Känns tomt och konstigt...

Jag har inte direkt varit i samma situation men jag har "förlorat" en god vän. Vi var bäst vänner tills hon började hänga med ett par andra tjejer och blev väldigt ytlig. Hon hörde knappt av sig och till slut tröttnade jag på att det bara var jag som tog kontakt med henne. Det kändes inte som om hon länge ville träffa mig och sedan dess har vi knappt pratat. Jag fick höra av hennes mamma för ett par år sedan att hon hade flyttat från stan och då ringde jag henne för att prata lite. Hon lovade att höra av sig när hon var i stan på besök, vilket aldrig hände. Förra veckan fick jag veta att hon flyttat till stan igen och inte ett ord har jag hört från henne. Känns lustigt att man kan gå från att ha träffats nästan varje dag och haft så otroligt roligt tillsammans till att inte prata alls.

Du verkar ha hjälpt och funnits där mycket för din vän. Men vill hon inte lämna den här mannen och inte låter dig hjälpa henne, så finns det nog tyvärr inte så mycket att göra. Men kan väl alltid hoppas att hon till slut förstår hur han är och lämnar honom.

Jag gifte mig utan en av mina fd närmsta vänner och hon har fått 2 barn som jag aldrig sett. Det är en jättekonstig känsla att saker sker utan en människa man eg vill ha nära sig

Ja det måste jag säga att det är.
När alla känslostormar har lagt sig. Jag va arg och besviken på henne på många sätt dels på att hon låter honom göra sådär mot *oss* och sen som sagt efter aaaaallt jag gjort för henne. hon har 7 barn och det har INTE vart smärtfritt kan jag lova utan då har man vart där och stöttat och lyssnat. Men min ork va totalt slut för henne efter allt tjaft med ditten och datten. Men nu då det gått ett tag ( hela sommaren ) och man tänker efter så kommer ändå saknaden. Liite nyfiken är man ju oxå.. hur ser hon ut i sin klänning.. vilka blommor har hon osv

Jag har försökt skaffa nya vänner utan nått speciellt bra resultat för ersätta och gå vidare med livet, men suck ändå.
Dock kan jag ändå känna att tar det slut och hon tar kontakt med mig igen så får det vara ändå ,för då har jag gått igenom alla känslor man kan ha och är färdig med det

Det har skurit sig mellan mig och en fd nära väninna, vilket är tråkigt och jobbigt, samtidigt som jag tänker att det är så livet är. Man utvecklas ibland åt olika håll och det är svårt att i vardagen få tid för vänner. Jag tycker att vänskap ska vara kravlös och när en vänskapsrelation tar mer energi än den ger, så mår man inte så bra av den. Men inget är ju helt svart eller vitt, så visst kan man sakna positiva sidor av vänskapen och visst känns det konstigt när man inte kan dela stora händelser i livet med någon som tidigare varit nära vän.