Måste man känna så?

Hej på er alla!

Är lite förvirrad just nu och tänkte skriva av mig och hoppas på att någon därute kan dela med sig av råd eller tankar.. :)

Har varit i förhållanden sen evigheter tillbaka, ena seriösa efter det andra. Har nog haft en tendens att vara "kär i kärleken" och börja det ena efter det andra.. är singel nu igen, och har njutit av varenda dag men samt så är jag redo för det där förhållandet som förhoppningsvis håller livet ut. Hade inte räknat med att träffa någon nu. Det är en kille på jobbet som jag har blivit intresserad av. Han har varit intresserad ett tag nu, men då jag är rätt nybliven singel så var jag lite försiktig. Det är jag nog än. Så, till "problemet"... denna kille har en underbar personlighet, vi har haft daglig kontakt på jobbet och även utanför i ca 2 månader nu. Han är bra på alla sätt och vis. Han är dock inte min "typ" utseende-mässigt. Helt tvärtemot vad jag brukar falla för. Har samt tendens att falla för lite tillbakadragna "tuffa" killar (ni fattar vad ja menar), men tyvärr så är dessa killar svåra hantera efter en tid och jag vill bara vara med någon som inte är rädd för att visa känslor och ser på ett förhållande som mig.

Vilket denna kille verkar göra, han är inte rädd för att visa vad han känner och tycker och vad han vill. Jag är attraherad till han, kanske inte från början, men ju mer jag lär känna honom, desto mer tycker jag om honom. MEN, jag har inte den där "WOW" känslan, trots att jag känner NÅTT! Men måste man känna det för att det ska vara kärlek? Jag tror jag fallit innan för det ytliga, och det ger en en WOW känsla, men det kanske bara är lust och inte kärlek som jag tagit fel på? inte riktigt kärlek? är så förvirrad.. jag vill inte såra denna kille, och har sagt att vi ska ta det lugnt osv, men det känns som att jag inte vågar slappna loss pga. jag inte vet vad ja känner. Men jag saknar honom, tänker på han hela tiden, pirrar i magen ibland. Känns i kroppen när han rör mig och vill vara nära han konstant. Är samt rädd för att han är lite för "mesig" om man nu kan säga så, men det kanske är bara så nu pga att han har känslor för mig. Är själv ingen riktigt "tjejig-tjej", kanske faller jag därför för lite "hårdare" killar, men samt kanske den här killen precis är vad jag BEHÖVER, eller SKA vara med, en kille som gör att jag känner mig säker och trygg i hans kärlek...

suck, ni ser min förvirring. Förlåt för det eviga babblandet... =(

Igia

Äldre 29 Oct 20:08

#1

Hej!

Kan känna igen mig lite i dig, fast inte det där med en massa förhållnaden. Jag har jättesvårt för att bli kär och har nog egentligen bara varit det två ggr.
Min blivande och jag har känt varandra sedan mellanstadiet och varit vänner.
För dygt 7 år sedan så säger han att jag är hans flickvän (göra lång historia kort). Blev skiträdd, rätt ut sagt. Men jag tänkte att varför ska han inte få en chans? Jag var ärlig mot honom och sa att det kändes kontisgt att vi som var vänner skulle vara tillsammans och det tyckte han oxå. Jag var nog kär i honom och hade nog kanske varit länge men jag vågade inte erkänna det för mig själv. Det tog mig ett halvår innan jag junde säga jag älskar dig till honom och detta är det absolut bästa förhållande som jag haft och kommer å ha (förhoppningsvis).
Min kille är inte heller en sån som jag skulle falla för förut, men nu finns nog ingen jag tycker är så snygg och efter drygt 7år känner WOW vilken kille!
Jag tycker att ni gör rätt som går långsamt fram, men låt dig inte hindras från att han inte är din "typ" för dina "typer" håller ju inte... Förlåt, lite hårt uttryckt men du förstår vad jag menar.
Den här killen kan förmodligen ge dig det du förtjänar!

Ta det lugnt och låt ditt hjärta visa vägen! Hoppas inte på hollywood kärlek, den stormar oftast inte in utan smyger sig på när man minst anar det...

Lycka till!

fru edlund

Äldre 29 Oct 21:36

#2

Jag håller med Igia ovan. Fortsätt att ta det lugnt och var ärlig och öppen med hur du känner. Det är inte konstigt att du är osäker på dina känslor om du precis avslutat ett förhållande och ni bara träffats i två månader. Ge det lite tid så ska du se att det klarnar.

