stanna eller gå...
Hur vet man om man ska stanna i förhållandet eller inte, när känslorna växlar så? Vissa dagar känns allt perfekt, andra dagar knyter det sig i magen på mig när jag tänker på framtiden.
Jag har varit "ambivalent" i tidigare förhållanden, och har då gjort slut och i efterhand undrat varför jag dröjt så länge.
Jag och min nuvarande bor redan ihop, men det är nästa steg som skrämmer mig - att köpa en större lägenhet i hop, ta miljonlån ihop... (nu bor vi i byresrätt), planera för barn etc. Jag känner mig väldigt skeptisk till om jag skulle trivas med ett vanligt kärnfamiljsliv, känner ingen längtan åt det hållet trots att jag är över tretti.
En jobbig sak är att det känns som att han är på en helt annan nivå än mig. Han har ett toppjobb som chef, tjänar nästan fyra gånger så mycket som mig, umgås med väldigt många framgångsrika karriärmänniskor, har rest jättemycket och jobbat utomlands i flera perioder, är väldigt social och har en massa kontakter osv. Han är en typisk klassrådsordförande och jag är typiskt en sån som aldrig skulle komma på tanken att bli det... Det känns lite jobbigt, som att vara lite i underläge ständigt.
. Du hamnar inte i underläge om du inte själv placerar dig där.