• Dreugtripobo

    Hjälp, dumpad?

    Hej
    Första gången jag skriver här men jag känner att jag måste ventilera någonstans.

    Har varit tillsammans med min pojkvän i fyra år. Vi har alltid sagt att det är han och jag, för alltid. Harverkligen känts som det för vi har gått igenom eld och vatten tillsammans. På sista tiden har vi bråkat extremt mycket, jag har varit borta och jobbat en lång period. Jobbar på en båt. Nu har han meddelat att han måste vara ensam. Dvs ta en paus. En sak som han sagt innan att han aldrig trott på. Han tar hela tiden upp gamla oförätter. Vi hade en svacka förra året och jag var hemskt nog både otrogen och gjorde slut med honom efter en lång radda bråk. Till slut hittade vi tillbaka till varann men nu säger han att de sista månaderna varit ett helvete.
    Han vet int evad han känner längre, men han vill inte säga att det är slut. Säger jag att jag inte kan med nån paus så säger han att då gör han slut. Han bryr sig inte längre säger han.

    Shit, jag vet inte vad jag vill höra av er. Vet bara att det gör så himla ont just nu. Vart tar man vägen när man pendlar mellan hopp och förtvivlan och dessutom sitter 20 timmars flygresa bort? Jag vet ju att det antagligen kommer ta slut men jag fortsätter hoppas. Han säger att han vill vara ensam men svarar när jag ringer, visserligen för att vara ganska otrevlig. Han säger även att han älskar mig men att han inte orkar mer. Åh vad ska jag göra?
    Vet ju inte hur jag någonsin ska kunna leva utan honom?
    Ibland får jag känslan att han bara vill såra mig, att han gör det här som något slags test. Jag menar varför inte bara göra slut? Varför plåga sig själv och mig med en paus? Om jag säger att jag inte kommer ge upp så replikerar han omedelbart att "det har jag redan gjort en gång"
    Usch, någon som har någon tanke och nåt smart att säga som kan hjälpa mig i den här soppan?

    Tusen tack till alla som orkat läsa så här långt. Vet att jag mest svamlar.

  • Svar på tråden Hjälp, dumpad?
  • MulleNuh

    Oj va jobbigt.. Vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag frstår er båda! Det kan inte vara lätt att komma förbi en otrohet.
    Tror nog den skadade din kille mer än ni trott..

    Bästa är nog att bara låta honom få sin tid som han har bett om..

  • Trudilutt

    Jag vet inte om han gjorde något liknande val innan din otrohet, men du gjorde definitiv DITT val när du var otrogen.

    Jag kan inget annat än att önska att du hittar kärleken i någon annan.

  • MV85

    Det bästa du kan göra är tyvärr att låta honom vara, enligt min erfarenhet... och tyvärr har jag allt för gott om den!
    Jag och min m2b har haft våra turer fram och tillbaka... Han har gjort slut 3 ggr på 2 år - alla gånger av olika anledningar, och varje gång kommit tillbaka på sina knän efter bara några veckor...

    Ibland handlar det om att man måste få "prova på" hur det är att vara singel, ibland kanske man hittat intresse för nån annan man vill utforska utan att vara otrogen, ibland är det bara mycket att hantera, ibland har man inte styrkan som behövs för att kämpa... osv..

    Anledningarna att han gör som han gör går inte att veta om man inte känner honom väl, men antagligen är det allra allra bästa du kan göra att låta honom få sin tid, inte ringa, inte maila - ingenting på ett tag... o låt honom få det han tror han vill ha.
    Att tvinga sig på någon har aldrig lett till något positivt...

    Lider med dig! Vet hur extremt jobbigt det är när man tror att man ska leva med någon som sedan gör slut.

  • Ore

    Du kan nog bara vänta ut honom, hur jobbigt det än är. Hur länge du vill vänta innan du fått nog är ju upp till dig...

    Om han/ni kommer fram till att ni vill fortsätta tillsammans så är det nog en bra idé att gå till någon typ av parrådgivning och ventilera gammalt groll, så att han får en chans att bearbeta sin ilska över din otrohet.

  • novia72

    Ledsen att säga... men jag har varit där han är och förstår honom :( Att återfå tilliten efter otrohet är svårt, mkt svårt.

