Hej!
Jag undrar om det är någon mer än jag som stött på motstånd från prästen när ni sagt att ni vill ha egna löften till vigseln? Vi träffade vår präst igår och han var helt emot det. När vi inte gav oss sa han till sist att vi kunde få skriva egna löften men att han var tvungen att godkänna dem och att de var tvugna att innehålla orden i nöd och lust och tills döden skiljer oss åt. Vad göra?
Efter vad jag förstått så är det standard att prästen godkänner dem, och att de innehåller de ord du skrev för att vara giltiga i kyrklig vigsel.
Fråga Kjell Präst och de andra här!
www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m3289911.html
Löftenas innebörd måste iallafall vara likas om den meningen och det ska vara utformat som löften och inte ngn allmän kärleksförklaring, så mkt vet jag iaf.
Känns det viktigt för er att gifta er kyrkligt då? För mig låter det sinnessjukt att ni inte ska få bestämma själva vad ni vill lova varandra, det är ju er stora dag. Men ja, jag kan tänka mig att man inte får det hur som helst. tråkigt! Jag hoppas ni löser det!
Sinnessjukt?
Man går väl inte dit för att lova varann nåt lita vad man råkar ha personlig lust med för närvarande! Kyrklig vigsel är en gudstjänst som madn deltar i som brudpar. Ingen personligt regisserad egen grej man kör utifrån vad man själv har lust med och inte.
Som du själv säger, ställer man inte upp på de kyrkliga kriterierna så får man väl låta bli att gifta sig i kyrkan.
Det är väl inte ett dugg sinnessjukt.
Skulle precis skriva detsamma, passionsblomman! Du var lite snabbare än jag 
Prästen ska inte motsätta sig egna löften, det är fullt tillåtet att formulera personliga sådana. Men! De måste i alla fall innehålla samma sak som de färdiga, dvs uttrycka brudparets vilja att leva tillsammans hela livet. Man får alltså inte skriva till exempel "För evigt", "Tills livet skiljer oss åt" eller liknande.
För oss känns det som en självklarhet att vi ska vara varandra trogna och älska varandra i nöd och lust även om vi inte tycker om den stela formuleringen. Sen tror jag inte att döden skiljer oss åt vilket gör att det känns fel att lova det.
@ Passionsblomman - Det är väl det som jag kan tycka är problemet, att det är en gudstjänst som man deltar i som du skriver, inte något som handlar om oss. Vår präst har bara låtit oss välja psalmer som handlar om att prisa Gud och de versioner som handlar om tacksamhet och om att hämta kraft i bön och gudstjänst.Bara för att man vill lova varandra något som står för oss behöver inte det betyda att man vill ha en egen regisserad grej utifrån vad man har lust med och inte.
Min blivande mans löfte till mig : Gabriella, du är solen i mitt liv.
Jag ber dig att bli min livskamrat och min älskade, min vän och min maka.
Jag vill ge dig min djupaste vänskap och kärlek.
Inte bara i stunder av glädje utan också i stunder av sorg.
Jag skall alltid sträva efter att se glädjen och styrkan i dig.
Denna ring är en symbol för min kärlek och lyckan jag känner över att få dela livet med dig
Jag tycker i alla fall att det är betydligt bättre än det förtryckta i psalmboken.
Tack för tipset :) Då kan vi ju skriva in "hela livet" på slutet istället. Kanon!
Det jag skrev om egenregisserad riktade sig till Waldekranz, som använde det ganska starka-och numera väldigt missbrukade-ordet "sinnessjukt" i samband med att man inte får lova vad man vill.
Jag tycker det är ganska självklart att det man säger i kyrkan ska gå i linje med vad kyrkan står för.
sedan vet jag nte vad du har råkat få för präst, det låter som någon med väldigt bestämda åsikter iallafall.
Och nej, vigselgudstjänsten är faktiskt inte riktigt så totalfokuserad på bara brudparet som många verkar vänta sig idag. Det är alltid en som är större i kyrkan och som tackas, hyllas och prisas, och det är Gud.
Att man som brudpar tacksamt kommer inför den som själv är kärleken och som lett ens vägar till varandra och som lovat vara med en alla dagar, det är lite mer av tacksamhet att man hittat varandra. Ganska bra proportioner på det hela tycker jag.
Att formulera löftena med ord som känns mer välbekanta för en själv, är ju helt ok, mnen kanske inte så himla lätt när allt kommer omkring, då innebörden ändå ska vara densamma.
Vill man ha ALLT ljus på bara sig själva, då ska man nog tänka sig en vigsel som är borgerlig istället.
Men, som sagt, min egen reaktion rörde främst ordvalet"sinnessjuk" som jag inte tycker känns motiverat för fem öre.
