Så less och besviken (långt)

Ibland känns det som om jag har världens tråkigaste och negativaste familj!! Har varit i mina hemtrakter i veckan, skulle egentligen åkt hem idag men i tors fick jag nog och åkte hem igår istället!! ungefär 70 mil enkel resa!

Vet inte varför jag skriver detta, kanske för att skriva av mig alla dessa känslor som finns inom mig.

Åkte upp i söndags glad som bara den för att jag äntligen skulle få träffa min bror oxå (av olika anledningar så träffar jag honom väldigt sällan - är bara jag och pappa som har kontakt med honom idag)
Bodde hos mamma och har haft en kanon vecka med henne, men resten av familjen känns så negativ så det skriker om det.

Åkte förbi pappa i måndags för att träffa honom och brorsan, fick mat och allt var trevligt tills vi kom in på mitt bröllop och att mamma och hennes gubbe skulle komma. Pappa sa att då skulle han fundera på det. Brorsan sa direkt: kommer mamma så kommer inte jag! (lång historia som jag inte vill ta upp här) Å min bror kan jag delvis förstå men inte pappas svar, men jag ville inte ifrågasätta det då så i tors kväll när jag var förbi hos honom så frågade jag vad han menade med det och då sa han att han bara skojade! Bröt ihop rejält då på plats för tidigare den dagen hade jag glatt berättat för min syster att jag hade gjort ett fynd å köpt min klänning. Hon började då direkt med att jag skulle ju gå ner i vikt å en j*kla massa saker. Blev så ledsen men det klarar jag inte av att säga till henne. Sen ungefär 10 min senare kläcker hon ur sig: tänk om du är höggravid då? Hmm först å främst så tänker jag inte skaffa barn än på ett tag (inom 5 år har både jag och min sambo sagt men inte före det)

Hade min syster sagt det på skämtaktigt sätt så hade jag accepterat det men det gjorde hon knappast. Hon kan låta så j*vla otrevlig att det är ett under att hon lyckas jobba med det hon gör idag.
Hon frågade även om hon fick dispans att inte komma på bröllopet om hennes hund skulle få valpar då!! Det sa jag att det fick hon inte för hon behöver inte planera att skaffa valpar till mitt bröllop. Gifter mig nästa sommar. Bara den frågan sårade mig rejält!! Hon har ingen kennel och har både tiken och hanen själv så varför just valpar den sommaren jag gifter mig?? Sist de fick valpar var ca 1 år sen, 30 september! Så hon kan gott å väl skaffa valpar vilken årstid som helst så varför just juli nästa år??

Min föräldrar är skilda sen flera år tillbaka men de har bra kontakt idag och jag vet att pappa försöker reda ut detta mellan min bror och mamma!

Detta är bara en del av vad min familj gjort/gör mot mig. Visst de gör bra saker oxå, men det är sällan man får se det. Min pappa fick nog lite dåligt samvete för jag skickade sms när jag var nästan hemma och då skickade han tillbaka, "ring när du är hemma!"
Har aldrig hänt innan å då har jag ändå kört den sträckan på lite mer än 70 flera gånger...

Vet som sagt inte varför jag skrev detta, men behövde nog skriva av mig lite... Har lättare för att skriva om såna känslor än att prata om det!

MyochErlend

Äldre 18 Oct 10:13

#1

ja.. det är bra att skriva av sig känslor ibland.. :)

Jag vet inte vad det är som ligger till grund i relationer i din familj men det jag har förstått upp igenom är att bröllop kan ena men också splittra en familj...
Helt plötsligt så vräker folk ur sig saker de inte skulle göra annars...Det jag tycker är mest sorligt är ju att detta är din och din sambos stora dag och din familj borde vara glada för din skull och bita ihop om det är relationer som inte är helt bra..allt för din skull!! Du skrev att du kunde förstå din bror.. men har du pratat med din pappa efter detta?? Ringde du honom??
Din systers kommentar förstår jag inte alls.. verkar ju bara som hon är ute efter att såra.. kanske hon är svartsjuk..?
har ni bra relation annars??
varför känner du att du inte kan berätta för henne att hon sårar dig när hon säger som hon gör??

Lycka till du.. och jag hör gärna om fortsättningen om du vill skriva av dig mer :)

Kram
My

strawberryicecream

Äldre 18 Oct 10:29

#2

Bröllop drar upp familje- och släktfejder som ingenting annat, har jag märkt. Tänk på att det här är ER (och DIN) stora, stora dag. Sätt dig själv först även om det är svårt och innebär trubbel.

Plummis83

Äldre 18 Oct 10:37

#3

Som svar på dina frågor:

Min systers och min relation är oftast bra, men inte så att jag kan prata med henne om såna här saker för jag vet hela tiden hennes reaktioner! Vi kan ha roligt ihop så länge vi inte pratar om såna saker.
När det gäller mitt bröllop så tror även mamma att hon är svartsjuk men hon har själv hela sitt liv sagt att hon aldrig ska gifta sig å sånt är bara trams. Hon lever ett samboliv!

Angående min bror så vet min pappa att jag tycker det är jobbigt att det är som det är. Det hela började för mer än 20 år sen då våran morfar gjorde en sak, det kom min bror på för något år sen att det var ju j*vligt dumt gjort (enligt han själv) å självklart måste han skylla på någon å eftersom morfar dog för 15 år sen så är ju mamma närmast. Sen har det blivit mer å mer. Min mamma har försökt reda ut detta men min bror vägrar prata med henne, men både jag och pappa vet att han mår dåligt över det och är väldigt ledsen.