  • ingenjörsbruden

    Min första reflektion är....ge honom denna pausen för du har eg inget val.....kanske hittar ni tillbaka....kanske inte....chansen att ni hittar tillbaka är större om ni gör paus-tagandet vänligt tror jag.
    Det är ju aldrig ens fel att två träter....

    Tar faktiskt denna visdom från ett "Sex and the City"-avsnitt där Mirandas pojkvän/sambo var otrogen....
    Ni måste båda komma fram till vars ett beslut.
    Din pojkvän måste komma fram till om han någonsin kan komma vidare o börja lita på dig igen....dvs att han aldrig (?) kommer att dra upp din otrohet igen......
    O du måste själv komma fram till om du kan lita på att han inte kommer att dra upp historien igen o plåga dig/ha hållhake på dig resten av er tid tillsammans. Du vill ju inte att han ska komma med förklaringen OM han är otrogen i framtiden.....Ja men det var du då o då....så nu är vi kvitt...eller nåt.

    Kan ni inte komma fram till detta så är det nog tyvärr framtiden inte så ljus...självklart kan det funka ändå.

    Lycka till!

  • didis

    Att förhållandet går upp och ner är naturligt. Vill man att det skall gå uppåt igen är det bara att jobba på tyvärr.

    Jag tror inte på att vila sig bort från problem utan att jobba sig bort. Dvs sin sambo måste bestämma sig för om han VILL vara kvar i förhållandet. Vill han det är det mycket ni behöver jobba på och jag tror ni behöver hjälp av familjerådgivning omgående.

    Du måste säkert ändra på dig i mycket för att din sambo skall våga lita på dig igen och kankse acceptera att vara mer transparent än vanligt. Det du måste fråga dig är hur mycket DU är beredd att ändra på dig för att få förhållandet att fungera.

    I vilket fall, lycka till!

  • Miss Biii

    ush vilken jobbig situation. mitt ex var otrogen och jag ville så gärna förlåta men insåg tillslut att det gick bara inte. kanske inte så är fallet här men jag tycker du ska hålla huvudet kallt och ge honom tiden han ber om. ge honom utrymme att tänka, kanske kommer han på hur mkt han saknar dig o älskar dig, annars glider ni ju isär och du överlever det oxå, bättre att han säger till nu än att han väntar ännu längre ju. tappa inte hoppet och tänk på att hur det än blir så klarar du dig finfint.
    lycka till.
    kram

  • rivendellbridal

    Jag tänkte bara ta en psykologitripp här. Du säger att du varit otrogen och att du nu är långt borta från honom. Hans reaktion är helt naturlig och naturligtvis så vill han såra dig, för just nu så sårar du honom, även om det inte är meningen och du kanske inte är medveten om det. At bygga upp förtroendet efter en sådan sak dom du gjort tar lång tid och det är naturligtvis så att om han är ensam under en längre period och du är långt borta så tror han att du kommer att såra honom igen och att du tar tillfället att vara otrogen. Den känslan över flera dagar i rad kan bli oerhört jobbig och helt enkelt för mycket att bära och då vill han inte känna så länge samtidigt som han vet att han fortfarnde älskar dig. Hans enda och första steg är att säga till dig att han inte vill vara med deig för omedvetet så känner han att det är vad du säger till honom just nu. Så frågan är om han är viktigare för dig än jobbet? För mitt svar är att du skall sätta dig på första bästa plan och åka till honom oavsett hur långt det är. Han älskar dig och han måste se att du är villig att offra saker för honom, men gör du inte det så kommer det antagligen vara slutet på ert förhållande. Han vill se bevis på att han kan lita på dig och att din kärlek är stark.

  • Dreugtripobo

    Åh tack för alla superkloka svar :)

    Jag har faktiskt redan bokat mitt plan hem, kan iallafall inte med att sitta här på båten och bara glo..

    Vi har som sagt en lååång tråkig historia bakom oss. Han använde sig av mkt dåliga metoder innan jag var otrogen. När jag var iväg och jobbade så hotade han ständigt med att han skulle göra slut/ han svarade inte i telefon på dagar/ han bad mig dra åt helvete och att vi aldrig skulle prata igen. Jag låg som en trasa varje gång. Och det visste han ju. Det slutade med att han en gång sa att han aldrig mer ville höra av mig, då bestämde jag mig för att inte ta det något mer. Stängde själv av telefonen och hörde inte av mig alls på två veckor. Under denna tiden så kom jag väldigt nära en annan kille. Det var väldigt dumt, men jag hade bestämt mig för att nu fick det vara nog. Behövde antagligen en rebound, men hade ju inte explicit sagt till min pojkvän att jag gjorde slut. När jag sen kom hem hade han ju såklart fått kalla fötter och kom krypandes tillbaka, detta fastän han visste om den andra killen.

