intåget, bara bruden?
Hej!
Jag har läst att det finns en massa olika sätt att se på det där med brudöverlämningens vara eller inte vara. Min fråga gäller en liknande sak fast _ändå helt annorlunda_: Vi har tänkt oss att Han ska stå framme vid altaret med sin marskalk medan jag går in ensam under ingångsmusiken, med tärnan bakom för att hålla koll på släpet. Det har inte ens slagit mig förrän jag läste här på bt, att det kanske inte är ok med svenska kyrkan det heller (brudöverlämningen verkar ju vara en het gröt.) (Jag vill _inte _ att detta ska bli en debatt om brudöverlämningen för det finns redan trådar för det, utan jag vill ha svar på just detta sätt att göra ingången.) !!
För oss ligger det en alldeles speciell symbolik i att göra på detta viset och vi skulle naturligtvis rätta oss efter om det inte passar sig, men jag kan inte riktigt förstå varför i så fall? Hur ser ni på det, och vad är prästernas hållning till att bruden går in ensam till den väntande mannen. Det är INTE för att få allt ljus ´på mig och att han är ett "bihang", utan en symbolisk grej som just för oss har en alldeles särskild mening.
jag kommer nog skaka av nervositet och jag behöver nog någon stark trygg person annars svimmar jag nog! hahah!!