Givetivs ringde jag pappa när jag kom hem, men han är som han är och inte rikigt vågar visa känslor så det han ville var att verkligen höra att jag hade kommit hem. Men det sa han inget om utan berättade vad han brukade göra med den fina älgfärsen (fick en massa älgkött av honom då de jagade i veckan)

MyochErlend skrev 2008-10-18 10:13:50 följande:

ja.. det är bra att skriva av sig känslor ibland.. :)Jag vet inte vad det är som ligger till grund i relationer i din familj men det jag har förstått upp igenom är att bröllop kan ena men också splittra en familj...Helt plötsligt så vräker folk ur sig saker de inte skulle göra annars...Det jag tycker är mest sorligt är ju att detta är din och din sambos stora dag och din familj borde vara glada för din skull och bita ihop om det är relationer som inte är helt bra..allt för din skull!! Du skrev att du kunde förstå din bror.. men har du pratat med din pappa efter detta?? Ringde du honom??Din systers kommentar förstår jag inte alls.. verkar ju bara som hon är ute efter att såra.. kanske hon är svartsjuk..?har ni bra relation annars??varför känner du att du inte kan berätta för henne att hon sårar dig när hon säger som hon gör??Lycka till du.. och jag hör gärna om fortsättningen om du vill skriva av dig mer :)KramMy

Plummis83

Äldre 18 Oct 10:38

#4

Hmm har tyvärr märkt det. Har frågat allihopa (pappa, syster och bror) varför de inte kan vara glada för min skull men det påstår de att de är. Har väl svårt att visa det.

Pappa lovade att han skulle komma iaf.

strawberryicecream skrev 2008-10-18 10:29:16 följande:

Bröllop drar upp familje- och släktfejder som ingenting annat, har jag märkt. Tänk på att det här är ER (och DIN) stora, stora dag. Sätt dig själv först även om det är svårt och innebär trubbel.

MyochErlend

Äldre 18 Oct 10:54

#5

Plummis83 skrev 2008-10-18 10:37:04 följande:

Som svar på dina frågor:Min systers och min relation är oftast bra, men inte så att jag kan prata med henne om såna här saker för jag vet hela tiden hennes reaktioner! Vi kan ha roligt ihop så länge vi inte pratar om såna saker.När det gäller mitt bröllop så tror även mamma att hon är svartsjuk men hon har själv hela sitt liv sagt att hon aldrig ska gifta sig å sånt är bara trams. Hon lever ett samboliv!Angående min bror så vet min pappa att jag tycker det är jobbigt att det är som det är. Det hela började för mer än 20 år sen då våran morfar gjorde en sak, det kom min bror på för något år sen att det var ju j*vligt dumt gjort (enligt han själv) å självklart måste han skylla på någon å eftersom morfar dog för 15 år sen så är ju mamma närmast. Sen har det blivit mer å mer. Min mamma har försökt reda ut detta men min bror vägrar prata med henne, men både jag och pappa vet att han mår dåligt över det och är väldigt ledsen.Givetivs ringde jag pappa när jag kom hem, men han är som han är och inte rikigt vågar visa känslor så det han ville var att verkligen höra att jag hade kommit hem. Men det sa han inget om utan berättade vad han brukade göra med den fina älgfärsen (fick en massa älgkött av honom då de jagade i veckan)

Tycker det låter som typiskt svartsjuke beteende..
och kanske det är sant att hon inte vill gifta sig men ändå känner att det lockar när någon så nära som hennes syster ska göra det.. det är ju ändå ngt väldigt speciellt...
Väldigt synd det där med din bror...är han äldre/yngre??
din pappa har säkert svårt att visa känslor.. min kan vara likandan.. jag tror bara en del människor har svårare för det (ja också inkluderat av och till)
Men jag tror du gör alledeles rätt som förs¨ker fråga och fortsätta ha en mjukt hjärta.. För med för mycket stolthet kommeer man inte så långt om det är flera människor runt en som har svårt att visa vad de känner ...
försök att stå emot att bli stolt och hård även om det kanske kan vara frestande ..om det är på det viset du blir bemött...
Allt jag skrivit tar ju bara utgångspunkt i vad jag har fått för intryck så jag hoppas inte du tar det som att jag vill göra mig till allvetare.. utan bara någon som vill ge lite tips som kanske fungerar :)
Kram på dej

Plummis83

Äldre 18 Oct 17:17

#6

Båda mina syskon är äldre! Systern är 6 år äldre och brorsan 8 år äldre...
Jag försöker ta det lugnt i alla lägen!! Just nu känns det bara så piss eftersom allt detta. Tänkte ha en bra vecka men just nu mår jag bara dåligt!! Så sällan jag träffar min familj pga avståndet!!

MyochErlend skrev 2008-10-18 10:54:17 följande:

Tycker det låter som typiskt svartsjuke beteende..och kanske det är sant att hon inte vill gifta sig men ändå känner att det lockar när någon så nära som hennes syster ska göra det.. det är ju ändå ngt väldigt speciellt...Väldigt synd det där med din bror...är han äldre/yngre??din pappa har säkert svårt att visa känslor.. min kan vara likandan.. jag tror bara en del människor har svårare för det (ja också inkluderat av och till)Men jag tror du gör alledeles rätt som förs¨ker fråga och fortsätta ha en mjukt hjärta.. För med för mycket stolthet kommeer man inte så långt om det är flera människor runt en som har svårt att visa vad de känner ...försök att stå emot att bli stolt och hård även om det kanske kan vara frestande ..om det är på det viset du blir bemött...Allt jag skrivit tar ju bara utgångspunkt i vad jag har fått för intryck så jag hoppas inte du tar det som att jag vill göra mig till allvetare.. utan bara någon som vill ge lite tips som kanske fungerar :)Kram på dej

Så less och besviken (långt)

INNEHÅLL