Vän ska hellre på födelsedagskalas än vårt bröllop

De övriga två som tyckte det var långt eller inte "får" semester förstår jag att du är besviken på. Men att ens pappa fyller 60 år och det ska bli stor fest, ja det valet är nog inte så enkelt för din vän. Han kanske har velat fram och tillbaka och tycker detta är ett supersvårt val?

Med risk för att trampa någon på tårna så måste jag säga att 60 års kalas för min pappa hade varit en ganska prioiterad grej eftersom vi inte annars firar födelsedagar utom när det är jämt...

Sedan är det ju trist att vännen först tackat Ja men sedan fick tacka nej...det kändes inte så kul. Det är ju ingen överraskning när ens föräldrar fyller år direkt? Så jag ahr lite delade känslor när det gäller det här, eftersom jag själv hade haft svårt att säga nej till min pappas kalas.

Jag förstår absolut att er vän vill fira sin pappa -sedan förstår jag att ni tycker att det är tråkigt att han inte kan vara med på er dag fast att det skulle vara bristande respekt som du skriver kan jag inte hålla med om. Han meddelar ju en månad innan! Det har säkert inte varit ett lätt val för honom heller.

Att bli bjuden på ett bröllop är just en inbjudan- som man har möjlighet att tacka ja eller nej till. Att tycka att de som inte kommer är svikare känns ju lite konstigt. Några av mina vänner har fått tacka nej till vårt bröllop eftersom det är en resa på 140 mil för dem vilket är både dyrt och tidskrävande. Trist att de inte kan vara med, jag visst, men inte tusan är det väl ett svek!

Ert bröllop är ER viktigaste dag, men för gästerna är det ju inte nödvändigtvis så!

Släpp det! Det är precis som många kloka människor härinne påpekar då och då,en bröllopsdag är viktig för några få personer(brudparet) men inte för det stora flertalet( alla vi andra). Jag som gäst skall inte behöva vända ut och in på mig för att passa in i brudparets planering.

Jag kan verkligen förstå precis hur du tänker och känner. Och vi har, precis om du/ni kommit till insikt med att alla relationer uppenbart inte bara är lätta... MEN jag försöker bromsa mig själv, VÅR bröllopsdag är VÅR viktigaste dag, inte deras viktigaste dag. Den är stor och underbar för oss, för andra är det ett vanligt bröllop och behöver i sin tur inte alls tycka att bröllop är speciellt märkvärdiga.

usch vad tråkigt, men din kompis har nog dåligt samvete över de.

Jag har också tackat ja till bröllop i augusti, men nu (imorrn) så får jag reda på om jag kanske ska få jobb som sommarvikarie så då måste jag tackat nej till bröllopet om jag ska jobba den helgen. Min första chans till jobb så de är prio ett och jag mår kasst för de.

Jag har också vänner som inte kommer för att de inte fått semester, och några som inte kommer för att det krockar med deras semester (som bokades efter att de fått inbjudan) men det skulle faktiskt inte falla mig in att bli purken för det. Vårt bröllop är , precis som flera andra skrivit, en väldigt viktig dag för OSS, men man kan inte förvänta sig att alla ser det så. De har säkert försökt så gott de har kunnat. Man kan ju inte hänga upp hela sin kalender och vända ut och in på sig själv för någon annans bröllop. Jag vet att de är med oss i tanken :)

Till TS: det är inte alltid så lätt att få ledigt även om man får veta ett halvår i förväg. Beror helt på arbetsgivaren. En inbjudan är just en inbjudan, inte en kommendering. Om du är besviken över att dina vänner inte prioriterar ditt bröllop över allt annat i deras kalendrar så tycker jag helt ärligt att du ska fundera på vilken relation du har till dina vänner. De har förmodligen inte ens förstått hur illa du tog vid dig.

Personligentycker jag att en födelsedag där man firar någon som fyller jämnt blir viktigare och viktigare ju högre tal det gäller. Jag förstår helt att hans pappas 60-års-kalas går före ert bröllop. Och visst han missar det, men det är ju hans förlust.

Vi har vänner som tackat nej för att de fått andra planer efter att vår inbjudan gått ut till alla. Och det får vi acceptera. Men jag ser dte som deras förlust och inte vår. Vi kommer att bli gifta vilket fall som helst.

Sitt inte och gräm dig över detta! Det finns värre saker som kan hända ....

Lycka till!

Jo, jag förstår att det har varit ett jobbigt val för honom. Pratade faktiskt med honom och han sa att OM han fick välja så skulle han faktiskt vilja gå på bröllopet... Hela familjen skulle ändå åka på en födelsedagsresa utomlands strax efter bröllopet.

Men hans pappa "envisades" att hela familjen ska vara samlad och han fick dåligt samvete för det och därav var han "tvungen" till att tacka nej till bröllopet.

Jag är nog mest ledsen att han först tackar ja och sen tackar nej, när han själv till och med hellre vill gå på bröllopet.

Svar till "Yesh I do"...

Vi har vänner som har tackat nej, för att de bor väldigt långt borta, men den ena personen jag pratar om är faktiskt närstående släkt och hon åkte ända från Umeå till Malmö för att fira sin brors examen, men kan inte åka hälften av vägen till oss för att fira vårt bröllop!!! Det är mest där skon klämmer.

Jag förstår som ni alla säger, att det är vår dag och vill de inte komma är det deras förlust. Som jag sa, jag har börjat ifrågasätta många relationer, så tydliuigen är det här inte lika viktigt för vissa av mina "vänner"... Så det är bara att inse faktum att inte lägga nån energi på dessa människor i framtiden. Om de inte ens vill vara en del av mitt livs viktigaste dag, så vet jag inte om de var så nära vänner som jag trodde...

Jag håller helt klart med alla som säger att du ska släppa det. Ditt bröllop är viktigast för dig och din man, men man måste inse att det inte är viktigast för alla andra. Jag skulle nog också ha prioriterat min pappas 60-års dag framför en väns bröllop. Icke desto mindre skulle jag ha varit ledsen för att det krockade för det är klart att man helst hade velat gå på båda.

Man måste skilja mellan att bli ledsen för att en vän inte kan komma och att bli besviken på vännen för att han/hon inte kan komma. För det sistnämnda tycker jag att det krävs rätt mycket innan man kan säga att man är besviken på någon.