Min erfarenhet är att det ofta kan vara en viktig process för paret att formulera löftena - då får man tänka igenom vad som är viktigt för en när man tänker på äktenskapet.
Om ett löfte innehåller parets ömesesidiga vilja att leva i trohet hela livet och dela både det enkla och det svåra så är det inga problem för oss präster.
Om det däremot är en lång ramsa om hur snygg ens partner är och hur kär man känner sig och hur det var när man träffades, men inget löfte och ingen substans - då vill vi att paret ska skriva om så att det blir ett löfte på riktigt.
Enda problemet jag ser med egenskrivna löften är att de har en tendens att bli väldigt långa, och då står paret och läser på varsin lapp för varandra. Då blir det ändå inte så "intimt och personligt" som man hade velat.