Underbar kille men ändå ångest?

Finns det något specifikt som gör att det känns så där fel?

Vad spelar det för roll om han är den rätte?

Fundera inte så mycket utan njut av tiden tillsammans.

Kankse upptäcker du efter ett tag att han inte var den rätte, jaha, då vet du det. Eller också upptäcker du efter några år att du älskar honom mer än någonsin och då var han väl rätt då

Man behöver inte krångla till livet så. Uppskatta att du har honom hos dig här och nu och gläds åt att han tycker om dig!!

Grejen är att ibland känns det helt rätt, till att förändras nästa dag och då backar jag.

Vad? Det är inte något beteende egentligen utan mer kroppsspråk och sånt. Det sjuka är ju att jag tycker om honom men samtidigt har jag så höga krav på allt ska vara perfekt annars duger det inte...

Tack för råden. De betyder :)

Det finns inget som heter perfekt, det blir ju vad man gör det till! Vad är det som gör att du har så höga krav? Är du själv perfekt? Jag tycker att du ska vara rädd om honom för han kanske inte stannar kvar till slut. Dålig självkänsla och höga krav märks till slut. Jag säger som Didis; lev här och nu och låt tiden utvisa om han är "den rätte".
Lycka till!

Tja, vad är det värsta som kan hända? Visar det sig att han skulle vara "fel" så tar ju inte livet slut för det. Ta du och slappna av istället så lär ni båda få ut mer av det hela oavsett om det varar tre veckor till eller trettio år till.

Det rådet fick jag och med det slutade jag oroa mig, vilket visade sig vara lyckat i mitt fall. Har inte tvekat en sekund sedan dess och nu blir det giftermål i maj=)

Sedan är det ju så att det ju kan kännas fel även om personen rent teoretiskt borde vara perfekt för en. Människan är ett mysterium=) Följ hjärtat ditt..

Det perfekta förhållandet finns inte, perfekta människor finns inte heller. Precis som flera andra har sagt, sluta oroa dig och ta dagen som den kommer. Men kom också ihåg att gräset är inte grönare på andra sidan. Avsluta inte ett i övrigt bra förhållande för att du inte är säker på att det är den "stora kärleken". Risken är stor att du kommer att känna likadant i ditt nästa förhållande också.

Självklart ska man älska sin partner, men man måste också ta tillvara på vardagen när den kommer (och den kommer alltid). I ärlighetens namn kan vi ju inte trippa runt på små rosa moln i hela livet och vara "höga" av den "stora kärleken". Det går upp och ner i alla relationer. Men tänk att få dela sitt liv med sin allra bästa vän, någon som känner en utan och innan och som man kan göra alla vardagliga saker tillsammans med. Självklart vill man ha lite lyx i livet också, men vardagen är trots allt den allra största delen i våra liv så den måste vi ta vara på.

Lycka till!

Låt inte dina visioner om hur ett förhållande ska se ut stå ivägen för den relation ni faktiskt kan ha. Men å andra sidan, känns det riktigt fel så är det ju det. Det är svårt att säga hur mycket man ska kompromissa med sig själv och sina drömmar på den punkten - men kan du inte flyta med ett tag o se hur det funkar? Hur er faktiska relation känns och utvecklas.

Tack för era underbara råd och stöd. Det hjälper väldigt. Tacktacktack.

Jag är mycket medveten om mycket av det ni säger. MEN hur fasiken gör jag för att inte oroa mig och sluta backa? Jag är medveten om att jag borde slappna av och leva här och nu och inte tänka att allt måste vara perfekt.

Personligen tror jag att om jag skulle gå in i ett annat förhållande med en annan kille skulle jag känna på samma sätt. Att det här är något som handlar om mig men jag vet inte hur jag ska göra för att släppa på det.

Så hur gör jag? Hur släpper man på något som finns inristat djupt inom en? ("För att lyckas ska man ha hittat rätt, den stora kärleken, och den måste kännas rätt hela tiden och man får absolut inte irritera sig på någonting --> vilket leder till ständigt oro för att jag har misslyckats")

Det kanske inte ni har svaren på heller, men jag slänger ut frågan ändå :)

jag hade samma problem som du i början på mitt förhållande. Ena dagen som du säger är det jätte bra och andra tveksamt. Och detta var pga olika anledningar, och som du känner dig är han den rätte?

Jag pratade med min sambo och sa vad jag kände och om det fanns något som man kunde göra åt det. Jag gissar på att jag kände oro för att han skulle lämna mig eller att det förflutna skulle hinna ikapp. Han försäkrade mig om att allt var bra och att han älskade mig och att jag inte hade något att oroa mig för.

Prata med han, säg att du känner oro och att du inte vet vart problemet ligger men vad det än är så kan ni lista ut det tillsammans. Om han är den rätte Stort Grattis :) om inte så fins han därute, men tar din tid och prata med varann. Det är det bästa rådet jag kan ge. prata! om allt! ;)

Lycka till

Näe svaren måste du nog till slut hitta i dig själv. Kom ihåg att du är tillsammans med en riktig man med egna tankar och känslor om er relation, inte en i din fantasi, som du själv styr över hur han reagerar. Att aldrig irritera sig på något eller någon i livet är ganska orealistiskt, att gemensamt kunna hantera ev olikheter man har är mer vardag och verklighet för de flesta.

Prata om er relation. Vad vill du ha ut av den? Vad vill han? Vad vill ni tillsammans?

Men sen finns det såklart ingen garanti för att han är rätt eller fel - det skapar ni ju tillsammans. Men du är nog på rätt spår när du säger att det är något i dig också - du vill nog ge honom en sportslig chans att vara rätt. Dålig självkänsla kan han ju hjälpa dig med genom att bekräfta dig (han är ju tillsammans med dig för att han vill det!) men dina egna förväntningar på hur det "ska" vara är ju svårare för honom kanske att ändra på. Du måste våga se det som är bra i ögonblicket (utan att för den skull falla i fällan att tro att detta är det enda förhållande du kan få och oavsett hur dåligt det är så måste du anpassa dig).

Exakt hur du ska arbeta med dig själv är det svårt att ge råd om, men att vara lyhörd och känna efter och fundera på varför du reagerar som du gör är ett steg på väg. Att erkänna det, som när du frågar efter råd här i tråden, är ett stort o bra steg det också!