Honnörsbordet

Jag är rädd för att det kanske är precis så vett och etikett säger.

Det är ju faktiskt DERAS bröllop och EGENtligen och från början har du ju inget med brudgummen att göra.

Håller tummarna för att det kommer att kännas okej för dig!

Värmande kramar

Jo jag vet det, men det sviiider!

Catia, jag skrev i din andra tråd. Att det svider är en sak, men att kräva nåt om placeringen är en annan.

Jeg kommer til å plasere min fars nye "fru" lengst vekk fra meg, rett og slett fordi jeg ikke liker henne. Hadde det vært opp til meg ville jeg ikke invitert henne i det hele tatt.

Jag har oxå skrivit i din andra tråd. Jag förstår att du känner dig ledsen, särskilt om inte barnen accepterar dig fullt ut. Men du kan inte vänta dig en plats vid honnörsbordet, så är det bara, du måste acceptera det.

Detta är vad vett o etikett säger som dom gör.

Jag hade ju satt min pappa med sin fru och min mamma med sin nya man, men det är jag det.
Det finns inte att jag skulle skilja på dom.
men jag vet att jag är en av dom här på BT som hatar bordsplaceringar efter vett o etikett.

jag förstår hur du tänker, men dom följer som det "brukar" vara.

Sen är du ju bjuden inte många som bjuder pappas nya när dom inte tycker om henne.

Vi knör in alla vid honnörsbordet och struntar fullständigt i vad vett och etikett säger. Det är oerhört taskigt att göra något annat tycker jag.

Visst är det deras bröllop och dom får naturligtvis göra som dom vill, men det är ändå fult tycker jag.

Heldigvis er det opp til hver og enkelt hva mna gjør, i mitt tilfelle er det enkelt, må jeg ha min fars fru vid honørs bordet gifter jeg meg ikke.

Hmmm... tror bestämt att jag redan svarat. Har du lagt upp två likadana trådar? Tror dessvärre inte att många kommer svara att du har rätt att begära att få sitta vid honnörsbordet.

Du använder ordet "degraderad" när du talar om att inte sitta vid honnörsbordet, eller nära det. Tror inte att svenskar ser så himla allvarligt på det. Kanske i andra länder (är inte helsvensk själv), men i Sverige ser man nog inte på det på det sättet.
Sedan undrar jag varför du skulle vilja sitta nära dem överhuvudtaget, när ni nu har en ganska frostig relation. För det handlar ju om dem, inte ens om din man.

Jag står fast vid att jag tycker att du borde finna dig i din placering, vart den än blir. Mest för din egen skull, för din egna värdighet. Vem vet, de kanske till och med ändrar uppfattning om dig?

Men detta är ju bara min åsikt. Finns säkert ett antal andra..

Jag begriper absolut att jag inte ska sitta vid honnörsbordet, det är ju självklart att jag inte ska det. Men jag var nyfiken på hur andra löst liknande problem. Om det finns nåt bra sätt att lösa det hela på. Jag kan inte ha några synpunkter på bordsplaceringen, det är upp till brudparet (eller rättare sagt brudens mamma, för hon kommer att vilja styra och ställa, och då blir det som etiketten säger) Allt detta är antaganden, men jag känner henne så väl och det är så viktigt för brudens mamma att hon får styra med detta. (Hon erbjöd sig till och med att betala hela bröllopet, under förutsättning att hon fick bestämma ALLT själv. Man brudparet sa nej!) Ändå vet jag att brudens föräldrar tycker jättebra om mig, och vi har riktigt kul ihop när vi träffas. Vi umgås privat, alltså. Men nu gäller det ju dotterns bröllop, och vad är viktigare än att det ska se bra ut utåt?
Skille! Stackars dej som har en så jobbig relation med pappas nya fru. Så jobbigt har inte vi det här, kan jag säga, men i detta läge är det vissa regler som kommer att följas, oavsett hur förållanden ter sig. Jag menar bara att man håller sig till "hur det ska vara". Jag gör alltså INGA ANSPRÅK på att sitta vid honnörsbordet. Om någon har tolkat det som så, så kan jag om igen bedyra att det har jag inga tankar om. Utan bara hur man gör vid dylika situationer, i våra "moderna" tider. Det är ju så att när jag träffar hans vuxna barn, så kramar vi om varandra när vi ses, och inga "hard feelings" alls, men nu när det blir bröllop så är det helt andra regler som gäller. Och jag har aldrig betett mig illa eller otrevligt mot hans barn heller. Naturligtvis kommer jag att acceptera min plats, självklart. Men det känns jobbigt när jag tänker på det nu. Hoppas jag varit tydlig nu.

