Igår berättade vi för mina svärföräldrar att min sambo kommer att ta mitt efternamn när vi gifter oss. Oj, vad chockade och besvikna de blev! Det tyckte de var en mycket dålig idé och hade förväntat sig att jag skulle byta till Johansson. Innan de går hör jag att svärmor försöker ha ett enskilt samtal med sambon för att höra om det verkligen är vad han vill och om han har fått bestämma det själv?!!! Herregud! Någon som varit med om samma sak?
Usch, vidriga manniskor tycker jag... Men vad sager din sambo om sina foraldrars beteende? Skallde han eller holl tyst?
Tänk att det fortfarande är så viktigt med efternamn! Känner hans föräldrar att släkten dör ut?
Min svärfar är lite sur över att ingen av hans svärdöttrar har tagit "hans" namn (som han har komponerat ihop själv på 50-talet) utan behåller våra egna. Svågerns barn har visserligen fått pappans namn och våra barn har dubbelnamn men dottern vill byta till mitt namn (är kortare).
Jag har mycket svårt att tänka mig att byta namn - det är ju JAG och maken vill inte heller byta. Men det har ju funkat i 20 år så det funkar nog efter vigseln också! =)
Hur gor man med kidsen da..?
Jag har tankt sahar: svenskt fornamn, utlandskt efternamn. For pappa ar inte svensk. Usch, vet inte hur jag ska gora. A andra sidan behover mina barn inte ha samma namn, spelar ingen roll for mig.
I Pakistan, dar min man kommer fran, har efternamnet ingen betydelse alls nastan. Min man har inte samma namn som varken mamma eller pappa.
Sambon är bara på att säga ifrån problemet med hans far är att han ALDRIG ger sig utan vi får nog höra om detta ända fram till bröllopet, när det är över så hoppas jag att de lär sig att acceptera faktum. Våra framtida barn kommer att få mitt efternamn, vi är enda släkten som heter så och vi vill gärna att namnet ska finnas kvar, men de får ju såklart byta senare i livet om de vill det....
Tror nog att de är lite oroliga att släkten dör ut eftersom svägerskan inte heller gett sig barn Johansson som efternamn. Men släktskapet sitter ju inte i namnet.... =)
jag tror hoppas du inte tar illa upp men ..jag känner som att jag förstår föräldrar till din man .
de är säkert äldre och detta med att man tar efter manens efternamn är väl säkert en tradition som har förljs med kulturen.
kanske för de va det kosntig att mannen tar efter kvinnan efternamn.
jag tycker att det är svårt för mig att ta bort mina efternamn för att ta hans efternamn t ex..så i min fall behåller jag min efternamn o tar hans oxå så min efternamn blir som en andra namn..men så där som jag hade det svårt till det kan jag tänka mig att det är svårt för de att förstår den val ni gjorde.
men låt de smälta bara
De behöver ju inte känna att "släktnamnet" försvinner. Johansson är Sveriges vanligaste efternamn så de har ju en hel hög med människor som de kan känna gemenskap med.
måhända att de inte gillar det, men det är ju ändå du och din man som ska dras med nanmet hela livet, så det är klart att ni ska få bestämma. De vänjer sig nog til slut, även om det är tråkigt när sånt där tjafs dyker upp förstås!
Jag har varit med om samma sak. Jag tog min frus efternamn vid vigseln. Självklart ville vi - och våra barn -ha samma efternamn och min frus var ovanligare än mitt. Min släkt blev sur...
