min pojkvän vill inte ha sex, hjälp!

Min erfarenhet är, tyvärr, att situationen är helt omöjlig att lösa. Man blir fruktansvärt frustrerad själv eftersom man känner sig oattraktiv och hemsk. Problemet förvärras eftersom det inte går att prata om - tids nog spelar den sexvägrande "du pressar mig!"-kortet och då är nog den klokaste utvägen att helt enkelt kapitulera. Men det man som regel försöker göra då är att INTE prata om det. Fast det orkar man ju inte hur länge som helst, så med en frekvens på 1-2 gånger i månaden tar man försiktigt upp det. Naturligtvis blir svaret då att man dels pressar och stressar, dels att sex, minsann, inte är det viktigaste i ett förhållande (vilket för mig är ungefär lika logiskt som att påstå att syre inte är det viktigaste i livet. Det kanske stämmer, men utan syre kvävs man och dör, utan sex dör också ett förhållande).

Ärligt talat, om man inte kan prata om något så viktigt som sex och intimitet utan att det blir rabalder, då kan man som första steg uppsöka äktenskapsrådgivare eller sexolog eller vad de nu heter; fungerar inte det får man antingen stålsätta sig för ett liv i celibat eller tacka för sig och göra slut.

Förresten - det kommer säkert att komma ett tiotal inlägg i stil med "har du provat att göra dig sexig inför honom". Tända ljus, ge honom tid, överraskningar och allt vad det nu kan vara. Eftersom jag själv varit i samma sits så är jag ganska säker på att BigInJapan verkligen försökt med alla dessa metoder. Tyvärr så resulterar sådana anstängningar bara i massageoljor man köper i present på Alla Hjärtans Dag vilka förblir oöppnade, kramar som blir obesvarade, middagar och biobesök utan någon som helst framgång.

Ja, man kan också ligga och kramas helt kravlöst, utan en tanke på sex. Det sägs ju vara en jättebra metod. Efter ett par månader av det, utan resultat, blir man faktiskt mest bara less. Det här med sexlust är nog snarare ett binärt tillstånd. Antingen så har man det eller så har man det inte.

Hammerman! Vad vore livet utan din talang för det målande talet i skrift?
Och- vad vore BT utan det??

♥♥

Förstår att det är jobbigt för dig!
Vissa mediciner påverkar ju sexlusten, det är inte något sånt som påverkar? Mår han bra i övrigt? Även saker som stress och depression och har stor påverkan på lusten.
Prestationsångest?
Oavsett vad det handlar om, så se till att du inte tar på dig ansvaret och börjar tycka att du inte duger, inte är attraktiv osv, problemet ligger hos honom, inte dig!

Det är ju underligt tycker jag. Men det finns ju assexuella människor också, är han en av dem?

Jag själv skulle inte vilja leva i ett förhållande där inte sex fanns, än mindre om inte närhet fanns. Du skriver att han knappt tar på dig och det måste väl ändå var ännu viktigare.

Jag tror tyvärr inte att du kan lösa problemet åt honom utan att han själv kanske ska ta en sväng till en läkare för att ta prover, kanske gå till en psykolog - kanske är det inte alls fel på honom utan att han bara inte har någon sexlust.

På Insidan i DN har det nyligen kommit flera brev om detta, och många bra kommentarer. (T.ex. här: www.dn.se/blogg/fragainsidan/2009/04/13/jag-vill-ha-sex-oftare-an-min-man-2601 )

Det är en svår fråga! Jag tror verkligen att det stämmer, som vissa skriver, att många män hämmas av att de inte är så pilska som rådande samhällsnorm antar - att en Man ska vilja ha sex jämt och kunna få upp den när som helst. När jag har pratat med folk jag känner om sex, märks det att många verkligen tror att det är så. På sätt och vis är det en jämställdhetsfråga; vi kvinnor har kommit långt i arbetet att ta oss ur den traditionella kvinnorollen, men män är fortfarande hårt styrda av vad en man får och inte får göra/tycka/ha på sig/etc. (Nej, jag säger inte att kvinnor inte är det, utan bara att vi har kommit längre i jämställdhetsarbetet, fast vi hade ju också en annan utgångspunkt.)

Jag har haft flera långa relationer med män före min nuvarande, men det här är första gången som jag är tillsammans med någon som vill lika mycket som jag. Det har alltid varit jag tar initiativ, jobbigt, men man lär sig leva med det. (Dock har vi inte haft så stora problem som TS, det har i regel handlat om olika synpunkter på hur många gånger i veckan man vill göra det, inte hur många gånger i månaden eller om året!)

Bobou skrev 2009-05-15 21:03:51 följande:

Hammerman: Thanks for stating the obvious...

Okej, inte obvious om man aldrig reflekterat över frågan. Men jag tror mer på att försöka få de personerna att tänka till lite än att köra ner sanningar i halsen på dem. Blir lätt kontraproduktivt.

Dessutom är det inte så enkelt som du säger heller, om du t.ex. läser kommentarerna på DN; dels ska man respektera den med låg sexlust (kvinna eller man, ofta kvinna) men samtidigt tror man att det något slags sjukdomstillstånd som kan botas genom att man visar att det är okej att kramas utan att ha sex (nähä!?!). Det kan inte få vara lika normalt att ha liten lust som att ha stor lust, i vårt sexualiserade samhälle.

Men visst, du har delvis rätt. Det är inte PK alls att säga till en man att lämna den kvinna som har mindre lust än han.

Bobou skrev 2009-05-15 21:51:26 följande:

Ja. Och förlåt att jag var lite hård mot dig, det var ingen du körde ner saker i halsen på i den här tråden. Jag bara antog det.

Alltså, individen vs. det kollektiva, det är ju alltid en svår avvägning. Det är bra i alla fall att försöka bli medveten om de samhällsattityder som man påverkas av utan att märka det. Förhoppningsvis leder det till en större förståelse för problemet, även om det inte ger en lösning.

Ta med snubben till en sexolog, dvs om han vill. Ni skall då gå båda två. Orsaken till han obefintliga sexdrift ka ha bakomliggande orsaker som han själv inte känner till. Dessa kan man då få fram via samtal. Men han måste själv vilja gå till sexologen, att tvinga/ställa ultimatum, tror jag fungerar dåligt.
Lycka till.