• Sörön10

    Å vad jag saknar honom..

    min pappa! han gick bort för snart tre år sedan och jag saknar honom något så fruktansvärt!

    har börjat planera vårt bröllop nu och jag börjar få ångest när jag tänker på att han inte kommer vara där med oss! pappa har ju så många "traditionella uppdrag" och så, men min kommer inte vara där!

    Jag kommer inte att få dansa med honom! Han kommer inte sitta vid min sida!

    Hur ska jag klara av denna dag? Är rädd att jag bara ska upptäcka alla ställen han saknas på..

    Var på bröllop för två år sedan och jag blev ledsen när jag såg bruden och hennes far, avundsjuk, rättare sagt, eftersom jag aldrig skulle få dela det med min paps.. (givetvis glad för deras skull att de har varandra, men ändå!).

    är så rädd att jag ska tänka på "å, nu sitter min bror på pappas plats" eller vad det nu kan tänkas vara... :S

    Är det någon som har något råd att ge?

  • Svar på tråden Å vad jag saknar honom..
  • Luucie

    Jag förstår dig verkligen. Jag har varken mamma, pappa eller min bror kvar i livet. Det är bara jag och syrran.
    Det blir jobbigt, mitt i allt det roliga, när det saknas så många.

    Jag väljer att visa deras närvaro genom att binda ihop och lägga tre rosor på första bänken i kyrkan. Vi tänkte också be prästen att tända ett ljus och ägna en tanke åt de som inte är med oss den dagen.

    Jag kan inte låtsas att jag inte kommer att sakna dem och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när jag verkligen inser att de inte är där.
    Men jag väljer att ställa in mig på att det är en dag fylld av glädje!
    Känslorna får svalla!
    Och jag är minst lika nervös för att jag ska börja skratta som för att jag ska gråta.

    Så mitt råd till dig är att på ditt eget sätt hedra hans minne men bestäm dig för att se framåt.
    Bestäm dig för att det är okej hur du än känner och reagerar.
    Välj nu att det blir bra hur det än blir. Så kommer det att bli det.

    Kram på dig

  • novia72

    Precis som Luciie säger man kan hedra sina kärande som är frånvarande på olika sätt... Mina mor och farföräldrar kommer att vara frånvarande pga av olika anledningar - och de har varit mycket viktiga personer i mitt liv-. Jag tänker hedra de genom att ha deras favorit blommor i buketten...

    Det är din tanke som räknas, att de på ett eller annat sätt är "med" dig just den dagen!!!

  • ElMac

    Jag försår dig verkligen också.. Pappa gick bort för 1,5 år sedan, sambons för 4 år sedan. Vi har redan bestämt att vi kommer lägga ut blommorna på havet efter festen (ska sova på en segelbåt) Sen ska vi ev tända ljus för dem, ha någon slags ceremoni i samband med vigseln men jag vet inte, risken är att de blir för känsligt för många.

  • Pärlan2009

    Vilka fina ideer du har om hur man kan hedra de som inte är med oss. Min blivandes föräldrar är båda borta sedan ngr år och vi funderar på hur vi ska ta med dem i vigseln. Tack för idéerna!


    Luucie skrev 2009-03-16 00:42:52 följande:
    Jag förstår dig verkligen. Jag har varken mamma, pappa eller min bror kvar i livet. Det är bara jag och syrran.Det blir jobbigt, mitt i allt det roliga, när det saknas så många.Jag väljer att visa deras närvaro genom att binda ihop och lägga tre rosor på första bänken i kyrkan. Vi tänkte också be prästen att tända ett ljus och ägna en tanke åt de som inte är med oss den dagen.Jag kan inte låtsas att jag inte kommer att sakna dem och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när jag verkligen inser att de inte är där. Men jag väljer att ställa in mig på att det är en dag fylld av glädje!Känslorna får svalla!Och jag är minst lika nervös för att jag ska börja skratta som för att jag ska gråta.Så mitt råd till dig är att på ditt eget sätt hedra hans minne men bestäm dig för att se framåt. Bestäm dig för att det är okej hur du än känner och reagerar.Välj nu att det blir bra hur det än blir. Så kommer det att bli det.Kram på dig
  • Sååå lurade

    Min kusins man fixade i hemlighet så att min kusin fick liljekonvaljer i sin brudbukett. Det var en hyllning till hennes morfar som alltid sagt att hon ska liljekonvaljer i sin bukett. Det är inte helt enkelt eller billigt att lösa i Sälen när man gifter sig i januari. Men han fixade det... Bruden blev oerhört rörd och tagen. superfint sätt att hedra någon.

  • Wiimii

    Jag förstår helt hur du känner dig, min mamma gick bort för ca 5 år sen och min största fasa med bröllopet är talen. Kan nämligen inte prata om henne själv utan att börja gråta. (Vilket i sig är synd eftersom jag inte kan prata med mina barn om sin mormor som de aldrig träffat.)
    Men jag vet ju att det kommer upp i talen.
    Tänkte lägga min brudbukett och även bordsdekorationerna på hennes grav dagen efter.

  • Joji

    Jag känner med dig. Min Mamma kommer inte finnas med rent fysiskt på mitt bröllop och det svider något enormt i hjärtat att tänka på det. Men i sorgen finns också glädjen över att ha haft en sådan fantastisk Mamma. Och jag vet att hon kommer vara där och att hon är så otroligt glad för vår skull. Precis om din Pappa kommer vara på er dag. Han kan inte krama dig eller dansa med dig i kroppslig form, men ni kan göra det i tanken! Det må låta "hurtigt" men att tänka så hjälper mig.

    Luucie - vilken fin idé med rosorna och det tända ljuset! Jag har också funderat över hur vi ska göra och detta var väldigt fint...

    Jag tror att vi alla som ska gifta oss och saknar personer får vara beredda på tårar av blandad karaktär: både glädje och sorg. Jag tänker låta känslorna komma. Jag tror det hjälper att försöka att inte vara rädd för det. Och att tänka på att våra nära och kära är där och tittar stolt på oss.

  • EmMa09

    Min mamma har också gått bort för många år sedan, jag kommer såklart också verkligen sakna henne...
    Jag kommer att lägga min brudbukett på hennes grav dagen efter!

  • 090715

    Jag förstår att det är jätte jobbigt för dig!

    Men du... kan du inte tända ett ljus för honom under vigseln, så är med lite iallfall?

Svar på tråden Å vad jag saknar honom..