    Ja jag sa ju att det var en hel soppa :)

    För min del känns det som att han börjar köra med gamla metoder, och än en gång märker att det fungerar. jag ringer och tjatar och grinar och han kan vara elak utan att det blir några som helst påföljder. Samtidigt använder han att jag var otrogen som det ultimata brottet, och det var det ju också. Men han använder det som att jag aldrig mer ska kunna säga något. Jag ska liksom bara ta allt eftersom jag varit otrogen.

    Jag förstår ju att han är orolig och ledsen och allting, han drar hela tiden upp otroheten. Men samtidigt kan jag inte komma ifrån att han gör samma sak som för ett år sen innan jag var otrogen. Då hade han ju helt andra anledningar enligt honom själv. Men allt var ändå mitt fel.

    Vet inte om situationen blev klarare, men det är såå skönt att få skriva av sig!

  • Susanna och Fredrik

    Det kanske är bättre att du släpper taget och går vidare. Er relation verkar lite destruktiv!
    Lycka till hur som helst

  • troddealdrig

    Oavsett åt vilket håll er relation går åt så kanske ni borde ta kontakt med familjerådgivningen i er kommun. Det verkar som att ni fortsätter och trampa i som fotspår och inte kommer åt något håll. Ska ni laga er relation så kommer det att krävas mycket hårt arbete från er båda. Att gå skilda vägar utan ha fått reda upp gammalt groll tror inte jag är bra för någon. Hoppas att det löser sig för er.

    Vad jag vet så har familjerådgivningen tystnadsplikt, rätta mig gärna om jag har fel.

  • Dreugtripobo

    Hej igen och tack för svaren :)
    Familjerådgivning är absolut något som jag skulle kunna tänka mig. Min pojkvän däremot vill inte det, han tycker inte det skulle ge något.

    Jag har nu kommit hem och åkte direkt till hans jobb där vi pratade litegranna. Vi kysstes och kramades och han sa att han inte ville göra slut och vi pratade om vad vi kunde göra för att få allting bra igen. Sen frågade jag rakt ut om en tjej som han sms:at med väldigt mycket de senaste månaderna. Frågade om han verkligen inte såg henne som någon potentiell framtida tjej. Då bröt helvetet lös. Han ville göra slut på en sekund och kunde inte säga att hon inte betydde något för honom. Lite senare i bråket så hasplade han ur sig något som att han ju visst inte var intresserad. Men det var liksom inte så värst övertygande..
    Efter det har han varit sur hela tiden och sagt att det definitivt var slut. När jag då sa att jag nog isåfall ville resa bort igen för att komma bort från allt, ja då kämpade jag inte tillräckligt mycket. Han låg och höll om mig hela natten på eget bevåg, jag vågade inte röra mig ville bara att han skulle fortsätta. Alltså jag förstår verkligen ingenting?
    Är han otrogen, är det det detta handlar om? Eller är jag bara exremt svartsjuk. Tjejen i fråga är en bekant till oss båda, hon håller just på att bryta upp från sin pojkvän. Igår sms:ade hanmed någon extremt mycket och var väldigt hemlighetsfull med det. Han säger att han aldrig skulle vara otrogen, men just nu har jag svårt att tro det. Egentligen ska det väl inte spela någon roll eftersom han gjort slut men han fortsätter ju kramas och mysa liksom? Själv ligge rjag bara och försöker att inte gråta. Vågar ju heller inte säga något, speciellt inte om hans sms. Då skulle garanterat kramarna upphöra igen.
    Har gått ned otroligt mycket i vikt då jag inte kunnat äta på två veckor, allt känns bara hemskt! Åh vad jag trodde att det skulle vara vi, så har han kanske hittat någon annan?

  • novia72

    Du har skrivit att det är han som vill ha en paus,visst? Varför tar inte du en paus & tänker igenom vad DU vill med ditt liv??? Hur seriösa är ni? Hur gamla är ni? Att ni ni är 22 & håller på så här - är INTe ok- men hör till åldern. Är ni 30+ & håller på så här skulle jag säga: spring!

Svar på tråden Hjälp, dumpad?