Vi kommer att strunta i vett och etikett en del vid vårt bröllop, naturligtvis kommer närmsta familjen med mor och far sitta närmast oss vid honnörsbordet, men med dagens familjekonstellationer känns det lite konstlat.. Våra föräldrars respektive tror jag vi placerar någonstans inte alltför långt från dem, men inte vid honnörsbordet. Vi har absolut ingen dålig relation till dem, men heller inte speciellt nära. Vidare går min mamma inte ihop med min m2b:s pappa, som ju enligt sed ska vara hennes bordsherre.. Inte så att de inte kan träffa varann, men de skulle inte haft trevligt en hel middag jämte varann. Så vi kommer inte att köra stenhårt på "reglerna", utan mer gå på hur vi vill ha det, vilket jag tycker alla som ställer till med bröllop ska göra. Det är brudparets stora dag och gästerna får respektera deras önskemål. I ditt fall vet jag inte om brudparet går på strikt vett och etikett eller på sina egna önskemål, inget av det är klandervärt enligt min uppfattning.

Otroligt vilket gensvar mina funderingar gett. Jag känner mig inte helt ensam med dessa tankar i alla fall, utan har fått en del feed-back av er. Sånt här är verkligen inte lätt, när det är nya konstellationer på "äldre dar". Det som känns knepigt i mitt fall är att vi umgås med brudens föräldrar lite då och då, och har kul ihop och de har accepterat mig helt och hållet,(de umgicks aldrig med min man och hans x-fru tidigare) men vid detta tillfälle har jag inte samma "värde" som jag brukar i vanliga fall.Förstå mig rätt, jag gör inga anspråk på att sitta vid honnörsbordet, det kan jag inte, men det känns märkligt att jag får en helt annan status plötsligt.
Alltså väldigt nyfiken på hur ni andra löst den här typen av knepiga situationer, trots att jag absolut inte kan påverka nånting)

Jag tror inte att du ska hänga upp dig så mycket på att du fått ett annat "värde", det är nog inte så du ska se det. Jag tror att brudparet antingen kör strikt på vett och etikett, vilket bara handlar om gamla regler och inte har något att göra med vilket värde personen ifråga har för dem, eller så går de på vad som känns rätt (och bruden kanske fick ge efter för brudgummens önskemål i denna situation), vilket inte heller betyder att du är mindre värd, utan bara återspeglar vad som känns rätt för brudparet just den kvällen. Det kan ju också handla om praktiska frågor som att hela familjen med nya respektive faktiskt inte får plats vid honnörsbordet?

Personligen känner jag att vår bordsplacering kommer gå mycket på känsla, men också med fokus på tradition, dvs. att våra föräldrar ska sitta vid honnörsbordet. Alla våra föräldrar har nya respektive, och jag tror faktiskt inte att de får plats allihop. Sedan har vi lite mindre bra kontakt med ett par av dem, och bättre kontakt med de två andra "nya". Det skulle kännas fel att ha dem vi inte har så nära relation till vid honnörsbordet, men samtidigt skulle vi inte kunna göra skillnad på olika föräldrars respektive, utan då får alla bli placerade någon annanstans helt enkelt. Det har inget med personens värde för oss att göra, min mammas nya man betyder t.ex. jättemycket för mig och har ställt upp för oss massvis, men det skulle kännas helt fel att låta honom sitta vid honnörsbordet och inte de andra. Alltså går vi på vad som känns rätt för just den kvällen och i det sammanhanget.

Tycker inte du ska vara så bitter och förstora upp det hela. Brudparet har bjudit dig för att de vill att du kommer och förgyller deras kväll, tänk på det istället för på petitesser som bordsplacering.