mixade signaler? vad vill han!?

Förlåt TS, men jag blir nästan lite full i skratt av din text... Vännen, ni har känt varandra i _två månader_. Och nu tycker du att han har varit annorlunda i _två veckor_. Jag jobbar lite med statistik, och jag kan säga att jag inte har någon tilltro alls till det statistiska underlaget till dina slutsatser.

Jag tycker att ert förhållande låter som att det är så perfekt ett förhållande kan vara efter två månader! Saken är den att efter så kort tid känner man inte varandra utan och innan, och ibland misstolkar man varandras signaler. Han känner ju inte till din osäkerhet heller, och förstår inte varför du blir orolig och tillbakadragen, eller hur?

Det finns tusen tänkbara orsaker till att du uppfattar hans beteende annorlunda nu, som kan ligg hos honom eller hos dig eller helt enkelt är slumpmässiga avvikelser. Några exempel...
Han kanske är låg för att det är lite jobbigt att ha sommarlov och förlora sina fasta rutiner.
Han kanske är låg för att han har en infektion i kroppen som inte brutit ut.
Han kanske har något som trycker honom som han inte vill prata om (precis som du har).
Han kanske sovit dåligt på grund av värmen.
Du kanske ser tendenser som inte finns därför att du förväntar dig dem, baserat på tidigare förhållanden.

Att han skulle tvivla på er relation verkar betydligt mer osannlikt, med tanke på hur mycket som talar emot det! Så slappna av, njut av att vara nyförälskad, och våga prata med honom!

Här kommer en annan bild, vi utgår ju bar från oss själva och våre erfarenheter,

Jag råder dig att lita på DIN magkänsla!!! Det är det bästa du har... goda råd är bra, andras erfarenhter och "tro" är bra... men din magkänsla är något jag tror du skall lära dig att lita på!

Om en person"förändra" kan det bero på många olika saker.... och ärven samspelet mellan er två i detta fall.... men jag tror ändå att det finns signaler som du uppfattar som mycket väl kan hänga ihop med hans förhållande till erat förhållande. Det kan vara lätt att vara "modig" i början för att sedan bli "rädd" för någor man inte helt kanske vill ställa upp på.

Personligen så skulla jag tolka hans "beteende" som lite väl mycket kontrollerande... vad gäller ringa stup i ett... det är för mig snudd på "varningssignel".

Att du inte i samma takt som han närmar sig din släkt/vänner är kanske inte heller riktigt positivt... Om jag är i ett förhållande som jag vill vara i fullt ut så blir personen ett självklart innehåll i mitt samtal med andra och jag bjuder också in den personen i vardagen.

Att "inte" sova över... njae... varför inte... om man nu har ett förhållande så är det väl underbart att få sova sked, vakna tillsammans, somna om om kramas tills man är så hungrig så man måste måste måste gå upp, eller?

Om ha nu ÄR så, som Du beskriver att du uppfattar det... ÄR det ett sånt förhållande du verkligen gillar att vara i? Känner du dig älskad, uppskattad och respekterad... viktig... är det fullt ut ömsesidigt... och kan ni prata???

Visst kan du ha "spöken" i garderoben, dom du behöver ta hand om och jobba med... är det han, den mannen du har i din närhet nu, som skall väcka de spökena så att du tar tag i din osäkerhet och dina rädslor... vem är du och varför är du osäker... Vad tycker du att du är värd?

Var rädd om Dig och lycka till!!

Ursäkta, jag läser inte vad jag skriver så de blir lite si o så med bokstäverna ibland... inget viktigt kanske, förutom: "varningssignel" som så klart skall vara "varningssignaler"!

Personer med relationsbeteenden som är "väl kontrollerande" kan i grund och botten vara egen osäkerhet, inte nödvändigtvis synlig på annat sätt i början.... i värsta fall blir det svartsjuka och den kan bli en mycket otrevlig del i verkligheten...

