Jul...(långt)

Hej,
vad svårt det är ibland att vara i en relation och försöka få ihop liv och traditioner.
Jag träffade en man för 1 ½ år sedan som har ett barn, 12 år. Allt har gått smidigt och bra och vi tycker verkligen om varandra och relationen till barnet är jättebra.
Julafton förra året firade vi på var sitt håll, vilket inte gör mig något för julen är fler dagar än bara just julafton och eftersom ett barn är inblandant så förstår jag att det är viktigt att inte göra om på för mycket, utan de gör som de har gjort tidigare. Jag var välkommen att vara med på deras julafton förra året, som de firade hos hans syskon, men jag valde att vara med mina föräldrar. De hämtade mig senare på kvällen och vi hade en mysig julafton (mitt i natten) där vi tre öppnade våra julklappar.
Mamman och barnet åkte sedan på juldagen till hennes släkt (som bor på annan ort) och han ville inte följa med (som han gjort i alla år tidigare) utan valde att vara hemma.
För mig är allt detta ok. Jag har inga barn och jag tycker att hans barn ska få ha julen med sina föräldrar och att de självklart ska ha kvar sina trditioner, trots att föräldrarna separerat, (de separerade för 6 år sedan).
I år blev det plötsligt annat.
När jag frågade om hur julen blir för dem i år så säger han att hans ska åka till sina fd svärföräldrar (30 mil bort )på juldagen,och stanna borta några dagar "som han altid gjort sedan många år tillbaka". Jag står som ett frågetecken då den traditionen isåfall bröts då han valde att vara hemma förra året. Det kom han inte ihåg...sa han då, hur det var förra julen. Såg jätteförvånad ut när jag påpekade att han inte földe med barnet och mamman förra året.
(han minns alltså inte vår frsta jul tillsammans...!)
Jag svalde min gråt och lät det vara då jag har svårt att uttrycka mig i stundens hetta och helre låter bli att ta diskussionen på en gång utan tänker några dagar innan jag tar upp det igen. Annars kan så mycket dumt sägas om jag inte tänker efter.
Jag har varit jätteledsen de här dagarna för jag känner mig helt förvirrad över att han bestämt en sådan sak med barnets mamma (som självklart ska med till sina föräldrar), utan att ens prata med mig om deras planer och fråga mig om det är ok för mig, vilket det skulle vara om han uttryckte sig på ett annat sätt än han gjorde. Jag har en bra relation till hans fd också, men det gör mig så ledsen att jag inte ingår i hans planering utan får först reda på det när det är bestämt.
Vad jag undrar nu det är om det finns någon här på forumet som inte har barn, och har ett särboförhållande med någon som har barn och hur ni då gör med alla traditioner.
Är jag aldelse för flexibel så att jag helt förgör mig själv, när jag är så förstående och flexibel och låter dem fortsätta med sina taditioner utan att ställa krav?
Jag vill bara tillägga att han är en underbar man som älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Men just att planera julen utan att jag får vara med om hur han tänkt innan det blir spikat, käns respektlöst, vilket jag också ska ta upp med honom, nu när jag tänkt på det här.
Jag är mest nyfiken på hur ni som är i samma situation som jag, gjort/gör för att får ihop alla traditioner för barnet/banens bästa?

Monkan