Dela med mig av bröllop till syster - ej tärna

Har din syster gett uttryck för den besvikelsen eller är det något som du läser in? Innan du bestämmer dig för hur du ska "rädda hennes förlorade bröllospdag" så tycker jag du ska ta reda på om hon känner så.

Jo, hon har sagt att hon fortfarande "sörjer" att hennes dag inte blev så som hon drömt om. Hon skulle gjort mycket annorlunda om det funnits förutsättningar.

men varför inte annars bara ha just henna som tärna och sen inga fler eller bestmans... vore ju en fin ära för henne.

eller tostmadame?? fråga om hon vill det!

Säg som det är; ni ska inte ha tärna och marskalk, men vill gärna att hon ska vara med och planera. Fråga om hon vill vara toastmadame eller om hon och hennes man kanske vill vara värdpar. Jag tror säkert att hon blir jätteglad för att få vara delaktig.

Är jag knäpp som tycker att man kanske bara borde låta systern njuta utan plikter. Som toastmadame kan hon ju inte själv njuta av festen. Tycker snarare att du ska ta med henne till frissan eller på skönhetsdag innan bröllopet + hålla ett bra tal själv där du ber alla att inte bara skåla för brudparet utan även för din syster och hennes man. Se till att hon är ursnygg och att hon får en lyxig hotellnatt med sin man utan ev barn. Sen kan du ju involvera henne i planerande och toastmasteri om hon själv vill det, men hon kommer ju inte kunna ändra sitt bröllop bara för att hon hjälper till med ditt.

Jag är inne på samma sak. Nog för att hennes bröllop kanske inte blev som planerat men det går inte att kompensera andra för deras ev besvikelser i livet på det sättet. Prata med henne om hur hon skulle vilja göra, vill hon spela en roll, hur vill hon hjälpa dig - det tror jag är bäst.

Kan hon och hennes man kanske ha en ny ceremoni där de förnyar sina löften eller vad det kallas och ha en mindre fest efteråt?

Tycker hon och hennes man kan ha en brak-fest som 10-ars jubileum! Eller varfor inte t.o.m gifta om sig...

Tycker du ska försöka låta bli att ha dåligt samvete för att din situation idag är annorlunda än hennes var då. Det är inte ditt fel.

Däremot kan du kanske om du själv håller något tal under festen säga något om både din mamma och att du önskar att hon fått dela både din systers och din stora dag och att du är väldigt glad att ha din syster med. Jag skulle bli väldigt rörd om min syster sa nå´t sån´t till mig.

om du känner att du inte räckte till för henne då så tror jag livet ger dig fler chanser att vara den som backar upp och stöttar. Kanske blir det inte ens din syster du hjälper då utan någon annan i en helt annan situation. Har du läst boken "Skicka vidare"? den handlar om det jag menar.

Ha ett glatt bröllop!