Förstår att du inte vill såra honom men samtidigt måste du "satsa för att vinna". Man riskerar ju alltid att bli sårad om man släpper någon in på livet men om man väl vågar och det är rätt så är det ju så härligt.

Lycka till!

DanKat

Äldre 29 Oct 22:21

#3

Jag kände inte heller någon sån där WOW-känsla som man ser i alla filmer när jag träffade min m2b. Jag kände helt enkelt att han var rätt för mig, det var tillräckligt! Jag ser inte alls WOW som ett kriterium för att det ska vara äkta kärlek, det är olika från par till par vad man behöver för att våga/vilja fortsätta. Jag är glad att jag (och min m2b) inte kände så från början, tack vare det kände vi att kärleken inte gjorde oss blinda

Zazziki

Äldre 29 Oct 23:04

#4

Hej. När jag träffade min sambo tyckte jag inte heller att han var min "typ". Men han var ju trevlig, såg bra ut och var otroligt snäll och visade väldigt tydligt vad han ville. Jag är så otroligt glad att jag inte fastnade i att han inte passade in på mitt "mönster" för då hade jag aldrig kunnat vara så här lycklig som jag är med honom. Varje dag som går hittar jag nya saker jag älskar hos honom! Bara det faktumet att man har en rad förhållanden bakom sig som inte fungerade borde tyda på att man ska byta "typ".

Kan bara rekomendera dig att ge det en chans, var bara ärlig och öppen med hur du känner så tror jag att allt kommer falla på plats för dig.

Lycka till!

Sanna J

Äldre 31 Oct 18:45

#5

Igia skrev 2008-10-29 20:08:37 följande:

Hej!Kan känna igen mig lite i dig, fast inte det där med en massa förhållnaden. Jag har jättesvårt för att bli kär och har nog egentligen bara varit det två ggr.Min blivande och jag har känt varandra sedan mellanstadiet och varit vänner.För dygt 7 år sedan så säger han att jag är hans flickvän (göra lång historia kort). Blev skiträdd, rätt ut sagt. Men jag tänkte att varför ska han inte få en chans? Jag var ärlig mot honom och sa att det kändes kontisgt att vi som var vänner skulle vara tillsammans och det tyckte han oxå. Jag var nog kär i honom och hade nog kanske varit länge men jag vågade inte erkänna det för mig själv. Det tog mig ett halvår innan jag junde säga jag älskar dig till honom och detta är det absolut bästa förhållande som jag haft och kommer å ha (förhoppningsvis).Min kille är inte heller en sån som jag skulle falla för förut, men nu finns nog ingen jag tycker är så snygg och efter drygt 7år känner WOW vilken kille!Jag tycker att ni gör rätt som går långsamt fram, men låt dig inte hindras från att han inte är din "typ" för dina "typer" håller ju inte... Förlåt, lite hårt uttryckt men du förstår vad jag menar. Den här killen kan förmodligen ge dig det du förtjänar!Ta det lugnt och låt ditt hjärta visa vägen! Hoppas inte på hollywood kärlek, den stormar oftast inte in utan smyger sig på när man minst anar det... Lycka till!

Tack för ditt svar! Jag håller med dig, uppenbarligen håller inte mina typer som du säger. Har aldrig varit riktigt lycklig o säker med någon utav dom. Har väl mer eller mindre fallit för den "tuffa ytan". Men det är ju inget man kan bilda en framtid utav. Killen på jobbet har iallfall samma mål o önskningar i livet som mig och är underbar på alla sätt. Jag vet inte om det är så att jag har svårt slappna av pga att jag kanske fortfarande känner för mitt ex eller om jag bara är rädd att han ska få reda på att jag träffar någon (utav dåligt samvete alltså) och inte vågar ta in den nya killen i mitt liv. Är själv rätt förvirrad, men antar att det klarnar med tiden vad ja känner och vill. Sant som du säger, man ska inte hoppas på "hollywood kärlek", utan riktigt kärlek kommer när den kommer.. =) Tack!

