Det är helt normala funderingar du har! Det tror jag alla har när man börjar prata om bröllop. Det är ett stort steg att ta, och om man inte reflekterade över det som du gör tycker jag nog inte att man insett allvaret i att gifta sig.
Däremot tycker jag att ni ska gifta er! Så länge ni inte har barn kan ni trygga den ekonomiska biten med testamente, samboavtal och olika försäkringar med varandra som förmånstagare. Men jag anser att det är väldigt viktigt, ur juridisk synvinkel, att vara gift när man har barn. Då har man inte alls samma trygghet om den ena skulle avlida, och det kan man aldrig avtala fram.
Och att skaffa barn är ett långt större steg än att gifta sig. Kanske bör man vara redo för den bindning det innebär att gifta sig innan man skaffar barn? Det tycker åtminstone jag.
Det är heller inte lättare att bryta upp bara för att man inte är gift. Det är precis lika svårt, jobbigt, sorgligt och tragiskt oavsett. Man kan inte bara ta sitt pick och pack och dra när man bara är sambo heller... Det är mycket som ska ordnas (bodelning, lån som kanske ska lösas, sälja lägenhet mm) rent praktiskt ändå, så den biten har inte så stor betydelse. Och känslomässigt är det ingen skillnad heller. Speciellt inte om man har barn ihop!
Så våga ta chansen att gifta er om det känns rätt och ni känner er redo!! Man vet aldrig vad som händer, men man kan inte avstå från sådant bara för rädslan att man kanske någon gång i framtiden inte längre vill leva ihop.
Dessutom, om man har svårt att få barn är det betydligt lättare att få adoptera om man vara gifta i flera år. Också något att tänka på.
