Dansa in på bröllop:=)

Om ni har tänkt att vara i kyrkan skulle jag se till att kolla först att det är okej att göra så innan ni bestämmer er för musiken.

Annars är jag väldigt förtjust i "In the name of Love" utav Mangnus Bäcklund (melodifestivalen bidrag). Eller varför inte "Come what may" ifrån Moulin Rouge?

Får inte upp läken men varför inte en låt som jag inte kommer ihåg titeln till men texten går typ:
I´ll been waiting my whole life for this one night med brown tror jag han heter

Forever med Chris Brown

Åsa Erika skrev 2009-08-21 16:48:49 följande:

Ah! Precis!! =)

Som jag sa i den andra tråden den här videon dök upp i ( www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m3512955.html ): Ska man vara tvungen att ta itu med brudpar som vill hitta på sånt här också?

Den kyrkliga vigseln är inte brudparets stora stund att spexa och göra en "happening" (för att använda ett urgammalt uttryck) det är faktiskt en gudstjänst!

Men det finns säkert kolleger till mig som med glädje skulle gå med på såna här dumheter.

haha

Jag förstår dig burrepräst..jag skulle hellre ha en vanlig gudstjänst FAKTISKT! men saken är den att både jag o min sambo är superblödiga vid såna här tillställningar o särskilt om det är allvarligt och med lite dämpad vacker musik! Så jag har ingen lust att stå och gråta bort hela min vigsel, utan vill minnas det som en glädjefylld dag!

Kloka ord "Burre präst".
Kyrkan är ett heligt rum, vill man spexa passar det kanske bättre någon annanstans.

Man kan ha mycket glädje i kyrkan -absolut. Det måste inte vara ballader och "mjuk" musik. Men. Jag håller också med om att det känns lite too much med att dansa in på detta sätt. Det finns säkert andra varianter där man får med glädjen utan att "skämta bort" ingången. Och man kan väl spexa till ingången till festen istället!

Detdär var bara det absolut roligaste jag sett idag!
Om vi inte hade gift oss som vi gjorde, och om jag kunde tro att min man på nåt sätt ÖHT hade kunnat tänka sig att gå med på dethär, så hade vi gjort så

Men kan på ett sätt förstå om man tycker att det inte passar sig att göra så i kyrkan. Å andra sidan har jag aldrig förstått varför allting måste vara så himla stelt och tråkigt i kyrkan heller. Då man ser på hur folk uppför sig då de kommer in i kyrkan (stelt, tysta som möss, ingen får säga ett pip) så kunde man på många bröllop tro att det varit frågan om en begravning istället för ett bröllop!
Varför får man inte skratta och vara glad i kyrkan?

Fast jag, som icke kristen, är väl fel person att bry mig i dessa frågor ÖHT så...

Men TS, om ni gör så, då vill vi ha videobevis!!!

Taxen, naturligtvis får man skratta och vara glad i kyrkan, men "allvarlig" och "tråkig" är inte alltid synonyma; det finns också en allvarlig glädje, även om begreppet kan kännas självmotsägande.

Ett bröllop är en glädjestund, men det är också allvarligt. Förmår man inte att hantera allvaret i en sådan stund då är det illa. Och glädjen ska förstås få märkas den också. Jag menar inte att allt måste vara stelt, men däremot är "värdighet" ett viktigt ord i sammanhanget.

Och värdigt betyder inte stelt, dystert och tråkigt, men det tror jag du redan visste.

Jo, värdigt är ju inte per automatik stelt och tråkigt. Långt ifrån.

Men... det som jag undrat över är ifall denhär värdigheten endast är ett självändamål.
Såklart att en så viktig och allvarlig (om än inte nödvändigtvis tråkig!) ceremoni som vigseln inte ska skämtas bort, men det betyder väl inte det att den inte kan vara uppsluppen och glad?!

Jag förstår om kyrkan har sina egna seder och bruk och vill att man ska följa dom då man är i kyrkan. Det är ju självklart!
Men har ändå aldrig förstått varför det inte finns någon plats för lite uppsluppenhet i kyrkan.
Värdighet och uppsluppenhet/glädje är väl knappast varandras motsatser heller? Ja, de är väl inte riktigt i samma ända av skalan, så att säga. Men bara för att man hade lite mer glädjeyttringar i kyrkan betyder ju inte det att det hade blivit banalt och oseriöst för det. Titta bara på hur de amerikanska baptisterna (rätt namn?) gör under sina gudstjänster, med gospelsång och glada bifall från församlingen!
Om jag var medelem i kyrkan så tror jag att jag velat att gudstjänsterna varit sådana

T.ex. ett bröllop jag varit på, då en god vän gifte sig, så hade jag typ velat skratta och applådera för att jag var så glad för hennes skull. Men vilka blickar man hade fått om man gjort så!

Värdighet betyder inte stel, dystert och tråkig.
Men betyder glädje och uppsluppenhet ovärdighet? Eller brist på allvar?

Kyrkan är väl i mångt och mycket (och speciellt under bröllop) ett glädjens hus. Hur kan det då vara ovärdigt att uttrycka sin glädje på ett sätt som gör en glad, t.ex. genom sång och dans?

Intressanta spörsmål för en som aldrig förstått sig på dethär med kyrkan...