Galna föräldrar!!

Nope!
Skönt att betala själv, ingen kan lägga sig i!

min mamma har sagt att jag ska bjuda två. men det sa hon på en gång när i började prata om pengar o inbjudningar. men att bjuda två extra för att få ca 10000 kan jag ta! lycka till nu. Jo jag grymtade så vi möttes lite om släkten.... nu har vi enats o alla är nöjda! synd bara att dina päron kläckte ur sig dett så sent?? har de inte varit närvarande vid planering o sånt??

Jo de har varit med på planeringen, men jag har inte frågat dem vilka vi ska bjuda eftersom jag tycker det är självklart att vi bestämmer det. Vi har informerat om att ca 50st ska bjudas och vi har hållt oss till det. Vi har bjudit exakt lika många från respektive familj/vänner. Han har dock inga syskon och ingen pappa så därför har lite mer avlägsna släktingar bjudits men sådana som han träffat väldigt mkt. När vi sitter och firar hans 30-årsdag han o jag så ringer min pappa och grälar om att inga av hans släktingar är bjudna, och att han ska ju betala en summa och hur besviken han är på mej...vi har hela tiden sagt att vi vill ha ett litet bröllop och bjuda de närmaste bara, men detta verkar de ju inte förstått! Så ledsamt...

förstår dig, skönt att jag avklarade mitt bråk 10 mån innan bröllopet, jag har lite släkt o min man stor så min mamma tyckte jag skulle bjuda släkt som jag inte träffar för att få lika många... och uttryckte det som att det är ett ypperligt tillfälle att ta upp kontakten... men vi vill oxå ha ett "litet" 50 pers, så vi vart så osams att jag slängde på luren o mamma sa att hon inte skulle betala.

Vi förlovade oss i slutet av maj så vi har inte haft så lång tid på oss att ha kriser, men hunnit med förvånandsvärt många ändå...konstigt att mina föräldrar tjatat om att vi ska skaffa barn 1000 gånger, men när man säger att vi ska gifta oss då är det plötsligt väldigt farligt!

vi har ju redan klarat av barnen....

men varför ska dina föräldrar be dina syskon att städa efter Ditt bröllop? Du kan väl be dem själv? Eller ta en lokal där städning ingår så slipper ni bråka om det. Däremot tycker jag att du ska stå på dig om vilka ni ska bjuda och inte. Men förstår att de grymtar lite när de betalar.

Fasen vilken tur att vi tog oss råd att betala för allt, värt varenda krona, så slapp släkten gnälla och bara vara gäster och slapp duka, laga mat, servera och städa på vårt bröllop.

Skönt att man betalar själv.. sånt där hade man inte pallat.

Även om de står för en del av bröllopet ekonomiskt ger det väl inte de automatiskt rätt att bestämma något som gäller ert bröllop. Det är ju ERT bröllop.m de vill bidra med pengar är det ju just det degör- bidrar med pengar. Jag förstår inte varför de ska lägga sig i vilka som ska bjudas och att bjuda någon 4 veckor innan verkar ju vara ganska oförskämt tycker jag...Om jag hade varit er så att klargjort för dem att det är ert bröllop och att ni, trots att de bidrar ekonomiskt, inte vill bjuda deras vänner eller planera om bordspacering mm för att behaga dem. Be att få pengarna som ett lån eller som bröllopspresent om de inte ger med sig...Lycvka till!

Fy vad jobbigt när dom ska lägga sig i er planering & vilka ni ska bjuda. Antar att deras bidrag kom frivilligt, kom dom med några "motprestationer" när dom sa att dom skulle ge er pengar? Min pappa har betalt en stor del av vårt bröllop, men han skulle aldrig komma på tanken att lägga sig i hur vi planerar vår dag! Hade ha börjat knorra om det så hade jag tackat nej till pengarna. Hoppas att det löser sig & att dom förstår att det är ER DAG!!

Min mamma ringde en kväll och förfasade sig över min klänning. Den var tvådelat och livet var som en tubtop, alltså inga axelband/armar och baktill gick den i höjd med bh-bandet. Till saken hör att jag har en tatuering på höger överarm, kanariefågeln Tweety/Pip och på ryggen två änglavingar i gråskala. Vingarna får plats ovanför bh-banden och mellan axel-banden så de skulle synas vilket också var meningen. Hon försökte få mig att tro på att det var förbjudet att visa tatueringar i kyrkan och när hon märkte att jag ej trodde på detta började hon gråta och sa att hon bara ville att dagen skulle bli så fin som möjligt. Hon sa att om man vigde sig borgerligt fick man ha på sig vilken klänning man ville, tillochmed shorts, men inte i kyrkan. Hon jämför alltså min klänning, som hon inte sett, med att gifta sig i shorts! Sedan på festen kom hon fram och sa vad fin jag var i klänningen och då svarade jag nåt i stil med att jag det blev ju fint med tatueringarna. Hon svarade inte.