hur ofta träffar ni era vänner?

När jag inte hade bonusbarn och studerade så träffade jag kanske mina vänner ca en gång i veckan. När jag nu jobbar 100% inom ett serviceyrke samt har bonusbarn träffar jag dem kanske varannan vecka.
Jag tycker att det är skönt att bara komma hem efter jobbet - och bara vara.
Jag tycker inte alls att du är konstig, i så fall är jag knepigare ;)

Typ aldrig. Känner typ ingen här... Men även om jag gjorde det så skulle jag inte orka/vilja träffas varje dag, jag föredrar en bra mix av egen tid och umgänge

Jag är väldigt osocial egentligen. Har knappt några vänner (mitt fel), för jag föredrar nästan alltid mitt eget sällskap. Finns det nåt bättre än att sitta hemma och läsa en god bok eller se en bra film?

Samma här. Typ aldrig. Gillar inte att sitta på fik och ganska många av mina vänner har barn så de är rätt upptagna. Dessutom jobbar jag extra på nattklubb ibland så jag har helt tappat lusten för sånt på fritiden.
Jag får myror i brallan av att sitta för länge i såna miljöer och längtar hem till sambon och katterna. Har väl vuxit upp...

skönt att höra Jag får också myror i brallan av att sitta och fika. Det finns inget underbarare än vänskap (förutom kärlek), men i bland kan jag faktiskt känna att man inte har så mycket "nytt" att prata om, utan det är samma saker som ältas om och om igen... När det känns som krav att man ska höras ett par gånger i veckan, hinner det ju liksom inte hända så mycket i livet (i alla fall inte i mitt vardagsliv) att man känner ett pockande behov av att dela med sig av det. Det blir mer som ett krav, och har man inte hört av sig på två veckor måste man börja med att ursäkta sig att man inte har hört av sig....

Sen undrar jag hur mycket ni diskuterar en man/sambo med era vänner? Vissa av mina vänner tycker jag (enligt min åsikt) lämnar ut sina respektive allt för mycket. Saker som de själva skulle bli kränkta av om de visste att deras pojkvän hade diskuterat med sina killkompisar, är helt ok att prata med vänninor om. JSälvklart ska man kunna diskutera sin relation, det är inte det jag säger, utan när det kommer in på privata detaljer....

skönt att se att fler är som jag.Jag jobbar som försäljare så man får sin beskärda del utav sällskap, sedan har min sambo en stor familj så det är ofta kalas osv.Det är så sköt att bara vara med dottern sambon och katterna samt att var med sig själv

Olika i olika perioder. Men jag och min sambo har nästan bara gemensamma vänner och de bor nära, så blir ett par gånger i veckan i alla fall på sommaren.

Skönt att se att man inte är ensam. Jag träffar mina vänner max en gång i veckan, ofta mer sällan. Jag älskar att bara åka hem efter jobb, träna lite och umgås med sambon. På helgerna brukar det ju dock bli att man träffar gemensamma kompisar.
Men nej, fika varje dag skulle jag inte orka med.

Jag pratar inte så mycket privata saker om min sambo med mina vänner. Tycker också att det är viktigt att det som är privat är privat. Självklart kan man diskutera förhållandet, men jag lämnar absolut inte ut honom. Och det är jag övertygad om att han inte heller gör till sina killkompisar. Tycker också det är fel när folk pratar på om sina respektive, precis som om de inte har någon respekt för varandra...

Varierar jättemycket.

Ibland kan man träffa folk flera gånger i veckan och ha det jättetrevligt. Men det leder ofta till att jag tröttnar och längtar efter att bara vara hemma och umgås med min sambo.
Jag kan komma att sakna honom jättemycket om det går för långa perioder utan att vi bara är tillsammans vi två....
Som tur är, känner han likadant. =P

Så kort sagt - ibland ofta. I snitt kanske någon gång i veckan - oftare på helger. Men blir det för mycket blir vi båda osociala och skär av omvärlden ett tag - så vi hinner vara med varandra.
Något som vi förövrigt fått grymt mycket kritik för av vänner och bekanta - Att vi är så osciala!

Jag kan prata om när vi haft ett gräl osv. Men de viktiga, privata delarna skulle jag aldrig prata om. Eller vårt sexliv - vilket konstigt många av mina vänner här gör. Pratar om deras sexliv i detalj... Jag brukar inte svara nått då utan sitter mest och undrar över varför de berättar det och varför de tror jag vill veta! =P

Jag älskar att komma hem till min blivande å vårt hus. Det är höjpunkten på hela dagen.

Jag har faktiskt funderat mycket på det där då jag vet att mina vänner som också är i förhållanden träffar sin vänner ofta.
Men ingen är i samma situation som jag. Dom planerar inget bröllop, har inga planer på barn än på ett tag och dom flesta är inte ens sambos. Så jag tror helt enkelt i mitt fall att vi är på olika ställen i våra liv så får oss att prioritera och uppskatta andra saker. Som att komma hem och umgås med sin partner.

Jag är nog som du, men det beror inte så mycket på att det är skönt att gå hem utan för att jag efter skolan eller efter jobbet måste iväg och rida och vissa dagar träna.

Jag försöker träffa vänner sådär en gång i veckan, kanske över en fika eller så. Sen på helgen kan jag och sambon umgås tillsammans med andra.

Jag tycker att det är rätt skönt som jag har det, jag flänger ju också men åt helt andra håll än andra människor

Håller med , speciellt det om att utlämna sin sambo/partner.Har bekanta som faktiskt sitter och gör sig löjliga över sina partners ( läs män), och det berör mig så illa...det är som att sitta och snacka skit om sig själv att helt kallt , eller för att verka rolig, lämna ut sådant som helt klart skulle såra om det kom fram till den det berörde..Visst kanske man behöver prata igenom relationer, och det är skönt att kunna "lufta "lite och utbyta tankar,råd eller bara låna ett öra till den som behöver prata av sig, men att göra bort sin partner är inte OK, varken för egen del eller mannens...Inte heller känns det bra att sedan träffa på dessa män, och veta vad deras fruar skrattat sig fördärvade åt kanske kvällen innan...

Skönt att höra vad ni säger tjejer. kan känna mig så antisocial ibland. Min allra bästa vän träffar jag en vardag i veckan och på helgerna brukar jag och min sambo ibland träffa kompisar; ofta just min bästa vän då vi fyra är väldigt nära varandra. Men övriga vardagar så vill jag bara vara hemma med min sambo och på helgerna räcker det för mig om vi träffar ett annat par (behöver självfallet inte vara par men vi känner typ bara par) en dag. Alltså inte både fredag och lördag. har gärna någon dag själva.

Jag träffar vänner några gånger i veckan, lunch, fika, middag, after work etc. Dock kan jag tycka att det är jobbigt att nästan allt umgänge centreras kring mat och alkohol och är därför glad att jag fått en ny bra vän nu som precis som jag gillar att hitta på grejer så vi brukar ta långa promenader i skogen, åka till brukshundsklubben och på fredag ska vi gå till frisören tillsammans innan vi ska gå ut på krogen.

Jag pluggar och disponerar min tid själv varför jag hinner både med föreläsning, studier, promenad med hunden och umgänge med vänner på en och samma dag utan problem. När jag jobbar är jag lite mindre social men det är oftast pga att jag blir hemskt trött på kvällen.

Älskar att bara vara hemma och umgås med sambon. Slappa vid tvn, plugga, ut och gå en sväng mm. Kompisar träffar jag i skolan, telefon och nätet. Sällan jag bestämmer extra dagar för att möta kompisarna. Då jag kommer hem till hemstaden blir det lite annorlunda.