Hur berätta och säga till hans föräldrar?

Jag tycker att det låter som att din m2b behöver klippa av navelsträngen (fast jag vet att det kan vara lättare sagt än gjort). Är ju jättesvårt att råda till något, men i ert ställe hade jag berättat för dem efter att ni förlovat er. Sedan låter ni alla eventuella dumma kommentarer rinna av er, eller markera genom att säga till vänligt men bestämt. Kanske är det en ring på fingret som krävs för att de ska förstå att han är vuxen?

Lycka till!

jag säger som föregående...
låt de få se att han verkligen har vuxit upp och inte är deras lilla gullegris längre, utan en vuxen man som kan ta vara på sig själv.
och vad gäller att festen ska vara hos din mamma, skit i hans morsa och tala om att det är ER dag och ingen annans!!!
och hon ska inte komma och bestämma att nu är det hon som ska planera och hitta på.

men jag tycker däremot att det är upp till din m2b att prata med hans föräldrar om deras kommentarer och deras gliringar. för det är inte DINA föräldrar. han måste kunna säga till de att de inte ska leva hans liv åt honom utan att han kan leva det på sitt sätt!

Jag kan iofs förstå att de kan ha synpunkter ang. det ekonomiska eftersom ni inte har betalat tillbaka ert lån till dem ännu. Är det ett såpass stort lån att ni inte har möjlighet att både betala av det och ha ett bröllop? (Du behöver inte svara). Annars kanske det enklaste är att betala lånet först och ha bröllop sedan.

vi betalar 2000kr i månaden av lånet.
eller, han gör det.

Mina pengar går till hyra och annat då de är min lägenhet.

Han försökte klippa navelsträngen, de slutade med attd e var bråk jämt och sen sluta de prata.

Till och med jag som aldrig säger emot har bråkat ordentligt med hans mamma om det som hände, för inget kan ju vara deras fel. det är fel i uppväxten att han gjorde som han gjorde men enligt henne är han ju bara för snäll.

Ja vi kommer väl bara säga de, hon bloir tokig om hon inte får ha kontroll över allt, hon ska fixa, hon ska dona..får hon inte de blir hon sur, smsar till honom att hon är besviken...
ja ni vet..

Jag blir GALEN bara jag tänker på de, hon kan vara jätte trevlig men fan att min prins ska ha sånna föräldrar

mamli---> guuud va sorgligt att ha en sån svärmor.
jag lider med dig....verkligen....
men ställ ett ultimatum, säg att om hon vill vara med under er speciella dag så måste hon klippa navelsträngen. annars tar ni avstånd till de och de är inte inbjudna på bröllopet.
och om ni nu redan har skickat inbjudningarna så säg att de kan riva dem.

var hård men rättvis. det handlar ju ändå om erat liv inte deras. eller hur...

*ger en stärkande kram*

och jag vet att det är lättare sagt än gjort, men det är kanske värt ett försök.

Jag tycker att det är din killes uppgift att berätta för sina föräldrar att ni ska gifta er, inte din. Du kan inte klippa av navelsträngen åt honom...
Vidare föreslår jag att ni förbereder er på att förklara att avbetalningen på lånet kommer att fortgå med samma summa, oavsett bröllopet. Lån av andras pengar kommer före egna dyra nöjen (men det verkar ni ju vara på det klara med).
Sist men inte minst, bara för att hans föräldrar inte är trevliga betyder det inte att man ska såra dem. Om din mamma får vara med och planera bröllopet men inte din svärmor finns det ju en betydlig risk för att det händer. Om ni skaffar barn ihop kommer hans föräldrar vara barnens farmor och farfar, och då är det ju synd om man inte längre har någon kontakt p.g.a detta. Samtidigt ska man inte låta någon köra över en.

Det är en svår balansgång ni har att ta, och jag önskar er lycka till med bröllopsplanerandet!

Du har din mamma, moster och syster. Dem är ditt skyddsnät, ditt stöd.
Dem har redan börjat planera. Dem ställer upp och hjälper till. Din mamma låter er ha ert bröllop i sitt hem. Dem är glad för er skull ? fokusera på den glädjen!

Att ha en krävande blivande svärmor är inte lätt, men kanske du kan mötas halvvägs.
Erbjud henne att få vara med er fyra när ni planerar.
Betyder inte att hon kommer att acceptera eller bet sig som en ansvars full vuxen, men det kommer att var ett effektivt motargument till hennes gnäll om att hon vill?.

Hoppas att allt löser sig och lycka till!

det är så klassiskt när föräldrarna drar in sina barn i lån så de inte kan klippa navelsträngen...Då tror de att de kan vara hur respektlösa som helst.

Låt dem inte trampa på er. Var starka, säg som Celeste skrev.
Viktigst av allt, låt HAN ta fighten annars blir du lätt syndabocken. Det är inte bara föräldrarna som ska uppfostras utan även din blivande som skan lära sig att stå på sig.

Lycka till!

vi har redan ett barn ihop
Och mamma hjälper ju till med festen bara för hallen vi ska va på finns på hennes tomt.
hans mamma fixa ju nästan hela dopet.

tack för alla bra kommentarer!

Han brukar vara den som pratar med dom, men de är ändå jag som är syndabocken.
Jag visste inte att allt kudne vara mitt fel, men de kan de tydligen

Dom kan vara så trevliga, snälla...men jag är så trött på dem. hälsar vi inte på en gång i veckan blir de sura, åker vi till min moster eller mamma(min moster är som en andra mamma för mig) och vi säger de så får de en kontig min och säger att vi kan vara där..och sola t ex.

hennes syster har en styvbarnbarn, får höra hela tiden att nu ska dom passa ***** när får vi passa er.

varför ska dom passa honom..jag är hemma och har inget bättre för mig, klart jag vill ha min son hemma då.

GAAAAAAAAAAAAAH blir galen