Sanna J

Äldre 31 Oct 18:51

#6

"fru edlund skrev 2008-10-29 21:36:32 följande:"

Tack för svaret! Du har så rätt så! Är nog osäker pga allt med mitt ex, plus att jag och han inte bröt pga känslor, utan yttre omständigheter, som hade blivit alldeles för jobbigt för oss. Och samt att jag nog inte tyckte att vi hade samma mål och synsätt på förhållanden. Så jag vet att det var för det bästa, men visst är det jobbigt ändå. Vill dock gå vidare och leva som jag ska göra. Men mitt samvete hindrar mig, är lite rädd för att exet ska få reda på det och tro att "jag går vidare så lätt", trots att han sårade mig i slutändan fastän att han älskade mig och ville leva sitt liv med mig. Jag vet inte själv, är bara förvirrad. Men får ge det tid som du känner så klararnar det förhoppningsvis, på ett eller annat sätt. Tack igen! =)

Sanna J

Äldre 31 Oct 18:56

#7

Zazziki skrev 2008-10-29 23:04:54 följande:

Hej och tack för ditt svar! Är glad för eran skull att ni funnit kärleken! Och du har helt rätt, kärleken kan göra en blind. Och kanske den där "WOW"-känslan får en att se allt genom rosa moln. Så det kanske inte är så bra trots allt. Tror sann kärlek är något som utvecklas mellan två personer med tiden.. =) Kram

Sanna J

Äldre 31 Oct 19:00

#8

Zazziki skrev 2008-10-29 23:04:54 följande:

Hej. När jag träffade min sambo tyckte jag inte heller att han var min "typ". Men han var ju trevlig, såg bra ut och var otroligt snäll och visade väldigt tydligt vad han ville. Jag är så otroligt glad att jag inte fastnade i att han inte passade in på mitt "mönster" för då hade jag aldrig kunnat vara så här lycklig som jag är med honom. Varje dag som går hittar jag nya saker jag älskar hos honom! Bara det faktumet att man har en rad förhållanden bakom sig som inte fungerade borde tyda på att man ska byta "typ". Kan bara rekomendera dig att ge det en chans, var bara ärlig och öppen med hur du känner så tror jag att allt kommer falla på plats för dig.Lycka till!

Tack för svar! Håller med dig, man ska inte sumpa något för att det inte är något man är van vid. Kanske det nya är bättre än vad man någonsin vart med om innan. Dvs att denna kille är exakt vad jag velat ha och behöver. Och inte de andra, som jag trott. Kanske kan denna kille göra mig lyckligare än jag tror... Precis, det gamla verkar ju inte funkat, oavsett anledning så har jag alltid känt mig osäker med dessa killar, just kanske för att är tillbakadragna fastän jag vet att de älskar mig kanske mer än jag älskar dom. Men jag vill ha någon som vågar VISA vad han verkligen känner och inte vara så feg och vilja något med livet. Jag ska vara ärlig och ge honom en chans och våga iallfall, vem vet vad som händer. =) kram

lillsmulan

Äldre 31 Oct 22:48

#9

Jag var i ungefär samma situation som dig, det tog ungefär ett halvår innan jag blev kär på riktigt i min blivande man (detta var 7 år sedan) för jag tyckte han var lite för "mesig" och snäll och pratade mycket om känslor osv. Var inte attraherad av det för jag föll alltid för de tuffa killarna innan. Men jag är så otroligt glad över att jag fortsatte träffa honom för vi är verkligen gjorda för varandra och jag tackar varje dag för honom och den underbara familj vi skapat.

Ge honom en chans men det verkar också rimligt att du passar på att vara singel. Så ge det lite tid...
lycka till!

Sanna J

Äldre 1 Nov 01:10

#10

lillsmulan skrev 2008-10-31 22:48:38 följande:

Jag var i ungefär samma situation som dig, det tog ungefär ett halvår innan jag blev kär på riktigt i min blivande man (detta var 7 år sedan) för jag tyckte han var lite för "mesig" och snäll och pratade mycket om känslor osv. Var inte attraherad av det för jag föll alltid för de tuffa killarna innan. Men jag är så otroligt glad över att jag fortsatte träffa honom för vi är verkligen gjorda för varandra och jag tackar varje dag för honom och den underbara familj vi skapat. Ge honom en chans men det verkar också rimligt att du passar på att vara singel. Så ge det lite tid... lycka till!

Hej lillsmulan! Det var så skönt o läsa ditt inlägg. För jag är ochså rädd för att stöta bort honom utan att ha satsat lite iallfall och vågat (utan att såra givetvis) och sen kanske inse vad jag förlorat. För känslor har jag för honom. Måste bara upptäcka om det är något man kan utveckla eller så kanske jag bara tycker om honom som person, men inget romantiskt. O som jag hört innan, den typen jag brukar falla för, är tyvärr inget bra i längden. Underbart att du hitta din prins! =) Hoppas jag hittar min snart oxå, kanske finns han redan i mitt liv? :) Kram!

Måste man känna så?

INNEHÅLL