Hjälp - gravid och bara gråter!!!

Millimu,
ja du...jag grät FLODER under min första graviditet.Grät jämt jämt jämt,oavsett om jag var glad,arg eller ledsen.
Detta höll i sig de tre första manaderna sedan blev det lugnare för mig.

Det löser sig säkert,
lycka till med babyn!

Smilet

Jag gråter också jättelätt! När jag läser födelseannonser t.ex. I vanliga fall är jag också lättrörd men detta tar priset. Börjar gråta för ingenting... Skrattar mitt i gråten för att jag tycker att det är så absurt. :)

Tack Smilet (vilken underbar signatur i detta sammanhang!) och Señora A, då är det inte bara jag... Jag blir så oerhört ledsen att jag inte ens tänker på att det är absurt förrän efteråt, men att gråta hysteriskt över ett päron...ja, det är ju rätt skrattretande egentligen!

...typ. Men vad sjuttton! Är man ledsen så är man.

Min sambo får stå ut med ganska så häftiga humörsvängningar från min sida, så du är inte ensam.

Det har jag med. Skäller väldigt lätt. Som en hund. :)

Stackars dig Millimu! Ta vara pá att detär fredag idag, och skäm bort dig riktigt! Ät en god choklad eller nágot annat du tycker om och grát sá mycket du vill.
Kramar

Hi hi hi, vilken härlig tråd! BT har verkligen blivit en favorit! Jag kan inte låta bli att skratta när jag läser era inlägg...gråta floder över ett päron, och över Herr Muffin!!! Jag känner igen mig, trots att jag (ännu) inte är gravid, men humörsvängningar är ju även ett mens-fenomen ibland.

Lycka till med bebisen! Jag hoppas du kan börja se det "komiska" i det hela, efteråt.

Maria P, tack! Jag ska nog ta ditt råd... choklad ska väl för övrigt vara bra för humöret?

Och Ramona,
Jo, päronet kan jag faktiskt le åt redan nu, men Herr Muffin gör fortfarande att ögonen tåras, den var så sorglig!

Nu kanske det här är väldigt OT (off topic)
Men apropá sorgliga barnböcker sá kommer jag ihág att jag grinade över boken om den "lilla farbrorn" av Barbro Lindgren (tror jag?)
Och jag vet att jag fortfarande skulle gráta ögonen ur mig om jag fick den i händerna nu.
Är det nágon som min den boken, om den lilla farbrorn som var sá ensam, sá ensam?
Äh det var inget, nu har jag spárat ur totalt märker jag, he he

Oj vad skönt att höra att vi är fler..jag är ledsen, nästan deprimerad och där emellan ARG... Hoppas att det snart går över för det är fruktansvärt jobbigt med detta växlande i humöret

Jaha, lyckos alla ni som kan skylla på att ni är gravida! Själv är jag sån mest hela tiden...

Visst bli man överkänslig. Jag skrattar också åt mig själv när jag "överdriver".
Men vet ni vad jag funderar på? Jo, om det inte är så att man får en extrem förmåga att liksom "se" saker. Man ser det sorgliga i något mkt tydligare, man ser det vackra i ett päron (för visst kan man gråta över att något är vackert- så livfullt) o s v. Någon som hakar på denna tanke?

Håller med Isolde, jag gråter också för allt möjligt utan minsta lilla graviditet så var glada att ni har nåt vettigt att skylla på . Idag var det en artikel om hur glada några barnhemsbarn blev av att få en fotboll...

Den första halvan av graviditeten kunde jag gråta för ingenting! Satt och sorterade strumpor en kväll och mannen hittade mig helt förgråten och snytandes i hans sockar.
Varför? Ingen aaaaaning!

Sen grät jag alltid på den här reklamen för Rädda barnen (eller vilken hjälporganisation det nu var) där det spelades "Du är den finaste jag vet" och en massa filmsnuttar från typ 70-talet med lekande barn visades.

"Adjö herr Muffin" kan få mig att gråta än - det är den sorgligaste bok jag läst...

Hälsningar från Mumin som enligt beräkningarna ska föda barn idag!

Ingen som vill kommentera min tanke ovan?

Elique

Det är en spännande tanke du har. När jag tänker efter på de jag känner som är eller varit gravida så kan det nog stämma faktiiskt, men det får så stora proportioner så man tänker att de är "hormonrubbade". Å andra sidan så har de aldrig gråtit över något som uppenbarligen inte har något sorgligt eller annat att gråta över. De har snarare gråtit över nyheterna som ju verkligen visar vilken hemsk värld vi har, över vackra saker, sorgliga saker och händelser, när någon behandlas illa eller när de tycker synd om sig själva. Jag ska faktiskt fundera vidare på det du skriver, för det var en intressant tanke.