• Carla77

    Hur mkt ska man orka med?!?!?

    Är så arg och ledsen på min sambo!
    För att göra en lång historia kort, vi ska gifta oss i augusti och allt är bokat och klart! Även resan.
    Nu till saken, med bröllopet så är det jag som fått styra upp det hela och han har lallat med...när jag bett om en åsikt så vet han inte vad han vill och undviker att ta ansvar.
    Hemma så är det jag som får göra ALLT!! jag jobbar 100 % och jag får sköta ALLT! Han tycker att det är viktigare att jobba hos kompisar och hjälpa vänner att t.ex dammsuga här hemma eller laga mat! Och då har han mage att komma och klaga över att det kanske är skitigt en dag när vi kommer från jobbet.
    han skaffade en hund som jag VERKLIGEN gjorde klart att jag INTE ville ha. Och han skulle ju hålla efter henne osv men inte sjutton gör han det!
    Nyss så fick jag ett utbrott så jag känner inte igen mig själv! Han kunde inte hålla en avtalad tid då jag skulle bort och tyckte att jag gnällde. Så nu skrek han att han sket i bröllopet och jag vet inte ens vad jag känner eller tycker längre...

  • Svar på tråden Hur mkt ska man orka med?!?!?
  • Sesamy

    Prata om saken!
    Han måste ju ändra sig och ta ansvar. Du kan inte vara mamma åt honom och sköta allt.
    I min mening måste han inse att han måste ta sin del av ansvaret och ändra sig.
    Låter kanske hårt men det är min spontana tanke....

    Skulle själv aldrig kunna acceptera de beteende du beskriver.

  • hamåsa

    Fråga vad han hoppas på av ert äktenskap. Om han börjar prata om bröllopet så tar du bara tillbaka honom till livet efteråt. Vad vill han ha? Hur ser han ert liv tillsammans? Om han inte kan svara eller tycker det är löjligt så brukar ju svar på viktiga frågor reflektera hur människan är! Lycka tilL!

  • BlomAnna

    Det låter ju onekligen som att ni har lite att reda ut om hur ni vill ha det. Och jag håller med de som skrivit innan.

    Har han alltid varit så här eller är har det blivit så nyligen? Kanske är det något som tynger honom?

    Personligen skulle jag inte klara av att leva med någon som beter sig på det sättet...

    Lycka till.

  • MulleNuh

    Oj då.. Detta låter inget vidare faktiskt... Har han alltid varit lite sån här??

    Augusti kommer ju snart och det är kanske inte det bästa att gå och gifta sig med någon som får dig att känna så där..

    MIN personliga åsikt är ju att är han sån nu så kommer han kanske vara sådan sen också..

    Prata ordentligt och se om det blir nån förändring..

  • Carla77

    Han blev så här efter att vi fick vår son..känner mig som en curling morsa åt honom. Får hela tiden påminna om saker t.ex som att smörja in vår sons eksem eller att ge honom medicin osv...
    Vi pratade ut igår och jag sa som det var att jag orkar inte sköta allt och att han får hjälpa till här hemma med saker och ting. Men nog är han bortskämd alltid!
    Idag när jag kom hem snet från jobbet så hade han faktiskt städat här hemma och fixat disken..
    Ironiskt så kom min bröllopsklänning idag med posten...

  • Birana

    Tråkigt! Hoppas att det ordnar sig men prata ut behöver ni verkligen. Man kan inte ändra på en person som inte vill ändras. Man kan bara ädra sig själv så om han vill så kan han sakta med säkert börja hjälpa till och vara engagerad men vill han inte så är det nog inget du kan göra åt saken.

    Men han måste väl ha varit likadan innan. Du måste nog fråga dig om du vill gifta dig eller om du vill gifta dig med honom.

  • Carla77

    Han var inte så här innan så!!! Det är det som är så sjukt! Han skötte det mesta hemma.Men sen när jag var föräldrarledig så var det som att JAG skulle sköta allt och sen bara fortsatte det!

  • mittid

    Det verkar som att han har blivit "liten" på nytt, som en liten pojke som fått en litet syskon ungefär. Du är inte hans mamma men det är dig han "revolterar" emot... Detta håller inte om ni ska leva tillsammans. Skulle råda er att gå till familjerådgivning... det finns ett och annat att reda ut innan det går överstyr och ni tappar bort varandra helt. Att gifta sig nu kanske inte är det allra bästa.... kan ni skjuta det på framtiden lite, så ni får ordning på era föräldraroller först... och ert samarbete i hemmet och er relation.... den som behöver byggas på respekt, balans och kärlek, så kan ni sen tillsammans gå en trevlig framtid till mötes och varför inte gifta er... För er skull och för erat barns skull... sopa inget under mattan...
    Lycka till!!!

  • lillabruden

    jag reagerar mest på hans reaktion när du fick ett utbrott! ska han ge upp varje gång du tappar tålamodet? kan han inte tänka efter och fundera på att du faktiskt nått en gräns som han klankat över?

