigt sjuk och sjukskriven. Han får sköta allt, jobba, dra in pengar, städa, laga mat. DEt känns jätte jobbigt, och försäkringskassan bara bråkar får inga pengar. Det är jätte jobbigt att den andre "försörjer" en, men du är inte "mindre" vär för det, och din livsuppgift/arbete är inte att ta hand om hemmet.

Jag förstår verkligen varför du är arg - det hade jag också varit. Även om du är arbetslös och han jobbar så stökar nu ju ner tillsammans. Visst, du är hemma mer, men jag tycker att man ändå ska dela upp vardagssysslorna mellan varandra. Jag och min sambo har delat upp allt det stora som behöver göras: han lagar mat och tvättar, jag diskar och dammsuger. Vi handlar mat tillsammans, städar tillsammans, gör rent kattlådan varannan gång etc. Detta även om han har heltidsjobb och jag studerar, vilket gör att jag är hemma oftare.

Jag tycker inte du ska nöja dig med svaret att du är hemma oftare - därmed ska du städa, laga mat, etc. Kräv lite jämställdhet, särskilt om du är rädd att han kommer fortsätta på det här sättet när ni båda har jobb.

Byt ut ordet "arbetslös" mot det mer korrekta"arbetssökande". Läs igenom de krav AF har på dig som just arbetssökande för att du ska vara berättigadtill A-kassa.

När du gjort det kommer det att stå tämligen klart att det INTE är din huvudsakliga dagliga sysselsättninga tt serva din sambo. Det är att söka arbete.

Däremot är det kanske rimligt att du tar en något större del än han just nu, precis som om du hade varit föräldra ledig. Men INTE allt.

Och jag tycker det låter som att ni har en del att tala om vad gäller tvåsamhet överhuvudtaget m jag ska vara uppriktig.

i min och min sambos värld finns det inte på kartan att en ska leva sämre än den andre, oavsett vem som för tillfället söker jobb/är barnledig/sjukskrivet eller vad det nu vara månde.

Min sambo har blivit arbetslös och jag går hemma med dottern. Så båda är hemma. Men det tar ju massor av tid att söka jobb så det är ju inte så att han går hemma och slappar hela dagarna.

Klart din sambo ska hjälpa dig!!

Jag tycker inte det låter okej att ni lever på helt olika standard. Du kanske inte kan göra allt skoj som din sambo hittar på men lever man tillsammans ska man dela något så när lika på det man får in, tycker jag.

Jag kan inte säga hur ni ska göra i er relation men av erfarenhet vet jag att det som man inte pratar om sällan löser sig av sig självt. Jag har varit mellan jobb och studier i några månader och då har jag valt att göra mer hemma, mycket för att jag vill att den tid vi har tillsammans ska vara kvalitetstid i största möjliga mån. Jag har dock sagt till min man att detta är en övergångsperiod och när jag börjar skolan (om 1 vecka) och dessutom jobbar extra så kommer vi att dela 50/50 igen.

Jag är lite i samma sits som du. Men faktum är att man inte är ledig när man är arbetssökande. Är man skriven som heltidsarbetslös så ska man ägna 8 h om dagen till att söka jobb - detta är reglerna! Min sambo tycker dock som din att bara för att jag är hemma och han jobbar så ska jag automatiskt sköta det mesta. Mycket irriterande!

Jag skulle vilja veta vilken lön en hemmafru har och om det är staten som betalar den via A-kassa????

ja! jag är irriterad dagligen... stör mig så otroligt på inställningen

Men herregud, jag blir alldeles mörkrädd när jag hör hur vissa av er har det. Att det ställs krav och plikter, att den ena (med inkomst) lever livet medan den andra bara sitter hemma osv. Hur har ni det i era förhållanden egentligen?! Jag har varit sjukskriven i ett halvår nu och anledningen till att jag pysslar med alla hushållssysslor är att JAG vill ha något att göra på dagarna. Jag blir tokig om jag inte har något att greja med så jag städar, tvättar, fixar mm mer än gärna. Men skulle jag vilja ligga i soffan och slöläsa bloggar en hel dag, eller en hel vecka, skulle min sambo ALDRIG säga något om det. Han skull snarare tycka att det var bra att jag tog det lugnt och gjorde något mysigt. Han är så otroligt tacksam varje dag för allt jag fixar hemma och berömmer mig ständigt för att det är så fint hemma, så god mat lagad osv. Han önskar nästan att han kunde få göra någonting (han brukar be om att i alla fall få tvätta lite då och då) för att han fårdåligt samvete för att jag gör allt. Vi har aldrig någonsin delat upp allting. Den som känner för att laga mat gör det, handlar gör vi ofta tillsammans, städar tillsammans, den som har mest ork tvättar osv. Det spelar absolut ingen som helst roll! Min mardröm är ett förhållande med förpliktelser och regler om vem som ska göra vad. Jämställdhet är att båda hjälps åt på samma villkor, utan krav och regler.

Nu menar jag inte att framhäva mitt förhållande som så perfekt (även om det är det ;)) utan få er stackare att förstå att det INTE är eran uppgift att fixa allt oavsett varför ni är hemma. Herregud, när båda sen jobbar/studerar på heltid så måste ni ju i alla fall dela på hushållssysslorna, så då måste ju eran respektive kunna hjälpa till även nu. Sen är det ju praktiskt att ha fixat mycket av pysslet på dagen för då blir det ju mycket mer tid till att mysa med sin älskade på kvällen eftersom allt disk/tvätt/städ/handling är klart! :D Bara ett litet tips.

Men stå på er kvinnor, och inse att i ett förhållande så ger man och tar man och ett förhållande ska bygga på KÄRLEK och inte städ-listor. Kom ihåg det!

Just det, glömde en sak i mitt evighetsinlägg. Ni som bor ihop har ni inte delad ekonomi? Jag menar, det låter ju helt sanslöst att den som har inkomst kan spendera pengar hur som helst och den andra utan inkomst inte har ett öre att röra sig med. För mig är det självklart att bor man ihop så har man ju därmed två inkomster, eller i vissa fall alltså en, och sen gör man det bästa av den situationen... Är det en som är arbetslös/sjukskriven kanske båda får dra ner på sina utgifter lite så att man lever på samma ekonomiska nivå.