Hjälp! Kalla fötter!

Oj! Jag försår att du är chockad, det var verkligen inte vidare sympatiskt gjort!

Vad har han för skäl till att bryta upp nu, uppenbarligen har ni fram tills nyligen varit inställda på ett liv tillsammans?

Det minsta han är skyldig dig är att ni reder upp det här tillsammans, helst tillsammans med en familjeterapeut av något slag. Du måste få en chans att gå vidare om han menar allvar med att ni inte skall fortsätta tillsammans. Och han är skyldig dig en förklaring till varför det blev som det blev.

Håller med didis, nån sorts förklaring kan du kräva, men inte att han ändrar sig i sig, tyvärr.

Det bästa du kan göra är nog att hålla huvudet kallt, avboka, säg ärligt varför och lägg dig sen nånstans där du kan bryta ihop.

Bisarr situation... *kramar om*

Jag är ledsen att läsa det du skriver men jag kan känna att det var kanske bättre nu än senare.
Jag håller dock med didis och anne på grönkulla kräv en förklaring och håll huvudet kallt.

Hoppas det löser sig för dej lycka till.

Oj! Förstår att du inte fattar någonting...

Har tyvärr varit i en liknande situation med min ex-man som helt plötsligt ville skiljas. Då hade vi försökt bli gravida med barn nr. 2... typ dagarna innan. Helt sjukt var det.

Håller med övriga om att han är skyldig dig en väldig massa förklaringar!

Kram!

Förstår att det är chockande, men är du säker på att det inte är rejält kalla fötter "bara" ?
Det är lätt att få så nära inpå bröllopet, och om allt varit bra fram till nu förstår jag inte hur det skulle kunna ändras på bara några dagar...
Jag hade väntat några dagar, o försökt fått ur honom en förklaring sen...

Tack för era svar!

Han har bara sagt att känslorna ändrats. Och till sin mamma har han sagt att han inte känner sig redo. Men måste man bryta helt för det? Förstår inte varför han inte vill försöka, kämpa för oss. Det gör mig jätteledsen! Och det gör mig oxå väldigt ledsen att han inte sagt tidigare att nåt kändes fel.

Vi ska sätta oss ner och prata ikväll när han kommer hem från jobbet. Jag hoppas att jag kan få nån mer förklaring då. Hoppas även på att han kanske har tagit sitt förnuft till fånga och inser att han inte behöver vara så drastisk. Jag märker ju att han fortfarande bryr sig väldigt mycket om mig. Jag kan bara inte tro att känslorna har försvunnit.

Är hemskt ledsen för din skull! MEN det är bättre att han säger det nu än efter bröllopet.

Så gjorde min f.d, 7 månader efter bröllopet ville han skiljas och vi hade då varit ett par i nära 8 år. Han sa att han älskade mig kvällen före. Det höll på att göra så att jag aldrig mer ville gifta mig, som tur är träffade jag en man som fick mig på andra tankar. Men jag hade mycket hellre haft en mindre bröllopsdag ändå...

Oavsett så är han skyldig dig förklaringar. Vänta lite och låt honom också samla tankarna. Jag skulle tala om att han kommer vara tvungen att förklara sig och att han får en dag att fundera vad han vill säga. Han måste ju försöka förstå hur du känner just nu?!

Och samtidigt kanske det bara är riktigt iskalla fötter? Nervositet?

Ni måste ta ett snack. Låt honom lugna ner sig först bara. Man KAN bete sig väldigt konstigt om man är nervös och uppstressad. Min man hann be mig avboka bröllopet flera gånger innan det begav sig. Men efter 10 år tillsammans så visste jag att det är hans damp som gjorde sig påmind. Jag var bara lugn och sa: Fine, ring du och avboka...
Men i ert fall så måste du nog få en mer ordentlig förklaring.
Förstår att du känner dig sviken, men som några skrivit här ovan, bättre att ni reder i era känslor och vad ni vill med förhållandet NU än att ni gifter er och ena parten egentligen tycker det gick för fort.
Vill han inte fortsätta så är det tyvärr inte mycket du kan göra åt det. Ta hjälp av en familjerådgivare i vilket fall som helst, det hjälper er båda att bearbeta saken och att gå vidare, tillsammans eller var för sig.

Förstår att du måste ha det väldigt jobbigt just nu.
Jag kan nog inte säga något mer än alla andra tyvärr....

Ni måste prata, prata, prata. Varför agerar han som han gör? Hur har de här känslorna dykt upp? Varför har han inte sagt något? osv., osv.
Kan det ha hänt något just nu som gör att han freakar?
Har han träffat någon gammal kompis eller som sagt något eller vad som helst?

När ni haft en utrensning på egen hand tycker jag också ni ska vända er till en kurator, psykolog eller dylikt. Vägrar han gå tillsammans - gå själv och red ut dina känslor så du kan gå vidare.

Jag tänker på dig och hoppas det löser sig på ett bra sätt!

Tack alla för ert stöd! Vi har nu pratat igenom det här igen och han vill verkligen inte fortsätta tillsammans. Det känns helt ofattbart, men jag var ju nånstans beredd på det, även om jag såklart hade en strimma hopp om att det skulle lösa sig. Har egentligen inte fått så mycket mer förklaring än förut, men förstår iallafall lite mer hur hans tankegångar gått. Det var väl inte meningen att det skulle vara vi två då. Känns hemskt att behöva börja om som singel igen, men jag har ju inget val. Kommer nog ta tillfället i akt att prata med någon. Tror dock inte att jag kommer göra det tillsammans med honom. Det blir nog för jobbigt.

