• ninnabell

    Känner mig ensam

    Jag är inflyttade göteborgare men känner många här i stan men dom få "riktiga" vänner jag hade tyckte att jag svek dom när jag träffade min sambo....jag har snackat med dom och frågat vad dom menar men dom tyckte att jag slutade följa med dom ut (varje helg) och jag förklarade att jag visst följer med dom ut men kanske inte varje gång....sen tyckte dom att dom inte kunde komma och gå som dom ville hemma hos mig och jag har aldrig nekat dom att komma som innan utan det var väl så att min sambo var hemma hos mig och då passade det inte dom.....sen blev vi sa´mbos i dec förra året och sen dess så hade dom aldrig tid när jag frågade om vi skulle hitta på någe och till slut så sket jag i det och ansåg att dom inte var några riktiga vänner om dom beter sig så....men jag känner mig ensam och har ingen att göra saker med förutom min sambo då....och det är inte så lätt att skaffa sig "nya" vänner när man är över 40 som när man var yngre....nu är jag väldigt öppen och spontan och känner folk i alla åldrar....alla mina andra vänner bor utspritt i hela sverige och vi ses inte så ofta .....känner mig så deppig och tjurig för min sambo hittar ofta på saker med sina vänner och jag har inga kvar....min sambo tar åt sig och menar på att det beror på att jag träffade han och delvis är det ju så men dom var dåliga vänner som inte kunde vara vän med mig fast jag har kille

  • Svar på tråden Känner mig ensam
  • grata

    Känner igen mig i det, är inflyttad till Borlänge, har haft flera nära vänner som jag umgåtts mycket med, men sedan jag träffat min sambo har det naturligt nog blivit lite mindre... Har fått höra av min (trodde jag) bästa kompis att jag har blivit så tråkig och präktig sen jag träffade min sambo, och det pga att jag inte går ut och dricker mig skitfull varje helg... Känns så tråkigt!

  • FruHamberg

    Jag var på väg åt samma håll som dig, hade väldigt lite vänner. Men min kära sambo "tvingade" med mig när han skulle hänga med några av sina vänner(på typ midsommar å likannde tillfällen). Och jag klickade ganska snabbt 2st av hans vänner, sen har jag lärt känna fler av dem. Och nu börjar dem skaffa flickvänner och vi kan alla umgås tillsammans. Så några av mina allra närmaste vänner är egentligen min sambos kompisar. Och en av mina bästa kompisar är flickvän till en av kompisarna som jag aldrig hade lärt känna annars.
    Så kanske du kan försöka att umgås med din killes kompisar, har nån av dem flickvän? Kanske ni kan ha en spelkväll, käka middag tillsammans?

    Sen finns det ju väldigt många här på bt, kanske nån i runt gbg som har lust att ta en fika eller nått? Jag bor tyvärr inte ens närheten, men fråga här på bt. Vet att det är många som har fått kompisar för livet här.

    Hoppas att du mår bättre snart, alrdig roligt att känna sig ensam. Kram!

  • Lavendelblomma

    Är nog ett vanligt fenomen, att relationer skapas o bryts när ngt stort händer i ngns liv, t.ex. träffa en kärlek som man vill spendera tid med. Personligen så tycker jag att dina vänner är väldigt omogna som inte kan ta att du har stadgat dig och inte är singeltjej längre! De klarade helt enkelt inte av att ta er vänskap till en högre nivå, såfort du inte ville ut o supa varje helg så "svek" du dem, nä vad dåligt det är tycker jag! Nu förutsätter jag faktiskt att det är enbart så som du skriver, dvs. att du inte svikit dem på ngt annat sätt som du inte tar upp här. Slutligen, barnsligt är vad det är! Gör som ngn här skrev, umgås mer med din sambos kompisar och vänner, eller anslut dig till ngn förening/kurs där du kan träffa likasinnade. Lycka till!

  • Tooticki

    Anmäl dig till någon kurs; line dance, dykcert, fallskärmshoppning, islandshästridning, kortdistansskytte, karate, knyppling, silversmide eller varför inte ekologisk biodling?! Ge dig ut och hitta på grejer så kommer du träffa roliga människor som du dessutom har minst ett delat intresse med. Det är inte alltid lätt detta med vänner, jag lägger mycket tid på att träffa mina vänner och vi får alla planera och engagera oss mer nu när vissa skaffar barn etc men det viktigaste är ju att alla vill. Glöm vännerna som svek och hitta nya, jag vet att det kan kännas konstigt men oftast kommer det sig av sig själv när man väl befinner sig i situationen. Sen kan du ju alltid skylla på att du är inflyttad, då blir det med en gång så mycket mer legitimt att söka nya väner.

  • ninnabell

    jag hänger alltid med min sambo och träffar hans kompisar men det känns så fel.....


    FruHamberg skrev 2008-07-15 15:30:31 följande:
    Jag var på väg åt samma håll som dig, hade väldigt lite vänner. Men min kära sambo "tvingade" med mig när han skulle hänga med några av sina vänner(på typ midsommar å likannde tillfällen). Och jag klickade ganska snabbt 2st av hans vänner, sen har jag lärt känna fler av dem. Och nu börjar dem skaffa flickvänner och vi kan alla umgås tillsammans. Så några av mina allra närmaste vänner är egentligen min sambos kompisar. Och en av mina bästa kompisar är flickvän till en av kompisarna som jag aldrig hade lärt känna annars. Så kanske du kan försöka att umgås med din killes kompisar, har nån av dem flickvän? Kanske ni kan ha en spelkväll, käka middag tillsammans? Sen finns det ju väldigt många här på bt, kanske nån i runt gbg som har lust att ta en fika eller nått? Jag bor tyvärr inte ens närheten, men fråga här på bt. Vet att det är många som har fått kompisar för livet här.Hoppas att du mår bättre snart, alrdig roligt att känna sig ensam. Kram!
  • ninnabell

    jag har så oregelbundna tider på mitt jobb så det är svårt med kurser....och så har jag småbarn som vill ha sin tid med mig

  • Tooticki

    Jag skulle vilja gå emot strömmen här och säga att du bör skaffa egna vänner oberoende av vilka din man umgås med. Självklart ska man kunna umgås med sambons kompisar, men personligen tycker jag att det är viktigt att ha ett eget umgänge. Även om man inte ska tänka negativt så kan någonting hända mellan dig och din sambo och då kommer med största sannolikhet vännerna försvinna med honom. Det är viktigt att vara självständig.

  • Tooticki
    ninnabell skrev 2008-07-15 16:06:06 följande:
    jag har så oregelbundna tider på mitt jobb så det är svårt med kurser....och så har jag småbarn som vill ha sin tid med mig
    Men någon kväll i veckan måste väl gå att lösa? Eller söndagar? Morgnar?
  • ninnabell

    jag får kolla på chemat och se vilka dagar som passar mest och sen anpassa kursen efter det...kanske kan bli kul....kurs i att göra tensoldaret...eller....pimpelfiske

  • Tooticki

    Haha, ja, vem vet du kanske hittar ditt kall!

Svar på tråden Känner mig ensam