    Förlåt om jag stöter någon nu, men är han arbetslös? låter som han har lite mycket tid över för att gå hem till andra o fixa o dona....och du måste verkligen prata med honom, fortsätt att prata med honom även när du tror att han fattat, för oftast har killar inte fattat ändå!

  • Carla77

    Nej han är inte arbetslös. Han jobbar snarare för mkt! Han tar alltid extra jour på helgerna och hjälper sina vänner att renovera hus m.m..
    Det är ungefär som om han ska jobba hela tiden! Och det är inte så att vi är ngn penganöd....utan jag vet inte hur han tänker!

  • På rosa moln

    Lite sent nu kanske, men borde ni inte ha gjort upp sådant här innan ni bestämde er för att gifta er? Eller har det inte varit såhär hela tiden utan är problem som har uppstått nyligen?

  • MimmiMama
    Carla77 skrev 2009-06-25 20:13:59 följande:
    Nej han är inte arbetslös. Han jobbar snarare för mkt! Han tar alltid extra jour på helgerna och hjälper sina vänner att renovera hus m.m..Det är ungefär som om han ska jobba hela tiden! Och det är inte så att vi är ngn penganöd....utan jag vet inte hur han tänker!
    låter som han flyr....men från vad?
  • lipaj

    Min vännina hälsar: sparka ut aset innan det är för sent ( för att träffa en trevlig karl) Han kommer inte att bättra si

  • Mörk Ängel

    Jag tror ni ska sätta er ner och prata lugnt och om ni inte klarar det så kan det vara en idé att få hjälp ihop. Jag håller alltså med mittid. Hoppas ni löser det!

  • workoutgirl

    Har han också varit föräldraledig? Låter som om han har blivit bortskämd under tiden du har varit hemma och inte har någon lust att ändra på det nu.

  • mittid

    Om jag är rätt ute! så kallas detta för "regression"... man blir alltså "liten" på nytt... innebär i praktiken att man har en del att reda ut som väcks till liv när man blir förälder, vilket ju tillhör en av de största upplevelserna i livet och kan väcka en del gamla minnen som man inte kan hantera... man fixar det inte känslomässigt helt enkelt, utan behöver en kunnig person som kan komma till problemets kärna... sen kan man växa därifrån och bli förälder med allt vad det innebär... Om jag är rätt ute alltså!


    mittid skrev 2009-06-24 23:34:53 följande:
    Det verkar som att han har blivit "liten" på nytt, som en liten pojke som fått en litet syskon ungefär. Du är inte hans mamma men det är dig han "revolterar" emot... Detta håller inte om ni ska leva tillsammans. Skulle råda er att gå till familjerådgivning... det finns ett och annat att reda ut innan det går överstyr och ni tappar bort varandra helt. Att gifta sig nu kanske inte är det allra bästa.... kan ni skjuta det på framtiden lite, så ni får ordning på era föräldraroller först... och ert samarbete i hemmet och er relation.... den som behöver byggas på respekt, balans och kärlek, så kan ni sen tillsammans gå en trevlig framtid till mötes och varför inte gifta er... För er skull och för erat barns skull... sopa inget under mattan... Lycka till!!!
  • lillabruden

    intressant!!


    mittid skrev 2009-06-25 22:29:57 följande:
    Om jag är rätt ute! så kallas detta för "regression"... man blir alltså "liten" på nytt... innebär i praktiken att man har en del att reda ut som väcks till liv när man blir förälder, vilket ju tillhör en av de största upplevelserna i livet och kan väcka en del gamla minnen som man inte kan hantera... man fixar det inte känslomässigt helt enkelt, utan behöver en kunnig person som kan komma till problemets kärna... sen kan man växa därifrån och bli förälder med allt vad det innebär... Om jag är rätt ute alltså!
  • MV85

    Ååååå vad jag känner igen beteendet.. O jag kan helt ärligt säga att det är en del till varför jag och min fd m2b slog upp förlovningen och till o med helt gick åt skilda håll... Förväntningarna på varandra var andra än att de passa de och led till stora slitningar mellan oss.
    Hjälper det inte att prata om det så hjälper troligen inget annat än att gå isär tyvärr... Men vem vet? Alla behöver ju inte vara lika svåra som vi o därmed inte kunna rädda förhållandet...
    Lycka till!

  • tomlinn

    Hoppas att ni kan reda ut det! Min tanke är, såklart, att ni måste diskutera situationen. Påminn honom om hur det var innan sonen kom och fråga om hans syn på att det inte längre är så att ni delar ansvaret i hemmet. Det skulle kunna vara så att han, kanske inte ens medvetet, har inställningen att i en "riktig" familj (mamma-pappa-barn) så jobbar pappa och mamma sköter barnet och hushållet...

    och om han skaffade en hund han sen inte vill ta hand om beter han sig ju som vilken åttaåring som helst. sätt ned foten och meddela att han antingen gör grovjobbet med att sköta, träna och ta ansvaret för henne eller så säljs hon!

Svar på tråden Hur mkt ska man orka med?!?!?