Tror jag håller på att bli tokig *långt*
Vet inte vilket forum det passar bäst i men försöker här?!!
Jag vet inte hur jag ska börja?
Det kanske kommer att låta osammanhängande men det är allt eftersom jag kommer på...så ni får ursakta isf!
Det började ju egentligen redan när jag var liten! Föddes 10 veckor för tidigt å var tillväxthemmad. Föddes så tidigt pga. min mamma fick en havandeskapsförgiftning. Tror hon oxå fick en förlossningspsykos (vet inte hur det svavas) men det har det varit en massa hyss hyss om.
Pappa hade det väldigt svårt med mamma innan jag kom. jag vet inte planerad å blev till efter 3 veckor. Hande inte jag blivit till hade pappa lämnat mamma för länge sen har han sagt.
Jag föddes å klarade mig iaf efter att de sagt att jag bara hade 50/50 chans att överleva.
Mina föräldrar skildes när jag var 5 å det var väl efter det som mitt liv började bli ett helvete.
Innan skilsmässan hade pappa fått stått ut med mamma men eftersom jag flyttade med mamma så var det nu jag hon tog ut allt på.
Orkar inte dra allt...men kan säga att jag har blivit psykiskt misshandlad mest men även fysiskt. Dock inte så mycket. Min morfar har gjort saker som en man inte borde mot en liten tjej. Som tur var det bara en massa tafsande, inge mer.
Släktmiddagar på mammas sida slutade alltid i bråk, tårar å gral, gap å skrik!
Min mamma har fortfarande psykiska problem, men hon har aldrig fått sjukdom fastställd då hon tycker hon är frisk!!
Jag har gått hos BUP mellan 5-18 år till å från hela tiden. Tyckte inte det hjälpte ett dugg!
Jag rymde mer eller mindre upp till pappa när jag var 14 år för då orkade jag inte längre!
Nu börjar mina problem bli såå stora att jag inte kan hantera de längre.
Det går ut över min omgivning. Vill inte göra såhär mot min man längre! Jag bröt ihop lite idag å han sa till mig att jag var så Psykiskt instabil å jag började gråta ännu mer.
Jag har varit för feg för att söka hjälp då jag har så negativ bild av alla psykologer m.m. från skolan å BUP m.m.
Googlade på just Psykiskt instabil å det var en del som stämde in på mig eller rätt mycket! Vet vet att det pågått väldigt länge, men det har förvärrats de sista året däromkirng!
Hur går jag tillväga för att söka hjälp?
Vart vänder jag mig? I vilka trådar ska jag börja dra i?
jag vet inte om jag klarar att söka hjälp själv??
Jag har massa ärr på armarna för jag har skurit mig själv å det började jag med i övre tonåren tror jag. Har försökt göra mer än så
Jag hoppas det jag skrivit här nu stannar här å inte förs vidare. Helst skulle jag vilja vara anonym men jag hoppas jag kan lita på er.
Går inte in på några mer detaljer men min uppväxt har varit ett rent helvete.
Finns så mycket mer att berätta men varken orkar eller tänker inte skriva det här.
Om ni undrar över nåt eller om ni inte alls hänger med i nåt så fråga.
en vilsen å ledsen skjäl!