Hittade detta i din gamla tråsd:
"Han pratar i VI-form, och även om framtidssaker. Han frågar efter min åsikt, kan märka att han blir smått svartsjuk ibland på ett gulligt sätt.. osv.. Men jag vet fortfarande inte om detta är säkra tecken.
"Smått svartsjuk" är INTE ett sundhetstecken... de kan vara "gulligt".... njae... svartsjuka är aldrig gulligt egentligen!

Läste denna och din förra tråd.

Jag tycker att det är bra att du ska ut och resa lite och få lite distans.
När man har så nytt förhållande är det lätt att man slukas upp i att vara kär, man isolerar sig och vill ständigt vara med varann och att man tycker det är gulligt med svartsjuka, ett tecken på att han gillar mig verkligen. Vad omtänksam han är som skjutsar och lämnar, hämtar mig överallt.
Det är en härlig känsla att befinna sig i ett kärleksrus, när det släpper lite blir man orolig att är han inte kär i mig längre?
Jag vill flinka in att att svartsjuka, lite kontrollbehov av att ständigt ringa ,sms:a och hämta dig, veta var du befinner dig mm är samtidigt lite varningstecken.
Det kan vara första stadiet av en relation som sedan släpper och man börjar slappna av och inte behöver vara så nära jämt. Men man bör alltid vara uppmärksam om den man är tillsammans med vill isolera, kontrollera mm. Inte bra, det kommer ofta smygande. Fortsätt att träffa dina vänner och familj, ta gärna med dig pojkvännen så att dina nära och kära får lära känna honom mera och han dom.
Berätta inte alla dina rutiner med tider jämt när du ska sluta eller börja jobbet, lägg in någon aktivitet eller träff med kompisar i anslutning till det. Avböj redan i ett tidigt stadie att han jämt skjutsar och hämtar dig. Låt honom inte alltid göra det. Ha gärna lite egentid och berätta att din familj och vänner också är viktiga för dig.
Du behöver inte alltid vara tillgänglig för hans ringande och sms:ande. Det betyder inte att du inte vill ha honom i ditt liv, utan att hitta en bra balans i relationen på att inte alltid redogöra vad du gör, eller var du är.
Träffa honom och gör roliga saker även utanför din lägenhet.
Man kan mysa på en picnic, ut och promenera, gå på bio, fik mm.
Låt förhållandet sakta ta form och se lite vad ni står och hur du känner efterhand.

Hej alla, och tusen tack för era svar!

Jag har läst era inlägg och en sak slog mig direkt, hur ni alla ser det som varningstecken, att han jämt hör av sig osv. Jag såg det faktiskt inte alls på det sättet. Liten wake up call. Och det "roliga" är att jag varit förlovad med en extremt svartsjuk man, och han är ett EX idag just pga det, så jag borde känna igen dessa tecken, men icke. Men jag tror o andra sidan, mina ord lät en aninge fel. Han har bil nämligen, och inte jag, tar en bit för mig och komma in till stan tex, då erbjuder han sig att hämta mig, för att vara snäll, tror jag endast. Han ringer mig ofta, men kanske inte stup i kvarten. Jag jobbar ju kontorstider, så under den tiden hörs vi bara på förmiddagen. Annars efter jobbet och senare på kvällen några ggr om vi inte ses. Men det kan vara allmäna saker, som att en visst program jag gillar går på tv, eller nått annat.

Mittid --> jag håller med dig. Känns lite som att han inte gör vissa saker som är naturligt i ett förhållande. Varför inte bara säga att han är med mig? ibland gör han det. Men vill han inte uppfattas som toffel, eller vet de inget om mig. Det är det jag inte vet. Enda jag är säker på är att hans bror och hans bästa vän vet. O ja, det finns ingen anledning till att han inte ska sova över.

