knasigt bakvänt?

Vi har också gjort det mer bakvänt. Vi kom mer eller mindre gemensamt fram i december -07 till att förlova oss 22/4-08. Vi tittade på ringar gemensamt och beslöt sedan att göra förlovningen aktuell för hans dotter genom en middag på restaurang där han gav mig ringen (ej falla på knä). Därefter har vi pratat om vilket datum som skulle passa till giftermålet och bestämde i slutet av min semester samt på en helg så att hans dotter kunde vara med. Vi gifter oss borgerligt den 22/8-09 i festlokalen.

Något regelrätt frieri blev det inte, min sambo vetat om att jag vill bli hans fru i några år nu men han har alltid tyckt att bröllop är löjligt och onödigt. men så en vacker dag ur det blå så frågar han "vill du gifta dig med mig?" Ehhh, jaaaa!
(jag kan inte gå in på detaljer med risk för att avslöja vem jag är tyvärr)

jag tycker det var ett ytterst trevligt frieri i sin enkelhet, någon dag efteråt började han prata om att han skulle fria på riktigt, någondag efter det frågade han om han slapp och jag sa... du har ju redan gjort det!

Jag tror att det är många som faktiskt kommer fram till att de vill gifta sig genom att de PRATAR igenom det och diskuterar vad båda tycker. På så vis slipper den ena tvinga fram ett "Ja...?" i en given och pressad situation och den andre slipper bli besviken osv.

Det är väl jätteroligt att ni ska gifta er och att ni båda vill det! Om det är viktigt för dig/din fästman med själva frieriet så kan du väl be honom att fria efter att ni valt ut ringarna? Och att han själv får bestämma hur, var, när? På så vis bestämmer han vilket datum ni förlovar er och ni har något att berätta för barnbarnen. Det blir ju lite uppgjort men samtidigt vet du ju inte på vilket sätt han kommer göra det..?

Jag tror att de flesta nu för tiden bestämmer gemensamt - antingen bestäms förlovning och diskussion om bröllop sljuts på framtiden. Eller så bestäms giftermål, och så kanske man "planerar" förlovningstillfället tillsammans.

Om det blir ett frieri, så är det nog för att den ena parten (inte nödvändigtvis mannen) är den som helt enkelt frågar "vill du gifta dig med mig".

Men vill man ändå ha en "frieri"-del, så kan man ju göra så att när ni bestämt er för ringar så talar inte din pojkvän om vilket datum han graverar in i dem, utan han får planera er ringväxling. Eller så gör ni tvärtom, DU planerar er ringväxling och friar till honom

jag har förklarat för honom att jag inte skulle tycka det vore konstigt om han friade.. att man itne behöver göra det o falla ned på knä o så.. men han är så fixerad på hur JAG tycker att han borde så jag vet inte vad jag ska göra.. jag kan ju inte tala om för honom hur han ska göra det.. då blir det ju verkligen knasigt haha snacka om att man känner sig som en bridezilla då:P

vad kan jag säga till honom som får honom o känna sig lite bättre till mods? att inte alla gör saker på samma sätt? att det är många som skaffar ringarna gemensamt och att han SEN friar? stackarn är så förvirrad, det är faktistk lite synd om honom.. känns som jag pushat lite väl hårt med det där om giftemål kanske..

Alltså... vad är det som är romantiskt med en ring och ett fång röda rosor på alla hjärtans dag? Köra på standardformulär A1 liksom... Jag tycker att en diskussion, där man tar hänsyn till bådas önskemål och synpunkter, är ett bättre tecken på en bra relation!

I mina ögon är det också farsartat med ett frieri när man redan kommit överens och alltså är förlovade. Vill man ändå ha en romantisk stund då man firar detta kan man planera detta vid ringväxlingen. Förlovningsdatumet är det datum man talades vid, men vill man hellre ha ringväxlingsdatumet i ringen så går väl det bra.

Man kan ju iofs fråga: vill du fortfarande gifta dig med mig?

För oss var det ett gemensamt beslut. Ingen friade här inte :)

Den romantiska pirrkänslan går att få på andra sätt! Då ringarna anländer, även om ni inte tar på dem samma dag, fira! Köp nåt gott o äta, mys o kolla på ringarna.

Då våra förlovningsringar kom kunde vi inte hålla oss. Vi gick in på en skoaffär, satte oss och öppnade asken o provade. Helt överväldiga av tanken glömde vi bort vart vi var. Då jag tittade upp stod två affärsbiträden och tittade tårögt på oss... Haha. D trodde nog att vi skulle förlova oss där ;) Inte de mest romantiska kanske...

Men glädjerus och värme i bröstet går att få hela livet! Får inte killen tummen ur... så skapa själv förutsättningar för en sån mysig stund. Däe ni känner, oj: Vi ska gifta oss! :) Komunikation brukar också föra med sig bra saker. Lycka till!

Håller med! Jag tycker inte alls att det är bakvänt eller att man "hoppar över ett steg". Det beror väl på hur man är som personer, alla kvinnor drömmer inte om att mannen ska gå ned på knä med en ring och ställa den stora frågan. Har ni gemensamt kommit fram till att ni vill gifta er så är väl det ett lika stort ögonblick och beslut som om din man skulle gå ned på knä och fria?

Jag och min sambo har precis bestämt oss för att förlova oss fast det känns lite bakvänt ändå
Vi har varit ihop i snart 15 år och alltid sagt att "nån gång" vill vi gifta oss. Jag är lite småromantisk och tycker att det är mannen som ska fria, så jag blev jätteglad och överväldigad när han väl ställde frågan. Det var inget ner på knä och 100 rosor-frieri men han hade köpt en jättefin ring och tillfället var väl valt.

Vi har berört ämnet ganska mycket i sommar, talat om vilken sorts ringar vi skulle vilja ha, att vi inte vill ha ett så stort bröllop mm. Samtidigt har jag känt att det här med bröllop och giftermål är inget som jag vill att vi bestämmer oss för en tisdag vid middagsbordet utan jag ville nog faktiskt "ha" ett frieri.

Nu dröjer 6 veckor tills ringarna kommer så vi har bestämt oss för att gravera ett datum längre fram som betyder mycket för oss, och det får bli vårt förlovningsdatum. Så just nu går jag runt och bara längtar efter att få förlova mig "på riktigt" och bära min fina ring! Och på att sätta igång lite smått med bröllopsplanerna!

Vi pratade oss fram till ett gemensamt beslut om både bröllop o datum.

Min blivande lovade mej ett riktigt frieri med, även fast vi bestämt oss, det var i okt förra året, nu gifter vi oss den 29 augusti så ja. haha =)

vi pratade om det innan, om vad båda ville och hade för önskemål om eventuellt bröllop och min m2b tyckte att "men man ska väl fria på riktigt också" så han visste ju att ett frieri kommer att komma men inte när och hur. gjorde en jätteromantisk picknick och friade där "på riktigt". lite bakvänt men helt perfekt!