Usch, det låter verkligen helgalet!!!! Lider verkligen med dig.

Du är stark som kan se på detta så klarsynt som du ändå gör! Det är en klycha men du kommer hitta din sanna kärlek- antagligen där du minst anar det!

Stora kramar mitt i detta ofattbara och jobbiga.

Jag tänker verkligen på dig. Jag var med om samma sak för nästan 3 år sedan. Vi planerade bröllop och plötsligt kom från min pojkvän: jag vet inte, det känns inte rätt... och på min fråga om det helt enkelt var för mycket med bröllopsstressen kom helt enkelt: jag tror att vi skippar hela förhållandet typ. Jag var helt förkrossad. Vad jag vill säga med detta är att efter ett psvåra månader så hittade vi tillbaka till varandra. Min högsta prioritet var då att inte strssa honom och låta honom hitta sig själv först innan vi började dissikera våra problem. Såklart var vi tvungna att säga återbud till våra gäster etc vilket tog väldigt hårt på mig. Summan av kardemumman är att vi nu planerar bröllop om 2,5 månader och det känns helt annorlunda jämfört med förra gången. Vi har verligen funnit varandra igen och nu planerar vi båda helhjärtat för ett gemensamt liv.

Det finns alltid hopp, även om det der mörkt ut ibland... -styrkekramar

Oj, din stackare! Jag förstår att du inte fattar vad som har hänt. Hur länge har ni varit tillsammans? Kom ihåg att allt sker av en orsak!

Så himla tråkigt att det skulle bli så här...
Jag förstår hu jobbigt det måste vara för dig.
En bra idé att gå och prata med någon. Du är stark!
Massor med uppmuntrande och stärkande kramar kommer här från mig. KRAM!

Jag är ledsen att det inte blev ett positivt resultat av ert snack.

Vet inte om det hjälper men som du ser av svaren ovan så händer det här. Antagligen när saker sätts på sin spets - och jag har en känsla av att killar gör så här mer än tjejer. Men jag kan ha fel... I mitt fall var det när vi försökte bli gravida med barn nr. 2. Då blev det väl för mycket för honom, och han kunde inte längre hålla tillbaka sina känslor. Så för mig kom det som en blixt från klar himmel och jag (och våra familjer/vänner) fattade ingenting. Men för honom var det en process som tagit honom flera år och som han velat ignorera eller hoppades skulle ändra sig. Han var inte lycklig helt enkelt. Jag låter väldigt förstående nu, men det var jag INTE då kan jag säga. Fy fan!

Vi gick och pratade tillsammans, och det var bra. Inte för oss som par, men för mig. Jag fick bekräftat att jag inte var konstig och att han betett sig konstigt som inte sagt ngt tidigare etc etc. Så jag om han är villig att följa med så tror jag det kan vara en bra idé. Tror man behöver får svar på alla frågor och funderingar så att man så småningom kan gå vidare.

Och prata, med allt och alla. Det hjälpte mig jättemycket att bara få vräka ur mig allt.

Kram!

Jag har också varit med om en skilsmässa, men det var jag som bröt upp.
Men jag tror också det är bra att gå tillsammans,så att man får svar på vissa frågor och förstår varför det blev som det blev. Man kommer snabbare på fötter och kommer vidare och slutar anklaga sig själv, tror jag.
Och i vårt fall så hjälpte det honom att inte bli bitter och vi skiljdes som vänner.

Jag lider med dig! Kämpa på så gått det går och kom ihåg att detta inte är ditt fel utan att han har tagit en vuxen (?) mans beslut att bryta upp och det spelar ingen roll vad du gjort eller inte gjort, utgången är bestämd av hans hjärna och då är det så. Vi kan tyvärr aldrig bestämma över andras känslor och agerande eftersom de inte är vi. Och det är bättre nu än senare, när ni gift er (krångligare rent juridiskt) eller att eventuella barn ploppat ut (svårare känslomässigt och praktiskt).

Men en tanke jag fick som jag alltid tänker när detta sker (för det GÖR det emellanåt!) och det är att det är lätt att "ta nästa steg" tex bröllop/barn när det krisar än att bli kvar i det vaccum som man tycker livet är när det krisar. Förstår du vad jag menar?

Hur många har inte skaffat ett "kärleksbarn" eller fått för sig att gifta sig, som en slagt yttre bekräftelse på att allt är bra?, bara för att det "inre" känslolivet ska ordna sig, iaf kanske ge sken och övertyga partnern och en själv att detta nya steg var rätt att gå?

Hoppas iaf att allt löser sig för dig om ni väljer att för alltid gå skilda vägar eller om ni väljer en gemensam framtid så småningom. Många styrkekramar!

Vi har varit tillsammans i två år och känt varann i nästan tre år.

Håller med mailskruttan: Det är alldeles för många som försöker lappa ihop sina dåliga förhållanden med hundar och ungar och gud vet allt. Tycker synd om barnen som kommer till under såna förhållanden.

Han har iallafall tagit sitt förnuft till fånga nu och sagt att han vill försöka. Vi har oxå kommit fram till att han inte mår så bra. Men nu ska vi lösa detta tillsammans! Jag tror att det finns hopp. Och bröllopsresan blir av ändå. Kan va skönt att komma bort en sväng tillsammans och ha det lite romantiskt och skönt. Något bröllop blir det dock inte, inte just nu iallafall.

Vill bara säga tack till er alla här. Ni är underbara! Ber om ursäkt för att mitt svar dröjt. BT har strulat för mig senaste tiden. Det jag skriver försvinner när jag ska skicka iväg det och sen måste jag vänta lite innan jag kan komma in på sidan igen.

Kram på er!