Jag är tveksam över det hela, nog med god anledning. Jag är osäker o har misstolkat saker. Men när något känns ändå in i magen, så är det oftast något som inte stämmer. O jag har faktiskt aldrig hittills haft fel gällande magkänslan, inte när den varit så här stark. Men han ger mig helt dubbla signaler som sagt. Så svårt o veta ena eller andra. Jag vet inte, han verkar ibland väldigt osäker själv, o det syns på olika sätt. Så jag vet inte om detta handlar om att han inte är intresserad längre, men då vi ses väldigt ofta o han ändå visar vad han känner för det mesta osv, så vet jag inte. Men samtidigt så är det andra lite varning. Varför ska jag inte träffa hans familj när han berättat om mig OCH träffat min, på HANS initativ? Makes no sense.

Ska bort iallfall, skönt. Så får jag väl se vad som händer under tiden och hur jag själv känner..

Kram på er alla!!

Bra där... med magkänslan... menar jag...
Han har heller inte "bjudit hem dig" ???? Vad är det som gör att du inte får kliva in i Hans sfär???
Tror har är rädd för närhet faktiskt... sex kan man klara i alla fall... men närhet, det är att stanna kvar i känslan och fortsätta att le... älska att vara... att dela... att sova tillsammans... sked tex : )

Ja, exakt. Jag förstår inte heller! jag tog det med honom en gång, sa lite på skoj typ att jag aldrig kmr få träffa hans familj. O han sa genast ifrån, att det är självklart jag ska göra de. Att vi tar det spontant någon dag bara. Men än har det inte skett något. Därför blir jag lite tveksam till hela denna grejen. Och för att han samt visar hur mycket han bryr sig. Så det är riktigt förvirrande ibland. Det är lixom inte antingen eller!

Tror du är på rätt spår... vilket i så fall innebär att din "förvirring" minskar och att din (mag-)känsla för ditt eget välmående styr dig till det som är rätt för dig.
Kan vara bra dock, att ta reda på vad du bär på som gör att du dras till svåra relationer med ev. svartsjuka inblandat och som gör att du INTE mår bra och får vara lycklig i en relation, utan en massa orosmoln!
Du kan också LOVA dig själv saker, tex: Nu du Sanna, lovar jag mig själv att OM jag i framtiden känner igen negativa(tex. "gulliga") relationsbeteenden som ringer "VARNING... känner igen dåliga signaler här!!!" så skall jag Sanna, LITA på mig själv, på min magkänsla... och härmed ta beslut som jag mår BRA av!! ; )

Ett tänkbart scenario:

Han känner av din tveksamhet, och eftersom han tycker väldigt mycket om dig vill han "vänta ut" dig litet, och se vad du bestämmer dig för innan han tillåter sig att bli ännu mer kär och involverad i dig. För om du sedan inte är lika intresserad, så är det ju han som står där med krossat hjärta... Inte skoj.

Jag får känslan av att du "tar mycket" från honom, men ger ganska litet tillbaka - av rädsla, osäkerhet, kontrollbehov eller liknande. Jag kan ha fel, förstås...

Känner igen detta från en kompis, det är som att hon måste "testa" killen något enormt och han måste i princip ha förklarat sin eviga kärlek och sin vilja att gifta sig med henne och bilda familj, innan hon kan börja fundera över om hon är intresserad av honom eller inte...

Och det är inte många killar som orkar med det... De flesta vill ha någon form av gensvar under tiden. Vet inte hur många gånger jag sagt till min väninna att det här med kärlek och förhållande är litet av en chansning från båda sidor. Man måste satsa sina känslor, och lita på den andra. Givetvis med litet förnuft bakom, det är därför de flesta förhållanden tar litet tid på sig, och går stegvis. Men man behöver heller inte skämmas över att ha älskat någon som inte älskade en lika mycket tillbaka när allt kom till kritan... Alltså är det inte så att killen måste ha förklarat sin kärlek förrän man själv kan tillåta sig att börja bli kär i personen i fråga.

Det finns en balansgång här, och det är då man måste lita på sig själv, och sin magkänsla och välja det som man mår bra av - precis som mittid säger.